Forskningsansvarig vid Reumatikerförbundet
Krönika
Måste man vara disputerad för att förstå populärvetenskap?
Reumatikerförbundet stöder otroligt viktig forskning som gynnar många personer. Sammanfattningarna vi lägger ut på vår hemsida om forskningen visar våra medlemmar vad deras gåvor har åstadkommit och ger dem hopp om framtiden skriver Monica Persson.
Vi ber därför forskarna att skriva populärvetenskapliga sammanfattningar som är begripliga för lekmän. Men allt för ofta känner jag att jag behöver min läkarexamen och doktorsexamen för att förstå dessa texter. Flera är så bra – jag skulle kunna visa dem för min farmor som de är och hon skulle kunna förstå exakt varför studien behövs, vad syftet var och vad den eventuella nyttan är. Men jag sitter här med synonymordboken öppen (figurativt) och försöker översätta alldeles för många så att de är lättare att förstå för våra medlemmar.
Som forskare gillade jag att skriva populärvetenskapliga sammanfattningar – att växla mellan medicinsk/forskningsengelska och alldaglig engelska. Det var en klurig utmaning, men jag ansåg att det var värt att ägna tid åt det för jag insåg nyttan (tack vare att institutionen la så stor vikt på det). Men jag fick också hjälp av forskningspartners och kolleger som läste igenom och säkerställde att språket var lättläst.
Nu kämpar jag med olika versioner av det svenska språket och vet hur svårt det kan vara att beskriva något på ett språk som inte kommer naturligt. Är man van vid att beskriva sin forskning på ett sätt, så krävs ett helt annat tänkande för att byta till alldaglig svenska. Så jag vet att det inte är lätt, men jag tror att vi kan göra det bättre.
För min del är vikten av lättlästa populärvetenskapliga sammanfattningar så stor – det öppnar dörren för forskningspartners att komma in i diskussionen som jämlika. Om språket inte är ett hinder, så kan de bidra mer effektivt. Jag har funderat länge på varför jag kände mig så besviken när jag läste vissa sammanfattningar som inte var anpassade för allmänheten. Jag oroade mig helt enkelt för att forskarna skulle använda samma språk om de samarbetade med forskningspartners. Men precis som forskningspartners måste lära om forskning, så måste forskare lära sig att kommunicera på ett mer inkluderande sätt.
Vad är då problemet?
Är det en kunskapslucka, att man blir så van vid att leva i sin vetenskapliga värld där alla pratar samma ”språk” att man inte vet hur man ”stänger av”? Är det en tidsfråga – lämnar man den populärvetenskapliga sammanfattningen till slutet och ägnar då inte tillräckligt med tid åt den? Eller är det attityder som ligger bakom (”de som behöver förstå gör det”)?
Den viktigaste frågan kanske är hur vi kan lösa problemet – behövs mer kunskap om hur man förmedlar forskning på ett populärvetenskapligt sätt? Eller behöver man öka medvetenheten om varför det är så viktigt så att mer tid och energi ägnas åt det? Eller behöver vi kanske begära populärvetenskapliga sammanfattningar på ett annat sätt, i ett annat format eller helt enkelt genom att ställa frågan på ett annat sätt?
Jag vill höra era åsikter – hur blir vi bättre?
Du kanske också vill läsa
Nyhet 22 januari 2025
Prestation och konkurrens eller lärande och lagarbete? Hur ser tillvaron ut för doktorander idag? Hur lär de sig navigera i akademin och vilken roll spelar handledaren? Curie Talks...
Debatt 20 januari 2025
Forskare kan bidra till den politiska beslutsprocessen. Men politiker måste själva skapa tydliga strukturer för hur och när forskningsbaserad kunskap ska bidra i den här processen....
Nyhet 17 december 2024
Allt från en bra snöskyffel till fred på jorden, men också en robust anteckningsbok och upptäckten av liv i rymden. Fem forskare önskar sig både hårda klappar och drömmer stort när...