Påverkar korruption väljarnas benägenhet att gå och rösta?

Korruption som fenomen och de konsekvenser korruption får i ett samhälle intresserar allt fler forskare. Vi vet i dag att korruption har en lång rad negativa konsekvenser. Korrupta samhällen har lägre ekonomisk tillväxt och större sociala och ekonomiska ojämlikheter mellan medborgare. Vidare har medborgare i korrupta länder lägre förtroende för politiker och för människor i allmänhet.

I min forskning har jag tillsammans med kollegor intresserat mig för hur väljares uppfattning av korruption påverkar deras benägenhet att gå och rösta och hur detta samband varierar mellan olika länder. Frågan är intressant och viktig eftersom valdeltagandet är en indikator på hur legitim en demokrati anses vara.

Det finns dock två motsatta argument när det gäller på vilket sätt korruption påverkar valdeltagande. Å ena sidan finns det forskning som visar att förekomst av korruption mobiliserar väljare och leder till ett högre valdeltagande. Argumentet – och de empiriska beläggen – är att korrupta politiker tjänar på korruption och är därmed intresserade av att sitta kvar vid makten vilket gör att de ägnar mer kraft åt att mobilisera väljare genom att föreslå lockande politiska förslag.

I klientilistiska system kan det också vara så att väljare tydligt vet att om de går och röstar och röstar på en viss politiker, kommer de kunna åtnjuta vissa typer av förmåner, det kan vara bidrag, bättre skola, arbete och liknande vilket gör att väljaren får ett slags beroendeförhållande till politikern.

Å andra sidan finns det forskning som visar att korruption de-mobiliserar väljare, det vill säga gör dem mindre benägna att gå och rösta. Huvudargumentet här är att när korruption förekommer minskar representanternas incitament att agera i väljarnas intresse och det blir därmed också svårare för väljarna att hålla representanterna ansvariga i samband med val. På detta sätt minskar väljarnas tro på det politiska systemet vilket får till följd att de i högre grad avstår från att rösta.

Det finns empiriska belägg för båda sidorna i forskningen även om de litteraturöversikter jag och mina kollegor utfört visar att det finns mer belägg för att korruption leder till att väljarnas benägenhet att gå och rösta minskar. I våra analyser (baserade på analyser av länderjämförande enkätundersökningar) har vi också funnit stöd för att väljare som uppfattar att det förekommer politisk korruption är mindre benägna att rösta, men bara i länder med låg eller medelhög grad av korruption.

I länder med hög korruption finns inte något samband mellan uppfattningar om korruption och valdeltagande (Dahlberg och Solevid, 2013). Vidare har vi också funnit att samma negativa samband mellan korruptionsuppfattningar och valdeltagande dämpas om korruption politiseras i valkampanjen. Med andra ord, i länder där ett eller flera partier lyfter korruption som en fråga i valrörelsen reduceras den negativa effekten av korruptionsuppfattningar på väljarnas benägenhet att gå och rösta (Bågenholm, Dahlberg och Solevid, 2014).

Svaret på frågan som ställdes i rubriken ovan är således: Ja, korruption påverkar väljarnas benägenhet att gå och rösta. Men sambandet ser olika ut beroende på vilka kontexter som studeras och vi behöver fortsätta leta efter de omständigheter som gör att förekomst av korruption i ett samhälle eller uppfattningar om korruption leder till ökad eller minskat valdeltagande.

Referenser:

Bågenholm, Andreas, Stefan Dahlberg och Maria Solevid (2014). Do clean government issues affect voter turnout? Corruption and voter mobilization in a comparative perspective. Uppsats presenterad with Midwest Political Science Association Meeting, Chicago, 3-6 april.

Dahlberg, Stefan & Maria Solevid. 2013. Does corruption affect turnout? A multi-level approach. In Dahlberg, Stefan, Henrik Oscarsson & Lena Wängnerud (eds.). Stepping Stones. Research on Political Representation, Voting Behavior, and Quality of Government. University of Gothenburg.