När bör man göra en pressrelease?

När bör man som forskare göra en pressrelease för en ny studie? Alltid? När man tror att Aftonbladet kommer att nappa? Eller bara när man har ett budskap som man tycker snabbt måste ut i det allmänna medvetandet?

Jag är oerhört fascinerad av nyhetsrapporteringen kring nya studier. Inte för att det brukar bli bra läsning eller intressant tv – tvärtom! – men jag respekterar verkligen utmaningen. För journalisten som på kort tid måste sätta sig in i ett relativt svårt material och försöka hitta en intressant vinkel. Och för den intervjuade forskaren (när en sådan finns) som visserligen vill att sanningen ska fram, men också gärna vill suga upp lite strålglans, och förstås få det att låta som att hen använt forskningsmedlen på ett lysande sätt.

De resulterande nyheterna spänner som bekant över hela fältet från ”farliga missförstånd”, via ”tankeväckande, men snuttifierat”, till ” korrekt, men ointressant för de oinsatta”. Det är inte helt ovanligt att det finns så lite information kvar i nyhetsnotisen att man har svårt att avgöra vad som gjorts i studien och vad den kommit fram till, ens i väldigt förenklade termer. Reportaget bär en illusion av att den informerar om nya forskningsrön, men om man skrapar på ytan inser man att allt som sagts är på nivån ”forskare studerar sjukdom, hoppas finna bot i framtiden”.

Det finns ju också ett fundamentalt problem med att lyfta en nyss publicerad studie till en nyhet av allmänintresse. Generellt vill vi ju faktiskt inte att en enskild studie får stort genomslag i samhället. Inte ens när det är vårt eget (geniala! felfria!) projekt. Andelen studier som på egen hand påvisat något verkligt revolutionerande, som resulterat i en insikt som omedelbart borde leda till att vi lägger om vår livsstil eller som kräver omedelbar reaktion från politiker, den är förstås försvinnande liten. Till skillnad från nyhetsjournalistik, där man jagar ”det senaste”, är det ju god vetenskaplig sed att vara extra skeptisk mot det som tycks nytt och inte riktigt passar med det man tror sig veta sedan tidigare.

Finns det inte en risk att vi genom pressreleaser kring nya heta publikationer bidrar till att rapporteringen om forskning får fel fokus? Eller ska vi bara vara tacksamma att vetenskap alls får utrymme i nyhetsflödet? Har vi själva tänkt igenom vad vi vill uppnå med vår pressrelease? Och lyckas vi?

Jag är kluven. Självklart tycker jag inte att vi ska barrikadera porten till elfenbenstornet och helt sluta prata med journalister. Men kanske har vi ett ansvar att lyfta blicken och prata mer om kontexten och vad litteraturen som helhet stödjer, och mindre om det faktum att vi just fått en snygg high impact publikation?

För inte handlar väl Den Tredje Uppgiften om att hjälpa tidningar att sälja lösnummer?