Så undviker jag äggröra i mitt forskarliv

Alla ägg ska som bekant inte läggas i samma korg. Riskerna bör spridas för att undvika att allt ska bli en enda stor äggröra. Språkbruket är givetivs ofta sammankopplat med företagsekonomi eller finansiella placeringar. Men jag inser att det är en strategi jag använt i hela mitt yrkesliv. Riskspridning kan kanske uppfattas som lite fegt, lite defensivt. Men det gör ju också att det alltid finns en annan tuva att hoppa till.

Låt mig ta några exempel. När jag doktorerade var jag fullt fokuserad på att skriva avhandling, men samtidigt spelade jag musik och gjorde skivor med popbandet Wish. Det fiffiga var att när det gick lite tyngre med forskandet kunde jag alltid fly till musiken och hitta inspiration och tröst där. Och när musikkarriären inte gick framåt, när recensionerna var elaka och det var svårt att få ur sig nya låtar blev forskningen en värld som rullade på med ett framväxande manus (man skrev ju monografier på den tiden!). Jag hade delat upp äggen i en forskarkorg och en musikkorg. De gav energi åt varandra och en plats att fly till när det gick trögt.

Jag insåg att jag behövde fler äggkorgar, även inom forskningen.

Men även inom forskningen är det nog klokt att sprida riskerna. Jag gjorde misstaget att en gång sätta all förhoppning till en artikel som jag skickat till en prestigefylld tidskrift. När jag efter en mycket lång reviewprocess – det skickades ju pappersbrev på den tiden – ändå fick avslag gick luften ur mig. Jag insåg att jag behövde fler äggkorgar, även inom forskningen. Så numera försöker jag alltid ha flera bollar i luften, två eller tre artiklar i olika delar av reviewprocessen, flera forskningsprojektsansökningar på gång och böcker eller kapitel i olika faser. Dessutom tackar jag oftast ja till att hålla offentliga föredrag och andra uppdrag utanför akadmin.

Om det på måndagen kommer förödande kritik från en reviewer på en artikel, kanske det trillar in ett nytt forskningsbidrag på tisdagen...

Om det på måndagen kommer förödande kritik från en reviewer på en artikel, kanske det trillar in ett nytt forskningsbidrag på tisdagen och på onsdagen får man positiv feedback på ett föredrag för Göteborgs kvinnliga diskussionsklubb. Så där rullar mitt forskarliv på. Toppar och dalar om vartannat och besvikelser och glädje balanserar för det mesta varandra. Den här strategin passar givetvis inte alla. En del tycker säkert det är för splittrande, för andra blir det stressande. Men för mig personligen funkar det och är ett sätt att hantera yrkeslivets motgångar. Så mina olika äggkorgar lär jag bära med mig även framöver även om det blir en del att kånka omkring på.