Publicera, publicera, publicera

Anledningen var den stora ökning av insända manus som gjorde att de inte hann med och nu hade dels en stor mängd artiklar som väntade på publicering, dels en ännu större mängd artiklar att läsa och skicka ut på extern granskning. På många sätt är det ju fantastiskt att produktionen av artiklar är så stor och manusstoppet är utan tvekan ett tecken på ett växande intresse att publicera och, mer specifikt, att publicera i just den här tidskriften. Manusstoppet vittnar alltså på sätt och vis om forskningsfältets goda hälsa.

Självklart är det så att forskare vill publicera och nå ut med sin forskning, det vore märkligt och oroväckande annars. Men det finns inte bara ett stort och ökande intresse att publicera, utan också en press att publicera på “rätt” ställen, dvs tidskrifter som klassas som internationella och som har höga placeringar i olika rankningslistor och citeringsindex. Med internationella tidskrifter avses med få undantag tidskrifter på engelska, ofta amerikanska eller brittiska.

Att publicera en artikel i en svensk antologi rankas lågt även om den är peer review-granskad och även om den skulle nå varenda svensktalande forskare och student inom just det fältet. Det här tycker jag är minst sagt tråkigt. Det är inte så att jag har något emot att publicera i “internationella” högt rankade tidskrifter, alls inte. Och jag inser förstås också vikten av högt rankade publikationer på meritlistan i konkurrensen om tjänster.

Men jag funderar samtidigt över varför höga rankningsnummer är så betydelsefulla och vad det är de egentligen mäter. Går en tidskrifts prestige och rankning och dess artiklars kvalitet verkligen alltid hand i hand och vad är det som är viktigt i bedömningen av en publikation? I våras läste jag en rapport som uppfriskande nog visade att betydelsen av att publicera i högt rankade prestigefulla tidskrifter har minskat eftersom deras citeringsfrekvens har minskat.

Som ytterligare ett skäl till minskningen angav rapporten att peer review-processen ofta är väldigt lång för publicering i många prestigefulla tidskrifter och att de dessutom tenderar att ha en hög grad av refusering. Den ovan nämnda tidskrift som för en tid sen annonserade manus-stopp refuserar uppemot 90 procent av alla insända manus. Istället för att vänta på en sannolik refusering kanske det är bättre att skicka in sin artikel till en mindre prestigefull tidskrift och därmed öka sannolikheten för att få den publicerad inom rimlig tid.

När jag pratar med kollegor tycker jag dock inte att jag märker att betydelsen av högt rankade publikationer har minskat men jag hoppas onekligen att förändrade publiceringsmönster kan leda till att publiceringspressens villkor ägnas mer uppmärksamhet och kritisk granskning.

Vad innebär det till exempel att en tidskrift är högt rankad? Vad innebär det att den anses vara internationell? Vad är det som gör att vissa tidskrifter har högre prestige än andra? Och kan verkligen forskningens kvalitet mätas bibliometriskt?