Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Montage av bild på Julia Aspernäs och bild på schackpjäser.

Foto: Privat, Unsplash

Krönika

Se politiska motståndare som jämlikar

Den offentliga debatten präglas ofta av att motståndaren framställs som mindre begåvad. Men vi har mycket att vinna på att se våra politiska motståndare som jämlikar, menar Julia Aspernäs.

Politik engagerar, och de flesta av oss vill gärna se oss själva som mer förnuftiga än motparten. Även offentlig debatt präglas ofta av försök att vinna matchen mot motståndaren genom att framställa denne som mindre begåvad, inte sällan med avhumaniserande grepp där man verkar glömma att man talar om en mänsklig varelse. Frågan är hur effektiv den strategin är.

...de flesta av oss vill gärna se oss själva som mer förnuftiga än motparten.

Forskningsfältet politisk psykologi har formligen exploderat de senaste decennierna. Här studeras allt från värderingar och moralsyn till personlighet och genetik. Allt detta som i varje individ utgör en komplex väv av faktorer som tillsammans mynnar ut i en politisk orientering.

En av alla dessa faktorer är den grundläggande världsbild som varje individ har och tar för sann, det vill säga vår personliga världsbild [1]. Genom detta raster av förgivettaganden och berättelser om oss själva och vår omvärld tolkar vi och begripliggör allt som kommer i vår väg; när vi sympatiserar med och avfärdar idéer, och när vi – däribland forskare – ibland ganska selektivt väljer ut vilka vetenskapligt underbyggda uppgifter vi omfamnar.

Vår personliga världsbild består dels av värderande övertygelser om hur världen bör vara – vad som är gott eller ont och rätt eller fel. Men den består också av mer beskrivande grundantaganden om hur världen och människan är.

Att värderingar hänger samman med politisk orientering förvånar nog ingen, men även våra mer beskrivande grundantaganden spelar alltså en roll. Till dessa grundantaganden hör övertygelser som huruvida människan har en fri vilja (eller är ett offer för krafter hon inte kan påverka), om hon är underordnad naturen (eller är satt på jorden för att exploatera den) och huruvida objektiv sanning överhuvudtaget existerar (eller är relativ till våra subjektiva upplevelser).

De flesta av oss är inte medvetna om våra grundantaganden. Det ligger i deras natur att vara svårgripbara, ofta omöjliga att med empirisk observation bekräfta eller falsifiera. Trots detta har decennier av forskning visat att de spelar en viktig roll i hur vi interagerar med vår omvärld, och vad vi engagerar oss i. Som att fiska en rödlistad ål, eller limma fast sig på E4:an för att bevara den.

Alla bär vi på grundantaganden, och befinner oss någonstans på en gradskala i frågor som filosofer i vissa fall har diskuterat i årtusenden utan att nå någon större konsensus om. Moderater och miljöpartister bär på dem. Forskare och psykologer. Du som läser denna text, och jag som skrivit den.

Vill du vinna matchen mot en politisk motståndare bör du intressera dig för vilka grundpremisser som utgör själva spelreglerna på dennes planhalva.

Få människor gillar att få sitt politiska engagemang förklarat på det här viset. Vi vill gärna se det som hårt förvärvat och sprunget ur rationell kontemplation. Ett erkännande av klimatkrisen som ett förnuftigt accepterande av forskning. Kritik mot så kallat “genusflum” i skolan som en sund skepticism.

Jag är själv tveksam till narrativet om att livets alla sfärer ska förklaras med hjälp av vetenskap, men jag tror att vi har mycket att vinna på att se vår politiska motståndare som en jämlike i det att vi båda troligtvis förlitar oss på grundantaganden som vi knappt kan klä i ord.

Personlig världsbild och grundantaganden kan självklart inte förklara en individs hela politiska orientering. Syftet är inte heller att diskvalificera eller försvara politiska orienteringar bara för att de delvis kan spåras till mer grundläggande antaganden. Idéer spelar roll, och det är det som är poängen. Vill du vinna matchen mot en politisk motståndare bör du intressera dig för vilka grundpremisser som utgör själva spelreglerna på dennes planhalva. Kanske ser du då till och med en människa.

[1] Se t ex Nilsson, A., & Strupp-Levitsky, M. (2016). Humanistic and normativistic metaphysics, epistemology, and conative orientation: Two fundamental systems of meaning. Personality and Individual Differences, 100, 85–94.

Mer om skribenten

  • Porträttbild av Julia Aspernäs.

    Doktorand

    Hon skriver om sin forskning kring kunskapsresistens och vad det kan lära oss om folkbildning och forskningskommunikation. Julia Aspernäs är doktorand på JEDI-lab vid Linköpings universitet.

Relaterat innehåll

Krönika 27 februari 2024

Finns det ett annat sätt att använda våra digitala hjälpmedel som skulle föra människor närmare varandra? Annie Lindmark skriver om metaverse – framtidens internet.

Nyhet 14 februari 2024

Redaktionen

Hon skriver om forskares möjligheter att ta fram och förmedla ny kunskap, och om lärosätenas existensberättigande i en föränderlig värld. Åsa Mackenzie är professor i molekylär fys...

Krönika 13 november 2023

Är det ens möjligt att eliminera vissa åsikter, och kan provocerande idéer hänga samman med värdefulla egenskaper? Julia Aspernäs skriver om politisk psykologi.