Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Foto: Taylor Flowe/Unsplash

Krönika

Skoldebatten behöver en glädjedödare

När historiska exempel rycks ur sitt sammanhang i skoldebatten spelar utbildingshistoriker en viktig roll för att nyansera diskussionen, skriver Rebecka Göransdotter.

2020 var minst sagt ett intressant år att följa forskarens närvaro i den allmänna debatten. Men jag tänker inte på debatten om vaccin, upploppet mot Kapitolium eller historiseringen av drottningar i tv-serier utan jag tänker på ett ytterligare sammanhang där forskare varit närvarande: utbildningshistorikers engagemang i hur historiska exempel används bristfälligt för att göra olika politiska poänger i skoldebatten.

…hur historiska exempel används bristfälligt för att göra olika politiska poänger i skoldebatten.

Under hösten har debatten om marknadiseringen av den svenska skolan fått nytt bränsle tack vare dedikerade lärare, rektorer och forskare som bland annat skrivit debattartiklar och flertalet pedagogiska twittertrådar. Utbildningshistorikern har fyllt en särskild roll i sammanhanget, en roll som inte alls var ny 2020 men som inte heller fått den uppmärksamhet som den förtjänar. Det är inte sällan som det görs hänvisningar till ”den gamla goda tiden” i skoldebatten: en tendens att rycka historiska exempel ur sin kontext och presentera dem som nya idéer, förenkla eller försköna för att kunna göra en politisk poäng.

Ett bra exempel på detta är historielösheten i tidigare diskussioner om till exempel ordningsomdömen i skolan. Därför behövs den glädjedödande utbildningshistorikern som har studerat skolväsendets kontinuitet och förändringar, som grävt i arkiven och har stor erfarenhet av att beskriva, avmytologisera och problematisera allt från skolreformer till social rekrytering. Förklaringen är sällan så slagkraftig som den politiska poäng som försökte göras, men än så viktig att förstå. Vår tid är inte historiskt unik utan precis som tidigare är den ett virrvarr av tankeströmningar som kommer och går i vågor, och utan en förståelse av dessa historiska processer blir debatten bristfällig.

Vår tid är inte historiskt unik utan precis som tidigare är den ett virrvarr av tankeströmningar som kommer och går i vågor…

Att använda historiska exempel är en del av att vara en historiemedveten varelse: det är en oundviklig del av vår vardag helt enkelt. Men att förstå historiska processers komplexitet är även ett hantverk som kräver precision, mer än vad som ibland medges i just sådana sammanhang som gäller det svenska skolväsendet. Det finns trots allt få gemensamma erfarenheter som binder samman och splittrar debatten på samma sätt som skolan: vi har alla gått i skolan, och från vårt eget perspektiv vet vi också självfallet bäst om vad som behöver göras.

Utbildningshistoriker har under årens gångna skoldebatter bidragit med viktiga inlägg för att på ett lättillgängligt sätt reda ut något som vid första anblick kanske inte ses som komplext men som i själva verket kräver en kombination av övergripande helhetsperspektiv och fördjupande förståelse av historisk förändring och kontinuitet.

vi har alla gått i skolan, och från vårt eget perspektiv vet vi också självfallet bäst om vad som behöver göras.

Jag har länge respekterat forskare som utöver sin egen forskning och undervisning även lyckas hitta tid att förmedla vetenskap till allmänheten, något som i praktiken inte alls är det lättaste. Under min forskarutbildning har jag fått möjligheten att vara en del av forskarskolan i tillämpad utbildningshistoria, och det har resulterat i en del insikter: vad som faktiskt krävs för att producera god historisk forskning och hur mina kollegor lyckas balansera detta med ytterligare en viktig uppgift – att popularisera vetenskaplig kunskap. Att på ett tillgängligt sätt belysa utbildningshistoria, som till exempel erfarenheter av pandemi och skolan i lärarpress från tidigt 1900-tal eller hur internationella kunskapsmätningar påverkat utbildningspolitiken, är precis det engagemang som så många efterfrågar av forskare.

Vi har alla gått i skolan och vi är många som anser den viktig. Nästa steg kanske kan vara att erkänna att vi trots det inte sitter på alla svaren? För att i framtiden kunna skapa en så bra skola som möjligt bör vi lyssna på dem som studerat hur skolan hittills blivit som den har blivit.

Christian Lundahl och Germund Larsson: Historielöst med ordningsomdömen i skolan (Skola och Samhälle) Länk till annan webbplats.

Pandemin och skolan – Spanska sjukan i lärarpress och skolors årsredogörelser (Tidskriften Vägval i skolans historia) Länk till annan webbplats.

Föregångare på efterkälke? Internationella kunskapsmätningars inverkan på tysk och svensk utbildningspolitik efter år 2000 (Tidskriften vägval i skolans historia) Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • Doktorand i utbildningssociologi

    Hon skriver om tradition och kreativitet och att skriva njutbara akademiska texter. Rebecka Göransdotter forskar om den första generationens disputerade kvinnor och deras syn på vetenskap.

Relaterat innehåll

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...

Krönika 18 december 2023

När forskare möter journalister handlar mycket om att förstå den andres arbetsvillkor. Bengt Johansson skriver om skillnaderna mellan forskningen och journalistiken.

Krönika 24 oktober 2023

Undvik förrädiska förkortningar, skapa en emotionell budget och se till att mötas i ögonhöjd. Anna Sarkadi skriver om brukarmedverkan och vad som krävs när kollegorna i projektet i...