Kommunikation om klimatet måste ge framtidshopp

"Tänk inte på miljön!" Det låter som ett märkligt råd i en tid då klimatförändringar, artutrotning och kollapsade ekosystem kommit att bli vår allra största utmaning. Men det var faktiskt så vi inledde samarbetet med de ungdomar som deltog i Reclaiming Futures, Storying Change.

Det här kommunikationsprojektet initierades genom ett tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare, konstnärer, vetenskapsjournalister, filmare, filosofer och pedagoger våren 2021. Med oss hade vi också en gymnasieklass, konsthallen Färgfabrikens ungdomsråd och de unga konstaktivisterna Squidsquad från Gnesta.

Projektet uppstod ur en väldigt angelägen fråga:

Hur kan vi utforma forskningskommunikation om klimatförändringar riktad till ungdomar, på sätt som leder till hopp och tillförsikt inför framtiden?

Här fanns verkligen en lucka som behövde fyllas. Forskning om vetenskaps- och klimatkommunikation visar tydligt att ensidig fakta- och informationsförmedling inte väcker det intresse eller engagemang som krävs i vår samtid. Den traditionella förståelsen av klimatutmaningarna och hur de ska kommuniceras behöver kompletteras med kunskap från tvärvetenskaplig miljö- och posthumaniora.

Här fanns verkligen en lucka som behövde fyllas.

För forskningskommunikation kring klimat och hållbarhet är inte bara en fråga om att skapa legitimitet för forskning eller bidra till vetenskaplig litteracitet. Kommunikation som rör hållbarhet handlar om att skapa förutsättningar för agens, mana till ställningstagande och handling, skapa framtidshopp. Det handlar om att förmedla kunskapen och känslan av att framtiden går att påverka.

Posthumaniora betecknar en växande rörelse för att omarbeta vetenskapernas och konsternas roll i relation till samhällets tekniska, ekologiska och biologiska utmaningar. Samverkan är bara förnamnet på det som pågått i skymundan vid historiska, teknikfilosofiska, genusvetenskapliga och miljökulturella program och institutioner på svenska och internationella lärosäten.

Gemensamt för dessa initiativ är kritiken mot humanismens universella människa och mot uppdelningar mellan natur och kultur, miljö och människa, resurs och förfining som det moderna tänkande cementerat. Den storvulna idéen om oss själva som avskilda från natur, biologi och ekologi leder till klimatkatastrofer, döende hav, jordutarmning och allt tystare vårar.

Det handlar om att förmedla kunskapen och känslan av att framtiden går att påverka.

Så därför var vårt förslag till ungdomarna: "Tänk inte på miljön. Tänk inte på naturen. Tänk inte på mänskligheten. Tänk istället på dig själv som en del av miljön och naturen. Tänk på tillvaron på jorden som utsträckt i tid och rum där alla delar sitter ihop i ett spektakulärt och intrikat nätverk, där vi alla samexisterar. Vad ser du framför dig då? Vilka historier dyker upp? Hur vill du se din framtid? Berätta!"

Tre viktiga byggstenar i projektet var integrativt lärande, storytelling och medborgarhumaniora. Det sistnämnda är en form av medborgarforskning som utgår från humanioras metoder att skifta perspektiv och skapa reflektion och mening. Istället för att vara faktaspridande är vår typ av medborgarhumaniora värdeskapande, även om en hel del vetenskapliga fakta sätts i bruk i processen.

Arbetet bestod av workshopar, seminarier och diskussioner mellan ungdomar och forskare. Under hösten och vintern träffade vi ungdomarna för att stötta dem i deras utforskande av sig själva som en del i sin lokala naturmiljö. Sakta växte deras framtidsberättelser fram. För att illustrera sina tankar och nyfunna insikter producerade ungdomarna egna kortfilmer och skapade kunskapsscenografier.

Våren 2022 firade vi med en vetenskaps- och filosofifestival på konsthallen Färgfabriken, programsatt och utformad av ungdomarna själva.

Med sitt fokus på merborgarhumaniora belyser Reclaiming Futures, Storying Change att hållbarhetskommunikation bör ge en känsla av gemenskap och större sammanhang och att unga samhällsmedborgare trots olika åsikter kan samlas genom sina framtidsbilder.

Det praktiska arbetet gav ungdomarna möjlighet att själva ta en aktiv roll inom kommunikation om forskning och miljö. Kunskapen som vi vuxna förvärvande genom projektet håller nu på att omsättas till ett pedagogiskt material för lärare och pedagoger som vill arbeta vidare med klimatkommunikation i samma anda tillsammans med unga. Men en av de viktigaste upptäckterna var att medborgarhumaniora som kunskapsproduktion i gränssnittet mellan konst, forskning och situerad kommunikation verkligen funkar i praktiken.

Nu mer än någonsin behövs forskning och forskningskommunikation som är värdig samtidens utmaningar. Det behövs kunskap som vi bygger tillsammans med unga vuxna och som blir relevant där de befinner sig - i skola och på sociala medier - och som hjälper dem möta framtiden. Det behövs forskningskommunikation som präglas av dialog och samtal om värderingar snarare än ensidig informationsspridning. Därför uppmanade vi ungdomarna: "Tänk inte på miljön. Tänk på dig själv som en del av miljön. Återta framtiden."