Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Om forskning som inte bidrar till innovation

Jag ska fortsätta på temat samarbete, och nu i gränslandet mellan forskning och ”resten av världen”, skriver Anna Pernestål Brenden.

Har nyss kommit hem från ett event arrangerat av TED* och en av Europas största biltillverkare. Det handlade om visioner för framtidens mobilitet och resande, och var på många sätt inspirerande. Efter en tävling med mer än 200 bidrag fick sex entreprenörer och innovatörer berätta om sina visioner för framtidens mobilitet på den röda TED-mattan.

Men när jag sitter där och lyssnar blir jag mer och mer frustrerad, för det som innovatörerna målar upp är sådant som min forskningsgrupp och andra forskare i världen redan jobbat med i många år. Under den tiden har vi lärt oss mycket, och kunnat förfina visionerna, och ibland också avfärda dem eftersom konsekvenserna inte blev som man först trott. Vi forskare har inte all kunskap förstås, men ganska mycket. Tänk om vår kunskap kunnat användas i innovationen på ett bättre sätt?

Det är frustrerande att sitta där i publiken och se att all den kunskap som finns i forskningsartiklar inte används. Det hade varit så häftigt om vi i den här typen av diskussioner med entreprenörer och innovatörer från stora och små företag kunde ta avstamp i den kunskap som forskare har tagit fram. Frågan är: hur når vi dit?

Man kan tänka att ”det är ju upp till dem”, forskningsresultaten finns ju där publicerade. Förmodligen behöver vi mötas på halva vägen. Jag, och jag gissar många forskare med mig, älskar inte bara att gräva i svåra frågor, utan vill också gärna att forskningen ska leda till något. Nya produkter, ett bättre samhälle, en hållbarare värld. Men hur uppnår vi det?

Ett ganska vanligt sätt är att forskare deltar i konferenser och håller föreläsningar med politiker, myndighetspersoner och industrifolk som åhörare. Men ärligt talat, hur mycket brukar man (och nu tänker jag tillbaka på mina egna 15 år som anställd i industrin) komma ihåg från sådana event? Kanske snappar man upp ett eller annat begrepp, men den största nyttan med sådana event är nätverkandet. Nätverkande är grymt, och ett begrepp är mycket mer än inget! Men jag tror att vi kan göra mer för att forskningen ska användas i samhället.

Ett annat sätt är att involvera partners som inte är en del av forskningsvärlden direkt i projekten. Min erfarenhet är att det kan vara väldigt framgångsrikt, men det är framförallt de organisationer som är med i projekten som förstår resultaten och kan omsätta dem till innovation.

Vi kan kommunicera forskningsresultat populärvetenskapligt, men det tar tid från allt annat man ska hinna göra som forskare, särskilt om det ska göras på ett bra sätt. Jag vill gärna få ”pang för pengarna”, eller kanske snarare mycket innovation för tiden jag lägger ner i så fall. Jag har inte (än) knäckt frågan om hur man på ett bra sätt gör forskningsresultat tillgängliga för innovation. Jag letar vidare.

Ps. Tipsa mig gärna om du vet något som fungerar!

* Tvärvetenskapliga konferenser på temat ”idéer värda att spridas”.

Mer om skribenten

  • Porträttbild Anna Pernestål Brenden.

    Forskare

    Hon skriver om gränslandet mellan forskning och samhället och om hållbara transportsystem. Anna Pernestål Brenden forskar om självkörande fordon och mobilitetstjänster.

Du kanske också vill läsa

Krönika 5 maj 2021

Krönika av Mikael Härlin vid Linnéuniversitetet om vad vi menar med nyttiggörande när vi pratar om forskning.

Krönika 27 februari 2017

Det är trots allt lite kallt och man måste ägna en del uppmärksamhet åt kläderna. Snart är det ju sportlov också, skriver Nina Wormbs.

Krönika 9 mars 2016

Krönika av Ann Fernholm, vetenskapsjournalist: Äldres dosetter svämmar ofta över av onödiga tabletter eftersom läkemedelsbolagen får betalt per sålt läkemedel. Hur vore det om bola...