Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Ledarutbildning eller flum?

Jag sitter på ett möte med anställningsnämnden på universitetet för att lyssna på en intervju med en professorskandidat och hör personen beskriva sig själv som orange, skriver Lena Abrahamsson.

Det är en hänvisning till den populära (och väl kritiserade) personlighetsindelningen i fyra färger (röd, gul, grön, blå), dvs. DISC-analysen. Kanske har hen gått en ledarutbildning. Jag har under min tid i universitetsvärlden gått några ledarutbildningar där innehållet varierat beroende på modet. I mitten av 1990-talet och tidigt 2000-tal var det gestaltterapi medan det nu under sent 2010-tal har det varit mera Jung, MBTI och DISC.

Jag förvånas ofta över två saker. För det första hur positiva andra människor är till dessa utbildningar. För det andra hur ofta jag vantrivs på utbildningarna. Jag blir rastlös och vill hellre göra annat. Jag sitter ofta och önskar mig mer inslag av fakta och teori om sådana arbetsplatser och organisationer som vi är verksamma inom (i vårt fall alltså universiteten och akademin i stort). Visst har kurserna ibland konkreta exempel på problem och aspekter som vi möter i vår vardagliga arbetsmiljö och det blir konstruktiva diskussioner kolleger emellan om hur vi kan bli bättre på att hantera dem.

Men allt för ofta möts jag av långa pass med terapi, teater, rollspel och övningar där vi ska sitta i ring och reflektera. Ibland känns det till och med som när jag var med på dagis med mina barn och fick göra namnormen. Det är också en del inslag om ledarskap där enkla kategorier bekräftar våra föreställningar eller kanske till och med vår egen förträfflighet. Jag är väl medveten om att ovanstående text tydligt placerar in mig i en färg eller bokstavskombination (men jag säger inte vilken) eller kan tolkas som en projektion, att problemet snarare sitter hos mig än i ledarutbildningarna. Men jag kan ändå inte låta bli att undra varför universiteten har en sådan förkärlek för flum.

Nej, nu är jag orättvis. Jag har egentligen inte något emot ledarutbildningar. Jag vet att universiteten liksom andra organisationer är betjänta av att personer på ledande positioner då och då reflekterar över sig själva som chefer och ledare och får lära sig hur grupper och organisationer fungerar. Men vi är vuxna erfarna akademiker och utbildningarna bör placeras i en realistisk kontext och på en nivå där vi kan mötas och utbyta erfarenheter. I min roll som prodekan träffar jag ofta på situationer där jag ser att vi kan bli bättre på att skapa professionella och dynamiska organisationer. Det dyker ständigt upp nya utmaningar och behov av nya kunskaper.

Mer om skribenten

  • Lena Abrahamsson

    Professor i arbetsvetenskap

    Hon skriver om genus- och arbetslivsforskning, finansiering och forskarvärldens samverkan med industrin. Lena Abrahamsson forskar om förändringar av organisation och teknik på arbetsplatser.

Du kanske också vill läsa

Debatt 9 oktober 2018

Sven Stafström, Vetenskaprådet

Vetenskapsrådet anser att forskarnas frihet och forskningens kvalitet hamnar i skymundan i styr- och resursutredningen. Att öka basanslagen på bekostnad av de fria externa medlen ä...

Debatt 17 november 2020

Sveriges unga akademi

Sverige tappar mark till de ledande forskningsnationerna och den högre utbildningens kvalitet har försämrats under flera decennier. Ett av huvudproblemen är ett bristfälligt och sv...

Nyhet 24 oktober 2016

Eva Annell

De finns forskare som anser att lärosätets rektor ska ägna sig åt ceremonier och formalia, inte åt aktiv styrning. De forskare som Curie talat med håller inte med. De vill se stark...