Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Miraklet som vi håller på att förstöra

Ja, jag var på Capri för att studera flyttande fästingar och skriva märkliga alster. Om ni tror att det var en lek, så har ni fel. Av de tjugo dagar jag var där, regnade det femton. Medan Sverige hade ett magnifikt högtryck. Enligt lagen om att bo i världens utmarker, kanske sommarens enda, skriver Björn Olsen.

Dessutom lyckades jag pricka in en viral härdsmälta. Så länge jag snöt vatten var det ingen fara, men när snoret och upphostningarna började likna och lukta avlopp var det kört. Desperat letade jag igenom min packning och hittade penicillin, i och för sig utgånget sedan tre år men vad gjorde det.

Det var ett mirakel. På ett dygn var febern borta, slemmet var åter en vårbäck och jag kunde gå längre än femhundra meter utan att tro att jag skulle dö. Antibiotika är ett underverk. Ett underverk som gjort att många av er som läser detta just kan läsa detta. Ett mirakel vi håller på att förstöra i en allt snabbare takt.

Av de femhundra tusen ton antibiotika som konsumeras på jorden årligen går en tredjedel till mänskliga bekymmer som mina, de resterande två tredjedelarna används för att skapa animaliskt protein. Jag tänker inte bara på grisar och kycklingar, även kossor, hajmalar, laxar och finfina jätteräkor från Sydostasien.

Inte nog med det, antibiotika används även för att förhindra infektioner på grönsaker och frukt. Ett pris för de allt större monokulturerna. Dessutom är det i stort sett samma antibiotikagrupper som används i industrin som vi försöker bota våra patienter med på intensivvårds- och infektionsavdelningar. Köttet i sig innehåller inte antibiotika. Istället skapar det lokala problem med alltmer antibiotikaresistenta bakterier. Dessa sprider sig sedan över världen.

Som ett mantra upprepar vi att vi tänker på våra barn och barnbarn. Men varför beter vi oss då som vi gör. Vi är på väg mot stupet men gör inget eller väldigt lite för att stoppa marschen mot avgrunden. Den avgrund som kommer innebära att den sjukvård vi tar för given, cancerbehandlingar, avancerad kirurgi, transplantationer, kommer att förändras i grunden.

Att sätta tilliten till nya antibiotika är korkat. I den bästa av världar tar det minst tio år innan vi har något konceptuellt nytt antibiotika på marknaden. För det andra finns det hittills inget i våra beteenden som tyder på att vi inte skulle missbruka även dessa, oavsett om det är till människor, djur eller spenat. Dessutom tror jag knappast att de genetiska framstegen och stamcellsforskningen skulle påverka detta på ett positivt sätt. I bästa fall skapar de extremt dyr sjukvård för ett fåtal människor.

Någon ”quick fix” finns inte. Men några saker att tänka på. Ät det kött du kan dräpa själv eller köp svenskt och kanske närproducerat. Skapa prisnivåer på livsmedel enligt näringskedjan. Grönsaker billigt, kött dyrt. Problemet i västvärlden är inte svält, utan snarare att vi äter ihjäl oss.

Kort sagt vi är dumma i huvudet.

Mer om skribenten

  • porträttbild Björn Olsen

    Professor

    Han skriver om forskningens villkor och om förmågan att se det oväntade. Björn Olsen forskar om infektionssjukdomar som ursprungligen kommer från djur.

Du kanske också vill läsa

Krönika 27 februari 2024

Finns det ett annat sätt att använda våra digitala hjälpmedel som skulle föra människor närmare varandra? Annie Lindmark skriver om metaverse – framtidens internet.

Nyhet 14 februari 2024

Redaktionen

Hon skriver om forskares möjligheter att ta fram och förmedla ny kunskap, och om lärosätenas existensberättigande i en föränderlig värld. Åsa Mackenzie är professor i molekylär fys...

Krönika 13 november 2023

Är det ens möjligt att eliminera vissa åsikter, och kan provocerande idéer hänga samman med värdefulla egenskaper? Julia Aspernäs skriver om politisk psykologi.