Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

När ska man börja planera för en karriär inom akademin?

Sedan mitt val att plugga till civilingenjör har jag den mesta av tiden trott att jag skulle få jobb inom industrin efter examen, skriver Linnea Suomenniemi.

Det kändes åtminstone för mig som den naturliga vägen att gå för någon som pluggar till civilingenjör. Att jag till sist hamnade i München som forskarassistent på universitet hade jag absolut inte förväntat mig för sju år sedan då jag påbörjade min utbildning.

Det fick mig att fundera, är de flesta som påbörjar en forskarbana redan medvetna och intresserade av forskning när de väljer utbildning? Eller är de som jag – öppna för möjligheter och får chansen att forska av en tillfällighet? Borde man planera för en karriär inom forskning i sitt val av utbildning för att få bästa möjliga förutsättningar?

Jag har pratat med mina vänner och bekanta som just nu doktorerar. Hur såg de på forskning när de påbörjade sin utbildning och hade de som mål att ta sig in i akademin redan från början? De flesta jag frågade var ingenjörsstudenter från mitt utbildningsprogram teknisk nanovetenskap eller teknisk fysik, och de allra flesta hade inga planer från början på att doktorera efter utbildningen. Vissa fick upp intresset under utbildningens gång, andra tackade ja av en ren tillfällighet när det erbjöds en tjänst just som de sökte arbete.

Några hade tankar på att doktorera redan från start, eller åtminstone ett intresse för forskning och såg det som en möjlighet längre fram efter utbildningen. De här personerna ser dessutom mycket positivare på att göra en post-doc och på att stanna kvar inom akademin. Alla har det gemensamt att de tidigt fått en inblick i forskarvärlden via ungdomsorganisationer eller haft föräldrar inom akademin.

Nu menar jag absolut inte att man blir en sämre forskare om man bestämmer sig under utbildningens gång för att doktorera. Jag tror dock att det blir mycket enklare att fortsätta inom akademin om man redan från början av sin utbildning har varit inställd på detta, än om man som student ska behöva omvärdera sina framtidsplaner. Men att planera för ett yrke som många inte ens vet vad det innebär, förrän man börjar studera, är inte det enklaste.

Mer forskningsbaserade projekt i skolan, ungdomsorganisationer inom forskning eller att få följa en forskare under en dag på universitetet. Det skulle kunna vara sätt att ge dem som snart ska söka till universitet en bättre bild av vad forskning är.

Jag är själv fortfarande inte säker på om det är akademin eller industrin jag egentligen vill ut till. Om jag som tonåring kommit i kontakt med forskning hade jag kanske haft en klarare bild av var jag vill att min framtid ska ligga och valt utbildning och kurser baserat på det. Kanske hade jag fortfarande stått inför samma val. Men kanske inte.

Mer om skribenten

  • Linnea Suomenniemi

    Civilingenjör i teknisk nanovetenskap

    Hon skriver om ungas intresse för forskning och sina egna erfarenheter av forskarvärlden. Linnea Suomenniemi är civilingenjör och har arbetat som forskarassistent vid Technische Universität München.

Du kanske också vill läsa

Krönika 9 april 2024

Hoppa över powerpoint och youtube – använd krita istället! Och förse gärna eleverna med papper och penna. Åsa Mackenzie skriver om att undervisa studenter så att kunskapen går in.

Nyhet 9 april 2024

Ulrika Ernström

Han kämpar för världens förbisedda svampar. Mykologen Henrik Nilsson undviker medvetet högrankade tidskrifter, men är en av världens mest citerade forskare. Och han har ett tydligt...

Debatt 2 april 2024

Mia Bernhardsen, Svenskt Näringsliv

Dålig matchning mellan utbildning och arbetsmarknad hindrar idag tillväxt, konkurrenskraft och välstånd. För att komma till rätta med den kompetensbrist som råder krävs inte bara i...