Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Idag styr marknaden över miljön

För tillfället är det hård lydnad mot Luther som gäller. Behöver få till stånd ett artikelmanus innan jul (”deliverable” som det kallas på fikonspråket inom vårt forskningsprogram Mistra future fashion) rörande grön upphandling av textilier, skriver Patrik Hall.

De flesta som känner mig skrattar rätt högt när de hör att jag har blivit ”modeforskare”, men jag är mer chockad över att jag håller på med något så tråkigt som grön upphandling.

Samtidigt så är det kanske en av de mest samhällsrelevanta frågor som jag har varit inne på. Den offentliga upphandlingen i Sverige är idag uppe på enorma nivåer. Ingen vet den exakta volymen, men det talas om mellan 20 och 30 procent av BNP.

Offentlig upphandling har därmed potential att förändra och skapa marknader, och är därför ett av de viktigaste styrmedlen för förändring. Problemet är att incitamenten att handla miljövänligt är så försvinnande få, men den goda nyheten är att det går att komma långt med lite politisk vilja.

Först och främst är det dyrt, åtminstone kortsiktigt, att handla miljövänligt. Detta problem är i sin tur kopplat till den decentraliserade, och snudd på fragmenterade, offentliga sektorn i Sverige.

I praktiken är det ofta upp till den enskilde upphandlaren, som kanske sitter på en liten kommunal enhet med svag budget och med bristfällig miljökompetens, att handla miljövänligt. Lagen om offentlig upphandling gav fram tills nyligen inga incitament att handla miljövänligt, snarare tvärtom.

Här bör dock EU få en eloge för sitt uthålliga arbete kring grön upphandling. Som tur är finns det därför nu en ”bör”-klausul i lagen om offentlig upphandling, enligt vilken upphandlarna bör eftersträva att välja det mest miljövänliga alternativet.

Principiellt kan nu de offentliga upphandlarna välja vilka krav de vill så länge leverantörerna behandlas lika i den fortsatta processen (efter kravspecifikationen). Det går alltså inte längre att skylla ifrån sig på olika regler.

Problemet är istället att det inte är upphandlarna själva som ska tala om vad den offentliga sektorn vill! Det saknas tillräckligt politiskt stöd och miljökompetens i statliga myndigheter, landsting och kommuner.

En föregångare gällande politiskt stöd är Sigtuna kommun som drivit igenom sina krav på bättre djurskydd, i trots mot en mäktig leverantör som överprövade upphandlingen. En möjlig föregångare när det gäller miljökompetens är Malmö stad som samlokaliserat upphandlare och miljöexpertis.

I grunden måste politikerna vilja något utöver att arbeta på sin egen image (”här serverar vi fair trade-coffee”-mentalitet), och i slutänden är det förstås medborgarnas ansvar att välja politiker som vill uppnå något mer än att prata strunt.

Det är svårt att undgå känslan att svensk miljöpolitik gradvis skruvat ner ambitionerna sedan dessa ambitioners plötsliga tillväxt under 1970-talet. Frivillighet duger tyvärr inte på det här området. Miljömålspolitiken är ett misslyckande.

Idag är det företagen och deras branschorganisationer som utgör kommuner och landstings främsta experthjälp på miljöområdet. Vad hände med de stolta ambitionerna från statens håll? De gick under i en dimma av överdriven decentralisering och målstyrning.

Idag styr marknaden över miljön. Medborgarna behöver förstås också ställa mer krav, och kanske Ojnareskogen kan vara början på något nytt. Det behövs lagstiftning och en tydligare ambition från politikerna. Det efterfrågar upphandlarna, ja till och med företagen själva i många fall.

Vad håller dessa politiker tillbaka? En förlegad, marknadsliberal ideologi enligt vilken politiken ska styras av marknaden snarare än styra över den. Sådana fixa idéer fungerar inte på miljöområdet.

Forskningsprogrammet Mistra future fashion Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • Porträttbild Patrik Hall

    Docent i statsvetenskap

    Han skriver om allt från byråkrati till varför man i Sverige går i taket över konstnärers beteende. Patrik Hall forskar om organisations- och förvaltningsfrågor.

Relaterat innehåll

Krönika 27 februari 2024

Finns det ett annat sätt att använda våra digitala hjälpmedel som skulle föra människor närmare varandra? Annie Lindmark skriver om metaverse – framtidens internet.

Nyhet 14 februari 2024

Redaktionen

Hon skriver om forskares möjligheter att ta fram och förmedla ny kunskap, och om lärosätenas existensberättigande i en föränderlig värld. Åsa Mackenzie är professor i molekylär fys...

Krönika 13 november 2023

Är det ens möjligt att eliminera vissa åsikter, och kan provocerande idéer hänga samman med värdefulla egenskaper? Julia Aspernäs skriver om politisk psykologi.