Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Mänsklighetens nästa månfärd går inåt

Jag jobbar inom ett fält som håller på att drunkna i data, men ändå är svältfött på information. Det är en erfarenhet som jag och mina kolleger knappast är ensamma om, men kanske särskilt relevant för samhället i vårt fall, när det gäller neurovetenskap, skriver Malin Sandström.

Har det inte hänt oss själva har vi oftast folk i vår närhet som drabbats av någon typ av hjärnrelaterad sjukdom. Depression, till exempel, eller demens. Samhällskostnaderna är gigantiska, både direkt i form av vård, och indirekt i form av förlorade arbetsår både för den som är sjuk och för den som avstår från annat för att kunna ta hand om sjuka familjemedlemmar och vänner. För Europa (EU-länderna + Island, Norge och Schweiz) uppskattades samhällskostnaden till nära 800 miljarder euro, bara för år 2010.

Ändå är vi långt ifrån att förstå hur kroppsdelen som ligger bakom problemen fungerar, hos friska och hos sjuka. Hjärnans funktion sträcker sig över så många storleks- och tidsskalor, var och en med sin egen familj av metoder och utrustning, att ingen enskild forskningsgren sitter med mer än några få bitar av pusslet.

Att integrera alla dessa lösa fakta till ny kunskap kräver resurser och samarbeten på en storleksskala jämförbar med CERN. Minst. Ansträngningen som krävs har kallats “ett nytt månfärdsprojekt”, och utan modern informationsteknik skulle vi inte ha skuggan av en chans att lyckas.

Resurserna som behöver koordineras är utspridda över hela världen, över hundratals länder och tusentals labb. Därför grundades organisationen jag jobbar för, INCF (International Neuroinformatics Coordinating Facility).

Vi är små i förhållande till uppgiften. Det innebär att vi behöver jobba med hävstänger, och påverka andra snarare än att göra allt själva. Vi samlar experter inom olika fält för att få till överenskommelser om hur data och metoder kan dokumenteras för att vara mer begripliga och återanvändbara. Hur man gör dataformat mer kompatibla och underlättar jämförelser. Vilka resurser saknas och skulle göra mest nytta – kanske mjukvaruverktyg, eller standarder, eller infrastruktur? Vad krävs för att katalysera utvecklingen av dem? Vi försöker påskynda byggandet av broar mellan fält och personer som kan ha nytta av varandra, mellan biologer och datavetare, programmerare och medicinare.

Det är ett omväxlande, roligt och frustrerande jobb, och det finns alltid tusen nya saker att lära sig. Jag tänkte använda den här skrivperioden till att berätta om några av dem.

Science: Dealing with Data (Engelska) Länk till annan webbplats.

European Neuropsychopharmacology: Cost of disorders of the brain in Europe 2010 (Engelska) Länk till annan webbplats.

Nature: Neuroscientists unite for 'Moon shot' (Engelska) Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • porträttbild Malin Sandström

    Community Engagement Officer

    Hon skriver om beräkningsbiologi, dataexplosionen och att göra övergången från forskare till akademins yttre kretsar. Malin Sandström arbetar med neuroinformatik.

Relaterat innehåll

Krönika 21 augusti 2023

Hur ska vi egentligen se på öppen vetenskap? Erik Stattin tar hjälp av en filosof för att reda ut begreppen.

Debatt 14 juni 2023

Johan Jönsson

Öppen tillg å ng till vetenskapliga artiklar betyder mycket för många yrkesgrupper som försö ker hå lla sig ajour med vad som händer inom deras fält. För oss som försö ker v å ...

Krönika 16 maj 2023

Öppen vetenskap är också en fråga för studenter och utbildningsinstitutioner. Kunskapen om öppna lärresurser är dock fortfarande låg, skriver Erik Stattin.