Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Innovationsfokus eller fri grundforskning – hur blir forskningspolitiken efter valet?

Sverige har en lång tradition som ledande forskningsnation. Men vi kan inte ta vår position för given, skriver Gustav Nilsonne.

Vetenskapsrådet anser att svensk forskning har tappat sin spets och inte längre står för de stora genombrotten. Forskningspropositionen från 2012 pekade på utbredda kvalitetsbrister. Av 23 098 vetenskapliga artiklar som hade fått stöd av statliga forskningsfinansiärer hade 55 procent inte citerats inom tre år. Mer än hälften av den undersökta forskningen var alltså förspilld möda i den meningen att ingen ännu kunnat bygga vidare på resultaten.

Ställda inför denna situation har regering och myndigheter de senaste åren valt att värna spetsforskningen. Regeringen har tillfört stora ökade anslag. Ett system för kollegial granskning av universitetens forskningskvalitet är på väg. Man har poängterat vikten av både nyfikenhetsdriven grundforskning och tillämpad forskning. Forskningens höga kvalitet har satts i första rummet. Ett aktuellt exempel är det nya avtalet om läkares forskning (ALF-avtalet), där staten för första gången ställer upp tydliga kvalitetskrav på de landsting som deltar.

Vägvalet är grundläggande. Om regeringen beställer bästa möjliga forskning, kommer den att få det. Om den istället beställer regionalpolitiska eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder, då är det vad universiteten kommer att leverera.

Vad vill då de partier som nu kommer att sitta i regering? Vi börjar med socialdemokraterna. Analysen i deras valmanifest placerar universiteten som ett redskap för konkurrenskraft och innovation. Utbildningar ska leda till arbete. Forskning ska leda till kommersiella tillämpningar. Här väntar inga nedskärningar. En indikation på att S betraktar forskningspolitiken som strategiskt viktig för Sverige är att de har föreslagit en 10-årig blocköverskridande överenskommelse. Inviten har visserligen avvisats från den borgerliga sidan, men den är ett tecken som ger hopp om att en S-regering kommer att prioritera forskningsfrågorna.

Från miljöpartiet hörs tongångar om att minska kvalitetskraven. Detta för att kunna satsa mera på lärosäten utanför storstäderna. I deras senaste budgetmotion hittar vi den talande formuleringen ”Miljöpartiet anser att forskningsråden ska åtnjuta autonomi då det statliga stödet till grundforskningen fördelas. Samtidigt bör fördelning utifrån kvalitetskriterier som beaktar samverkan med regionalt näringsliv och offentlig verksamhet stimuleras.” Forskningen ska alltså vara kvalitetsdriven och fri – utom när det gäller partiets egen önskefråga om regionalisering. Även vänsterpartiet vill höja anslagen till forskning, särskilt tillämpad forskning i näringslivet som kan leda till nya innovationer.

Helhetsintrycket är att en ny vänsterregering kommer att ha fortsatt höga förväntningar på att universiteten ska leverera innovationer som bidrar till Sveriges ekonomiska tillväxt. De är också beredda att satsa mera resurser. Samtidigt utmanas den akademiska friheten fortsatt av att partierna vill styra forskningens mål och medel efter vad som är politiskt gångbart just nu.

Hur kan vi forskare leva upp till politikernas och samhällets förhoppningar om innovation och nya företag? Jag tror att vi först och främst måste ägna oss åt kärnan i vårt uppdrag – att skapa bästa möjliga forskning. Ur de starkaste forskningsmiljöerna kommer de mest intressanta upptäckterna som kan ligga till grund för nya produkter och tjänster. Vi måste hela tiden ta det kollegiala ansvaret att verka för excellens – ägna oss åt färre men bättre projekt, avstå från bekväma internrekryteringar utan konkurrens och våga satsa resurserna på de starka miljöerna.

Ökad frihet för universiteten skulle också hjälpa. Karolinska Institutet har nyligen pekat på några viktiga områden där ökad beslutsrätt skulle kunna stödja innovation. Det handlar bland annat om att universiteten bör få använda statliga forskningsmedel delvis till innovationsstöd, bygga upp kapital för strategiska satsningar, äga egna bolag och fastigheter samt etablera verksamhet utanför Sverige. Reformer i denna riktning skulle kunna bidra till att ge universiteten en mera dynamisk roll i Sveriges ekonomi. Samtidigt skulle de öka universitetens autonomi, om än inte den enskilde forskarens frihet. Det finns alltså gott om uppslag för reformer. Nu får vi se vad som händer i politiken de närmaste fyra åren!

Miljöpartiets budgetmotion: Investera för nya jobb, skola och klimat Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • Gustav Nilsonne

    Postdoktor

    Han skriver om hjärnan och arbetet som forskare. Gustav Nilsonne är postdoktor vid Karolinska institutet och forskar om vad som händer i hjärnan vid olika upplevelser och reaktioner. På sin lediga tid älskar han att läsa och ägnar sig gärna åt goda vänner och god mat.

Du kanske också vill läsa

Debatt 18 september 2024

Sveriges unga akademi

Varför skulle politiker och tjänstemän vara bäst skickade att bedöma vad som är samhällsrelevant i morgon? Det var forskarna själva som upptäckte klimatkrisen och utvecklade forskn...

Nyhet 11 september 2024

Johan Frisk

Vad ska svenska lärosäten göra om kriget bryter ut? Stänga ner? Fortsätta som vanligt, som de försöker göra i Ukraina? Idag är lärosätenas roll i totalförsvaret oklar. Men flera sa...

Debatt 26 augusti 2024

Joakim Amorim, Stiftelsen för strategisk forskning, SSF

Politiker ska inte styra hur forskningsmedel fördelas – den hållningen är vanlig i debatten om akademisk frihet. Men för att motverka inlåsningar i forskningssystemet och underlätt...