Lås och betalbom

De internationella medicinska tidskrifterna, och säkerligen många andra facktidningar, har upprättat betalväggar och signalerar medelst hänglås-ikoner att här finns inget att hämta för gratisläsaren. Systemet säkerställer också att prenumerationskostnader betalas.

Samtidigt är mycket av den forskning som presenteras finansierad med gemensamma medel, genom skattsedeln. Forskarna får sin lön av det offentliga, labben rattas med kronor från det allmänna, presstjänsten som skriver pressmeddelande på nya rön har lön från förvaltningen. Varför ska då inte den nyfikna allmänheten få tillgång till originalstudien?

I den belysningen känns den debattartikel av David Willet, forskningsminister i Storbritannien, som nyligen publicerades i The Guardian väldigt välkommen. Forskning som springer ur allmänna medel ska som regel vara fritt tillgänglig, åtkomlig för varje nyfiken. Willet har även talat om saken i parlamentet.

Texterna är väl värda att kikas igenom, ministern är ovanligt läsvärd. Inte minst eftersom att han också problematiserar förslaget – det är inte en helt enkelt reform att genomföra. Det handlar om att balansera lönsamhet mot öppenhet, för fackpressen lever inte på glädjen att få leverera spännande metaanalyser allena. Att tillhandahålla infrastruktur för referentgranskning och publicering kostar också pengar.

Men i denna sköna nya värld där mycken referentgranskning sker efter publikation – via Twitter, kommentarsfält, bloggar och allmänt surr finns all anledning att låta så många som möjligt få ta del av metod och material. Alltså ta del av själva forskningen, inte bara pressmeddelanden, sammanfattningar och nyhetsartiklar om densamma.

Debattartikel i The Guardian: Open, free access to academic research? This will be a seismic shift (Engelska) Länk till annan webbplats.

Oral statement to Parliament: Public access to publicly-funded research (Engelska) Länk till annan webbplats.