Övermedeleffekten och ekonomisk ojämlikhet – samt lite detektivarbete

Liknande resultat har senare funnits på andra områden och kan sammanfattande betecknas som ”övermedeleffekten”. Att nästan alla anser sig vara över medel tyder på en allmänmänsklig tendens till självöverskattning.

Men precis hur allmänmänsklig? Ett svar på detta gavs förra året i topptidskriften Psychological Science. En internationell forskargrupp (Loughnan m fl) hade mätt hur stor övermedeleffekten är i femton länder från världens alla hörn. Mätningen gick till så att deltagare i de olika länderna jämförde sig själva med en genomsnittlig landsman på ett stort antal egenskaper. Inom varje land vägdes sedan dessa bedömningar ihop till ett mätetal: den nationella övermedeleffekten.

Forskarna jämförde sedan dessa mätetal med ett annat nationellt mått, Ginikoefficienten, vilken mäter nivån på den ekonomiska ojämlikheten i landet. De kom fram till att de två måtten uppvisade en stark statistisk korrelation: länder med större ojämlikhet tenderade också att ha större övermedeleffekt. Forskarna drog slutsatsen att ekonomisk ojämlikhet orsakar ökad självöverskattning. De spekulerade också i hur detta skulle kunna gå till. De tänkte sig att ekonomisk ojämlikhet leder till ett mer tävlingsinriktat samhällsklimat, vilket i sin tur leder människor till att se sig själva som extra bra i förhållande till andra.

Den mekanism de föreslog var rent spekulativ och inte särskilt plausibel, tyckte jag. Det kändes troligare att korrelationen var en artefakt av något annat samband. Jag bad min doktorand Alexander att undersöka andra potentiellt relevanta variabler. Det tog inte många minuter för honom att upptäcka att ett etablerat mått på länders religiositet uppvisade en ännu starkare korrelation med övermedeleffekten än vad Ginikoefficienten gjorde. Det gick också snabbt att hitta en stor studie (i samma tidskrift, Psychological Science) av att religiösa människor tenderar att överskatta sin egen godhet mer än vad andra gör, vilket i ett slag gör ett samband mellan religiositet och övermedeleffekten betydligt mer plausibelt. Religiösa länder tenderar dessutom att ha större ekonomisk ojämlikhet, vilket förklarar varför övermedeleffektens samband med religiositet kunde se ut som ett samband med ojämlikhet.

Sensmoralen av denna historia är att en dos skepticism och lite detektivarbete kan räcka förvånansvärt långt. (Dock inte så långt som till att få in en kommentar i Psychological Science. Se mina tidigare inlägg om vad jag tycker om att redaktörer är så ovilliga att ta in kritik av publicerade studier.)