Populärvetenskap ger inga meriter i forskningsfabriken

”Registrerad som populärvetenskap, vilket inte ingår i Filfak-modellen”.

Svaret från forskningsfabrikens administration ger inget utrymme för tolkning. Värdet som publikationen gavs i forskningsfabrikens poängräkning för fördelning av resurser, var alltså noll och intet.

Skulle svaret få mig att rätta mig i ledet? En gång för alla inse att skrivande av texter som är tillgängliga också för människor utanför akademins inre krets inte räknas som värda att finnas till?

Tvärtom. Svaret får mig att skriva texten som aldrig borde ha skrivits.

* * *

En viktig uppgift inom det vetenskapliga samfundet är att få kunskap att växa kumulativt, det vill säga att i samtal med befintliga forskningsrön tillföra ny kunskap som förflyttar forskningens front i riktning mot ett alltmer upplyst samhälle. Det innebär spridande av forskningsresultat i etablerade kanaler för vetenskaplig publicering, inte sällan tidskrifter granskade enligt så kallad peer review, paketerade i en språkdräkt avsedda för en läsekrets bestående av de redan invigda.

Tillspetsat skulle man kunna säga att ju mer obegripliga texterna är för en bredare läsekrets, desto bättre. Det är nämligen ett kvitto på kunskapernas exklusivitet och höga värde, enligt vetenskapssamhällets egen rationalitet.

... ju mer obegripliga texterna är för en bredare läsekrets, desto bättre.

Samtidigt har det under senare tid funnits en alltmer livlig diskussion inom akademin om att forskning även behöver tjäna andra syften, om att forskning behöver vara till gagn för det omgivande samhället.

Nyttiggörande. Impact. Tillämpad forskning. Samverkan. Tredje uppgiften.

För att kunna svara mot dessa syften behöver kunskap tillgängliggöras, spridas i sammanhang också utanför den inre kretsen av redan invigda. Det innebär att vi forskare behöver röra oss i andra forum än de vi vant oss vid, kommunicera med ett annat språk, med rakt tilltal, svenska ord, vara beredda på att möta frågor som kanske kommer från helt okänt håll.

Tillgängliggörande ställer oss forskare inför en rad utmaningar, prövningar. Vi behöver röra oss utanför våra bekväma zoner, vara beredda att kliva ut på djupt vatten. Ibland riktigt djupt.

Med mikrofonen på och bandaren dokumenterande varje andetag kan vi behöva svara kvickt och formulera oss tillräckligt skarpt för att rymmas i ett pratminus eller nyhetsinslagets tio sekunders taltid.

En del av oss är kanske naturbegåvningar, som gjorda för att klara dessa prövningar. Men för de allra flesta av oss krävs, som för det mesta här i världen, mödosam träning. Mod. Beslutsamhet.

* * *

Akademin pratar med kluven tunga. Samtidigt som vi forskare uppmanas att ägna oss åt den hedersamma tredje uppgiften styrs forskningsmedel uppifrån och ned enligt en alltmer rigid fördelningsnyckel som premierar den raka motsatsen.

... vi forskare behöver röra oss i andra forum än de vi vant oss vid ...

Publish or perish. Publicering i sammanhang som tillskrivs högst värde ger fler poäng, belönas med störst tilldelning av resurser. Det är såklart inget som hindrar oss forskare från att också skriva texter som ger noll poäng eller att kommunicera forskningsresultat i forum långt utanför akademins etablerade sammanhang.

Det är valfritt, så länge de prioriterade uppgifterna bockas av, redovisas, bokförs, och belönas därefter. Men, det finns inte heller några direkta incitament för att forskare ska prioritera just dessa typer av sysslor, framför sådana som uttryckligen poängsätts.

När en ny generation av forskare fostras enligt påbud om att publicera för poängräkningens och sitt eget cv:s skull, riskerar de former av skrivande och kommunikation som söker sig bortom etablerade mallar och konventioner att framstå som alltmer aparta. Överflödiga. Obegripliga. Viktiga, i princip, men alltid begravda längst ner i att-göra-listan. I mån av tid, luft, inspiration.

Om akademin någonsin ska kunna leva upp till rollen som nav i upplysningens samhälle måste vi på allvar börja prioritera sysslor som sprider kunskap i andra former och format, med andra tilltal, avsedda för andra publiker än de vi vant oss vid. Det innebär, i sin tur, att vi måste inse att vi behöver utbilda både oss själva, varandra, och kommande generationer av forskare för att skapa mod och beredskap för att kliva ut i det okända.

* * *

Den här texten borde aldrig ha skrivits, åtminstone sett till vad vi som forskare förväntas ägna oss åt. Just därför behövde den skrivas.

... för varje publikation med full pott i forskningsfabrikens beräkningsmodell, skriv en nollpoängare!

Härmed riktar jag en utmaning till oss alla: för varje publikation med full pott i forskningsfabrikens beräkningsmodell, skriv en nollpoängare!

Vem vågar?

* * *

Just ja, insåg precis att jag glömde att nämna en sak: namnet på databasen där alla publikationer registreras, därifrån poäng utvinns, konverteras till vinster och förluster, enligt rådande spelregler. DIVA. Är det en sådan som det är tänkt att vi forskare ska fostras till?

***

I am a weirdo
What the hell am I doin’ here?
I don’t belong here

Radiohead: Creep, 1994