Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Plötsligt händer det – om du är klipsk och observant nog

Det finns ett uttryck som, parafraserat och översatt, säger oss att det mest spännande man kan höra inom vetenskapen, något som signalerar stora upptäckter långt mer än ”Eureka!” gör är frasen ”det var skumt”, skriver Margarita Bartish.

Av en händelse (uttryckets upphovsman Isaac Asimov kanske var medveten om detta?) råkade Alexander Flemings kommentar, när han gick igenom sina bakterieodlingar och såg en bakteriefri yta på en annars överväxt platta, vara just: ”det var skumt”. Det Asimov syftade på, och som Fleming är ett välciterat exempel på, är begreppet serendipitet – en träig försvenskning av det engelska ordet serendipity – det vill säga ett oväntat men mycket lyckat fynd.

Uttrycket serendipitet myntades på 1700-talet och vetenskapen har katalogiserat roliga anekdoter under denna rubrik sedan dess. Till de kända exemplen hör Sildenafil, ett tänkt blodtrycksläkemedel de flesta känner till under ett helt annat namn och användningsområde. De post-it-lappar som pryder mitt arbetsbord är i grunden misslyckat superklister.

Röntgen, sötningsmedel, kardborrband, även dynamit ryktas vara biprodukter av försök med helt andra ändamål. Enligt psykologerna Kevin Dunbar och Jonathan Fugelsang, som har skrivit en forskningsartikel i ämnet, kan så mycket som hälften av alla vetenskapliga fynd vara oavsiktliga på ett eller annat sätt – undrar om de planerade att forska i ämnet?

Jag tänker mig att för forskare representerar konceptet serendipitet en möjlighet, ett slags trisslott. Precis som en vanlig jobbpendlare kan drömma sig bort till Arubas stränder en grå januarimåndag när ”plötsligt händer det”-loggan swishar förbi i tunnelbanetunneln, så kan en forskare fångad i rutinens gungfly intala sig att kanske ikväll, kanske den här gången, kommer det upp något oförklarligt på mikroskopbilden, i sekvenseringsdatan eller vid simuleringen. Detta tar man sig tid att undersöka och en dittills okänd mekanism kommer att framträda som förklarar något dittills gäckande och så är det där Nobelpriset…ja, i alla fall publikationen i hamn.

Men däri ligger kruxet. Man tar sig tid. Man är observant. Man har kunskaper för att avgöra vad som är väntat och vad som inte var det. Fleming undersökte sina bakterieplattor. Jag brukar mest slänga dem i soporna. Det finns de som vidhåller att ordet serendipitet egentligen syftar på den typen av träff som endast den värdige kan göra till en lyckträff.

”Slumpen gynnar det förberedda sinnet”. Man kan inte köpa en lott där vinsten, om man skrapar fram tre provrör, är en publikation i Nature, ack. Men man kan slita sig igenom kvällar av rutinexperiment, läsa på, träna sin kreativitet och så – kanske – händer det och man är beredd att inse dess signifikans.

Mer om skribenten

  • Kvinna med tjockt mörkt hör och snedlugg

    Doktorand

    Hon skriver om sin tillvaro som doktorand och sina tankar om forskning som yrke. Margarita Bartish forskar om hur normala celler rekryteras av tumören för att den ska kunna fortsätta växa och spridas.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 11 juni 2024

Johan Frisk

Sverige behöver fler forskare. Vid svenska lärosäten finns många doktorander och postdoktorer från länder utanför EU. Men långa handläggningstider och krångliga regelverk gör det s...

Krönika 15 maj 2024

Det är inte lätt att vara en nybörjare i akademin. Jonatan Nästesjö delar med sig av sina bästa tips för att ge doktorander bättre självförtroende.

Krönika 22 april 2024

Forskarutbildningen är inte ett enmansprojekt. De flesta forskare hjälper gärna andra och detta är en god grund för långvariga relationer inom akademin, skriver Jonatan Nästesjö.