Satsa på forskarnas kreativitet istället!

2018-09-25

Krönika av forskaren Anna Montell Magnusson om kreativitetens betydelse för forskning.

När jag häromdagen botaniserade bland gamla papper från doktorandtiden hittade jag en populärvetenskaplig artikel från 2000. Där intervjuas språkforskaren Lars Melin om den moderna tidens yrkesjargong och dess roll i samhället. Melin likställer fikonspråk för initierade med flockläten som går ut på att upprätthålla sociala relationer och bekräfta sig själv och sina samtalspartner. Med det menar han att de flesta av våra samtal egentligen saknar större betydelse utan huvudsakligen syftar till att det man säger ska låta bra.

Jag kom att tänka på denna intervju i samband med att jag läste de politiska partiernas svar på Curies enkätfråga om vilken som är den viktigaste forskningspolitiska frågan. Det blev så uppenbart att det som sägs i alla debatter, politiska manifest eller utfrågningar bara är just ord. Orden som lovar mer resurser till högre utbildning, stöd åt grundforskning i form av ökade basanslag, bättre karriärmöjligheter för unga forskare, tryggare anställningsvillkor och satsningar på långsiktighet och kvalitet i forskningen.

Inga politiker nämner kreativitet som en avgörande framgångsfaktor.

Det största partiet i landet skrev till och med in i sitt valmanifest att det lovar att förankra forskning bättre hos högre utbildning. Syftet är att på så vis uppnå det allmänna kunskapslyft partiet anser att vi behöver för att kunna möta morgondagens behov. Det låter insiktsfullt och lovande men till syvende och sist är det handling som gäller.

I verkligheten håller vi på att förlora känslan för vad det innebär att vara forskare. Inga politiker nämner kreativitet som en avgörande framgångsfaktor. Själv minns jag när min gamle handledare Sivert Lindström i lugn och ro lät mig utforska sin egenhändigt byggda förstärkare. En flera meter lång koloss med synliga radiorör, spakar och blinkande lampor. Min forskarbana som elektrofysiolog beseglades där och då utan att jag förstod det.

Att forska med upptäckarglädje blir allt mer sällsynt. Det hänger ihop med att resurserna stadigt krympt, som vi kan läsa i en debattartikel av Dan Hjalmarsson och Jan-Erik Vahlne den 23/8 i Dagens Industri. De skriver att Forskningsbarometern 2017 pekar på att Sverige minskat den andel av BNP som går till forskning och att det har fått mätbara konsekvenser. Vi ligger inte längre i täten när det gäller publicering och citeringar i de bästa vetenskapliga tidskrifterna.

Statliga utvärderingar visar att universiteten har blivit enmansband. De ska sköta allt fler uppdrag själva med resurser som gradvis krymper, samtidigt som de måste hänga med i den hårdnande globala konkurrensen inom forskningen. Med en sådan utveckling går det inte att i längden upprätthålla kvaliteten. Därmed riskerar vi att denna omstöpning av svensk forskning och utbildning på längre sikt faktiskt leder till en minskad konkurrensförmåga.

Vi behöver tillsätta handlingskraftiga ledare som törs satsa resurserna på en kreativ och långsiktig akademisk verksamhet. De två senaste mandatperioderna har forskningspolitiken istället gått ut på att satsa stort på infrastruktur, det vill säga en utbyggnad av högskolans fastigheter med tillhörande maskinparker. Dessa satsningar har inte gynnat de enskilda individernas fantasi eller lekfullhet, det som alltid utgör grunden för forskning och utveckling.

Det är således hög tid att istället satsa på att främja de forskare och lärare som ska verka i de nya byggnaderna. Kort sagt: brains instead of bricks – inte tvärtom. Det krävs att vi värderar kunskaper och erfarenhet mycket högre än vi idag gör. Så kan vi uppnå den kreativitet som vi så starkt eftersträvar. Det är först då vi inte bara kan vidmakthålla utan också stärka våra universitet och högskolor samt deras forskning.

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Göran Laurell

    Instämmer med Anna.

    2018.09.26

  • Päivi Turunen

    Det var roligt att läsa, att det behövs förnyelse och kreativ forskning! Tack! Med vänlig hälsning Päivi Turunen

    2018.09.27

  • Sven-Olof Yrjö Collin

    Blott den döende bryr sig om stenar. Jag minns Curt Nicolin som målande berättade om hur han och gruppen i företaget blev blöta när de på en middag satt i badrummet och undersökte turbulens med hjälp av vattnet som de tappat upp i badkaret. Kreativiteten hittar sin lokal.

    2018.10.08

  • Anna Montell Magnusson

    Tack för kommentaren Sven-Olof. Den är bra och manar till ett förtydligande kring kreativitet.

    Det är inte "plaska-runt-i-badrummet"-analogin jag är ute efter i första hand. Det finns det rätt goda möjligheter till detta med alla nya teknikplattformar som byggts de senaste åren. Dessutom har näringslivet frikostigt banat väg för tillämpad forskning och teknikutveckling. Problemet gäller grundforskningen vilken baseras på kreativt tänkande i kombination med kunskaper och lång erfarenhet som sedan ska omsättas i form av systematiskt uppbyggda experiment. Grundforskningen kan således liknas vid att länka en lång kätting av kunskap och processen tar lång tid. De flesta vetenskapliga experiment vi arbetar med idag bygger fortfarande på idéer från det förra seklet.

    Med tanke på grundvetenskapens uppenbara idétorka och näringslivets önskan om långsiktigt gångbara innovationer är det således dags att främja kreativitet som kan ge oss helt nya koncept att arbeta med. Annars blir det bara teknik för teknikens skull.

    2018.10.12

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter