Kunskapsfabriken och luftslotten

Artikeln har väckt mycket respons i sociala medier. Med all rätt eftersom den var både angelägen och träffsäker. Kärnfrågan för det han vill diskutera skulle man kunna kalla för undervisningsfabriken.

Att elever i det svenska utbildningssystemet åstadkommer allt sämre resultat är delvis en konsekvens av en strukturell utbildningsfråga där kunskapstörst ersätts med kunskapsproduktion.

Så här skriver han i en passage: ”Jag tror problemet ligger i det språkbruk och synsätt som sipprar genom allt och säger till oss att vi är kunder; att vi är konsumenter och att vi ska bli någorlunda effektiva och bidragande medborgare. Och att det är primärt. Att vara en god konsument är inte direkt något som förutsätter vidare goda kunskaper i något så sekundärt som läsande och skrivande. Kanske är det till och med något som missgynnar de krafter som vill göra oss till hyggliga och medgörliga kunder vars huvudsakliga uppgift är att driva fram tillväxt”.

Vad jag läser mellan raderna är att han och många med honom saknar utrymme för oss alla som forskar, undervisar och studerar att bli kritiska deltagare i ett sammanhang som inte är underordnat ekonomiska kalkyler. Det mesta som görs inom akademin ska räknas, bedömas och konkurrensutsättas.

Dessa veckor sitter jag själv med fyra kursers examinationer. Kunskap och kritiskt tänkande ska prövas och examineras. Allt som går utöver frågeställningarna räknas inte in. Vissa studenter visar god förmåga att förstå och analysera medan andra nöjer sig med att redovisa utan självständig analys.

Kanske skillnaden mellan de ena och de andra handlar om bakgrund och motivation, som Malm skriver. En annan orsak till skillnaden är att somliga förstår att kunskap kräver tid och arbete, medan andra mest bläddrar i böckerna och tycker att frågorna är fel ställda.

Men jag tänker också att det finns andra forum, utanför kunskapsfabriken, för att tänka och uttrycka sig fritt. Såsom sociala medier. Men för att kunna säga något intressant och för att kommunicera med andra behöver vi en någorlunda gemensam förförståelse av vad kunskap är och vilka villkor som ska gälla för samtalet.

Vi kan ju inte ta oss till det fria kritiska tänkandet utan att också tröska igenom texter, analyser och pröva våra idéer mot andras. Utan arbete blir det bara luftslott som virvlar omkring utan mottagare.

Vid universiteten utvecklar vi förhoppningsvis redskap för att kunna bli kritiskt tänkande, bli bättre på att förstå andras argument och inte endast fäkta för våra egna ståndpunkter.

Det var för övrigt Mills huvudargument för yttrandefrihet. Den finns inte främst för min egen rätt att få tala utan främst för att få lyssna på vad andra har att säga. Så det ligger alltså i allas vårt intresse att vi arbetar med vår kunskap.