Känsla för historia

2014-02-25

Krönika av Annika Sandén om hur historiker förhåller sig till känslor i det förflutna.2014-02-25

Den unga kvinnan från Husby socken fick inte gifta sig med den hon ville. Men hon stod på sig. Hon sade sig ”hellre vilja Döö än honom öfvergiva”.

Vad kan denna korta notis från Linköpings stift domkapitlets protokoll år 1607, egentligen säga oss? Var kvinnan förälskad? Var hon desperat? Förtvivlad? Vad var det egentligen hon kände när hon uttryckte sig så?

Historiker aktar sig för utsagor om skeenden och händelser som inte går att beläggas vetenskapligt, det vill säga genom vederhäftig källkritik och prövbarhet. Det är ett grundläggande och högt värderat fundament i den historievetenskapliga disciplinen. Ändå kan det verka paradoxalt, då en del av det som disciplinen ämnar analysera är just av den karaktären.

Problemet är metoden. Människor ur det förflutna och deras inre – hur skulle ett sådant studium gå till? Inte ens de personer vi har omkring oss här och nu kan vi alltid nå eller begripa. Här finns dock andra discipliners samlade kunskaper, såsom psykologiska och kognitionsvetenskapliga teoribildningar och modeller. Betydligt svårare blir det med människor som nu är borta och varit så i flera hundra år. I synnerhet sedan de sällan eller aldrig efterlämnat något källmaterial för forskare att utgå ifrån.

I grunden handlar det inte om att historiker ifrågasätter att människor i det förflutna har tänkt och känt. Frågan är bara hur. Västvärlden har trots allt genomgått enorma samhällsomvandlingar de senaste tre, fyra hundra. Och det är detta som utgör den brännande frågan – de känslor som människor förr kände och som troligen hade betydelse för handlingar av olika slag, i vilken mån liknar de det som dagens människor känner? Och viktigast av allt: Hur ska man kunna komma fram till det?

Runt känslor hos människor i det förflutna finns alltså en historievetenskaplig skepsis. Ändå har historiska studier under snart två decennier på ett fruktbart sett kretsat även kring känslors betydelser för såväl stora politiska och samhälleliga omvandlingar, som för personliga stordåd och missräkningar.

Men att riktigt gå in i enskilda historiska aktörers känslomässiga bevekelsegrunder är vanskligt. Domsprotokoll från 1500-talet är på många sätt ett rikt material då det låter oss ta del av det lokalpolitiska livet, sociala förhållanden och relationer. Men de berättar sällan om hur de inblandade uppfattade det som skett och vilka omständigheter som legat bakom det inträffade.

Kanske ska man då – bör man då – ägna sig åt någonting mer säkert inom historiedisciplinens råmärken? Tänk om föreställningen om att känslor och människors relationer ligger bakom handlingsförlopp i sig är en mer än vådlig anakronism och fallgrop? Ägde känslor förr överhuvudtaget betydelse för människors handlingar?

Historisk förståelse bygger alltid på gedigna kunskaper om de sammanhang människorna levde i. Utöver det är det en hermeneutisk och empatisk inlevelse som är nyckeln till en vidare förståelse. Att använda sig själv är vägen att börja förstå det man ser. Man bör tillåta sig att gå in med den tidsbundna verklighetsuppfattning man i allt väsentligt är präglad av. Men för att behålla prövbarheten krävs stor genomskinlighet, snudd på övertydliga redogörelser för hur man går tillväga i utforskandet av de knapphändiga källorna.

Om man nu alltså använder något så ogripbart och inte så precist som sina egna känslor för att förstå och tolka historiska aktörer, inställer sig frågan vari legitimiteten ligger. På vilket sätt kan empatisk inlevelse äga giltighet och göra att det man tycker sig se faktiskt överensstämmer med det som verkligen skedde?

Mitt svar på frågan är att vi människor i grunden liknar varandra. Om vi i dag kan känna empati och förstå känslor hos andra, så kunde de också göra det förr. Det betyder att det jag tycker mig kunna se och känna igen då jag läser i domprotokollen, mycket väl kan vara ungefär det som människorna som figurerar där upplevde och kände.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter