Låg kunskap om öppna lärresurser

I den närförort till Stockholm där jag bor – Årsta – finns ett gammalt hederligt kulturhus som samlar bland annat teater, bibliotek och kulturskola.

Det hemtrevliga caféet lockar naturligtvis till sig hemmaarbetare och studenter, utöver barnfamiljer och pensionärer. Det är alltid intressant att försöka snappa upp vad det är studenter har på sina skärmar. När jag skriver det här noterar jag en student som verkar titta på en inspelad matematiklektion på YouTube. Den ändamålsenliga krittavlan och det digitala mediet möts på ett träffande sätt.

Inte sällan är det YouTube som är läromedlet. Kanske en inspelad föreläsning från något universitet i världen, kanske någon som förklarar någon komplex process eller begrepp. Det ser ofta inte ut som den föreskrivna kurslitteraturen, men säker kan man inte vara. Internet är ju ett ymnighetshorn av lärande att ösa ur.

Inte sällan är det YouTube som är läromedlet. Kanske en inspelad föreläsning från något universitet i världen...

Under förra året ägnade jag en del tid åt att sätta mig in i öppna lärresurser. Det var med anledning av ett uppdrag som KB hade, att kartlägga och analysera användandet av sådana avgiftsfria men också delningsbara lärresurser. På samma sätt som vetenskapliga publikationer blir delningsbara när de publiceras öppet kan undervisningsmaterial få ny användning om det kan cirkulera obehindrat.

Genom vår kartläggning konstaterade vi att användningen har ökat något de senaste åren, men att den fortfarande är på en låg nivå. Framför allt noterade vi att kunskapen om öppna lärresurser – vad det är, hur man skapar dem och vad värdet är – är låg bland lärare och utbildningsarrangörer. Bibliotek av olika slag, i synnerhet lärosätesbiblioteken, ser dock möjligheterna och arbetar aktivt med att både sovra och rekommendera öppna lärresurser för lärare och kurser.

Det finns många likheter mellan öppen tillgång till forskningslitteratur och öppen tillgång till utbildningsmaterial. Därför finns också lärdomar att dra av den 20-åriga rörelsen att göra forskningsresultat i form av vetenskapliga publikationer tillgängliga för alla. Visst ser drivkrafterna och barriärerna annorlunda ut, men det närmast etiska motivet är det samma.

Det finns många likheter mellan öppen tillgång till forskningslitteratur och öppen tillgång till utbildningsmaterial.

I vissa länder – i synnerhet anglosaxiska – drivs utvecklingen mot avgiftsfria digitala lärresurser av kvalitet i hög grad av ekonomiska skäl och som en rättvisefråga.

Att skaffa all kurslitteratur kan bli en dyr sak. Värdet av att skaffa böcker som man bara läser delar av och under en begränsad period i livet kan uppfattas som begränsat. När bibliotekens budgetar pressas kan det vara svårt att hålla med kurslitteratur som är aktuell och tillräcklig. Inom vissa ämnen tenderar en del kursböcker att ofta ges ut i nya upplagor. Det speglar naturligtvis kunskapsutvecklingen, men också de kommersiella drivkrafterna.

Även i Sverige bör kostnadsaspekten för kurslitteratur vägas in den ekonomiska situation vi befinner oss i just nu, enligt ett debattinlägg som nyligen publicerades i Universitetsläraren: “Lärresurserna i form av kurslitteratur är oftast inlåsta bakom betalvägg och ofta kostsam för studenterna att få tag på. Ibland är det inte ens möjligt”

Debattörerna skickar också med en rekommendation till arbetet med att ta fram nationella riktlinjer för öppen vetenskap, som vi arbetar med på KB. Det här är något som vi ser som självklart och helt i linje med att öppen vetenskap också är en fråga för studenter och utbildningsinstitutioner.

När jag är på väg ut från caféet sneglar jag på studentens bord. Formlerna i krita på svarta tavlan har nu ersatts av vad som verkar vara TikTok. Ett ymnighetshorn var det!

Kungliga biblioteket: Öppna lärresurser har en outnyttjad potential Länk till annan webbplats.

Debattinlägg i Universitetsläraren: “Vetenskapen bör vara öppen – även för studenter" (27/3 2023) Länk till annan webbplats.