När all forskning stöps i samma form

Dagens akademi präglas av en ökad press att publicera. Bara sedan 2016 har den totala mängden tidskriftsartiklar indexerade i databaser som Scopus och Web of Science (WoS) ökat med 47 procent. Samtidigt har inte antalet aktiva forskare stigit nämnvärt. Att publicera mera och snabbare tycks således vara melodin för de flesta.

Nyligen publicerades en studie av 40 års forskningsoutput i fältet vetenskaps- och teknikstudier (STS). Den visar att en central del i denna utveckling är framväxten av en typisk tidskriftsartikel. En ständig ökning av antalet publikationer åtföljs nämligen av en homogenisering av artiklars form och egenskaper.

Att publicera mera och snabbare tycks således vara melodin för de flesta.

En typisk tidskriftsartikel inom STS är idag 20 sidor lång, innehåller 50 till 60 referenser och är i regel samförfattad. Den är också självrefererande i bemärkelsen att artiklar indexerade i WoS primärt refererar till andra artiklar indexerade i WoS. Här verkar dagens publiceringslandskap fungera som en spegelsal, där en och samma artikel står som gemensam modell.

Även tidskrifters och artiklars innehåll standardiseras i allt högre utsträckning. Medan tidskriftsnummer i början av 1990-talet innehåller en uppsjö av olika format – essäer, krönikor och mer litterärt hållna kommentarer – så marginaliseras dessa i takt med att den forskningsbaserade tidskriftsartikeln blir nästintill allenarådande. Samtidigt formaliseras tidskriftsartikelns struktur. Publiken som adresseras blir alltmer specifik och avgränsas till smala subfält. Metodavsnitten blir längre och baseras på en begränsad uppsättning datainsamlingsmetoder.

Varför har det blivit såhär? Å ena sidan pekar författarna på hur prekära arbetsvillkor och ökad konkurrens driver på ett produktivitetsorienterat forskarbeteende. I synnerhet för dem utan fast anställning blir ett sådant perspektiv nödvändigt för att hantera en osäker forskartillvaro som rör sig från projekt till projekt.

... tidskriftsnummer i början av 1990-talet innehåller en uppsjö av olika format ...

Å andra sidan löser en standardisering av publikationsformer vissa praktiska problem kopplade till komplexiteten i vetenskaplig kommunikation och argumentering samt forskargruppers arbetsindelning. På så vis underlättar och effektiviserar en gemensam artikelstandard vårt arbete. Inte minst genom att minska arbetsbördan som krävs för att skicka in ett refuserat manuskript till en ny tidskrift.

Faran ligger emellertid i att just dessa effektivitetsvinster systematiskt kan utestänga vissa källor till intellektuell originalitet. När vi stöper vår forskning i en och samma form så blir den visserligen enklare att producera och konsumera, men möjligheten för kreativitet, variation och konceptuella överraskningar minskar. Eftersom standarder för utförande hänger samman med standarder för utvärdering och bedömning så uppstår lätt inlåsningseffekter, där ramen för vetenskaplig argumentering riskerar att bli snäv.

Här kan det vara värt att blicka tillbaka för att se samtiden i ett nytt ljus. Många är de artiklar som omöjligen hade klarat av en nutida peer review-process. Ta till exempel Howard Beckers Becoming a Marihuana User, publicerad i sociologins flaggskepp American Journal of Sociology 1953. Artikeln är åtta sidor lång, litteraturgenomgången några fotnoter och metoddiskussionen knappt två stycken kort. Tonen är både strikt vetenskaplig och humoristisk. Resultatet? En samhällsvetenskaplig studie i världsklass.

... hur mycket bör en enskild forskare egentligen publicera på ett år?

Genom att blicka tillbaka kan vi också finna inspiration för morgondagen. Har vi gjort annorlunda förr så är inte framtiden huggen i sten. Men om ett publiceringslandskap bortom den typiska tidskriftsartikelns spegelsal är möjligt, hur ska det då se ut? Handlar det om variation i längd, språk eller genre? Ton eller struktur? Och hur mycket bör en enskild forskare egentligen publicera på ett år?

Oavsett hur vi väljer att besvara dessa frågor så tror i alla fall jag att en sak är säker. I en mätbarhetens akademi så kommer snäva konventioner för vetenskaplig publicering och argumentering inte att öka sannolikheten för att fler bidrag inom våra fält uppfattas som originella, kritiska eller inspirerande.

Läs mer:

Kaltenbrunner W, Birch K, van Leeuwen T, and Amuchastegui, M (2022) Changing publication practices and the typification of the journal article in science and technology studies. Social Studies of Science 52(5): 758–782. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.