När jag fick en helt ny syn på matematik

I gymnasiet gick jag en naturvetenskaplig utbildning som även innehöll studier i matematik. När de obligatoriska kurserna i ämnet väl var över, minskade antalet elever på mattelektionerna drastiskt. Många av mina klasskamrater var lättade över att inte längre behöva läsa matematik.

Inte heller universitetsstudier i matematik hade någon större dragningskraft på oss. En kompis bestämde sig för att läsa vidare till läkare med argumentet: ”Bra, då slipper jag all matte.”

Själv valde jag att studera ekonomi på universitetet. Att välja någon av de mer matematiskt krävande utbildningarna lockade mig inte. Skräckhistorier om utbildningar där sistaårsstudenter fortfarande tentade av grundläggande matematikkurser för femte gången lät inte så frestande.

Skräckhistorier om utbildningar där sistaårsstudenter fortfarande tentade av grundläggande matematikkurser ...

Tre år senare, när jag precis hade påbörjat min masterutbildning i nationalekonomi, fann jag mig ironiskt nog kämpa med samma typ av matematik som jag en gång velat undvika. Jag satt och funderade över skillnaden mellan begrepp som ”sluten mängd” och ”slutet hölje” på en topologiföreläsning. ”Vi är så rökta”, sa en klasskamrat medan vi plöjde igenom den svårförståeliga kurslitteraturen. Vår gruppchatt fick snart namnet Kolbitarna.

Mindre än ett år senare hade allt förändrats. Då satt vi paradoxalt nog och undersökte möjligheterna att läsa extra matematik, vissa kurser till och med på doktorandnivå. Även om jag en gång i tiden hade undvikit ämnet, fann jag det nu väldigt intressant och användbart. Under sociala helger med Unga Forskare kunde jag till och med spendera tid med att diskutera olika Youtubers lärorika inslag om matematik, med andra som delade samma intresse.

Även om jag en gång i tiden hade undvikit ämnet, fann jag det nu väldigt intressant och användbart.

Vad var det egentligen som hände under det här året? Så här i efterhand tror jag att det handlade om att jag fick utforska matematikens tillämpningar inom områden jag redan var intresserad av, som optimeringsproblem och spelteori.

Matematiken var inte längre bara krångliga siffror eller trianglar med ospecificerad area, utan ett verktyg som jag kunde använda för att uttrycka mig i den nationalekonomiska världen. Känslan av stolthet när lösningarna till slut föll på plats byggde mitt självförtroende.

Kanske handlar det om att få chansen att betrakta matematiken ur ett nytt och annorlunda perspektiv än i grundskolan. Då kan en oväntad insikt väcka nyfikenheten till liv igen.