Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Kan man planera ett genombrott?

Att få spåna fram en ny idé som kombinerar flera kompetenser och sedan vara med och förverkliga den. Det är drivkraften bakom att jag skriver ansökningar och kämpar på för att upprätthålla en forskargrupp, skriver Fredrik Lundell.

Drömmen har ju alltid varit att något sådant projekt ska växa lite till och liksom bli större än man nånsin kunde tro. För sisådär fem år sedan funderade vi inom Wallenberg Wood Science Center på om man kunde använda strömningsmekanik till att sätta ihop cellulosa-nanofibriller till en lång tråd, ett filament.

Vi fick lite idéer, testade och det funkade! Våra trådar blev riktigt bra. Tyvärr hade vi dock varken den kunskap eller utrustning som krävdes för att fullt ut bekräfta att vår tråd verkligen var så bra som de första resultaten indikerade.

Tack vare några av alla de möten som ständigt sker om man låter dem ske kom vi i kontakt med en grupp vid synkrotronen PETRAIII i Hamburg där vi kunde göra mätningar som vi knappt visste var möjliga.

För dem som inte vet kan jag berätta att en synkrotron är en stor maskin som skapar röntgenstrålning. Strålningen kan användas för att titta på materialstrukturer som är så små att de inte kan studeras med vanligt ljus; MAXIV som byggs i Lund är en synkrotron.

Första gången jag besökte en synkrotron var för knappt fyra år sedan i Shanghai på en studieresa. Häromveckan berättade jag om våra cellulosafilament inför 950 synktronanvändare på en årlig användarkonferens! En sanndröm!

Resan från de första idéerna via lovande indikationer till fantastiska resultat, ny kunskap och internationell uppmärksamhet har varit en av de roligaste grejerna jag gjort i mitt yrkesliv. Det var inte planerat. Jag tror inte att det kan planeras. Men det blev väldigt bra.

Hur skapar man en verksamhet med en kultur som maximerar sannolikheten att sådant här händer? Miljöer där begåvade individer vågar ställa de dumma frågorna och drömma om de stora visionerna, samtidigt som man jobbar hårt och målinriktat och inte knäcks av motgångar? Några förslag på viktiga punkter:

1. Anknytning till flera forskningsmiljöer med såväl inomvetenskaplig excellens som tydligt sikte mot användbarhet.

2. Strukturer för det personliga arbetet som frigör tid då man kan vara kreativ.

3. Goda mentorer.

4. En kultur som går ut på att lära av misstag och vara bättre nästa gång.

5. Och, förstås, arbetsglädje!

Wallenberg Wood Science Center Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • porträttbild Fredrik Lundell

    Lektor

    Han skriver om möten och varför de är så viktiga för kreativa processer. Fredrik Lundell forskar om strömningsfysik och studerar tvärvetenskapligt hur biobaserade material kan skapas av till exempel nanocellulosa från träd.

Du kanske också vill läsa

Krönika 20 november 2019

Relativism är ett begrepp som ofta hamnar i skottgluggen, skriver Christian Munthe.

Krönika 29 oktober 2019

Med Halloween i antågande kommer jag att tänka på en berättelse som en kinesisk kollega berättade för mig för några år sedan, skriver Anna Ilar.

Krönika 9 oktober 2019

Höstterminen har kickat igång och jag sitter med andra ledamöter från mitt lärosäte och diskuterar forskarutbildningsfrågor vid ett styrelsemöte, skriver Anna Ilar.