Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Hur många framstående forskare ska vi gå miste om?

För några år sedan, vid första april, fick jag för mig att skämta med medlemmararna i fackförbundet SULF, skriver Anna Ilar.

Jag skrev ett inlägg i vår Facebookgrupp för doktorander om hur Migrationsverket nu i blanketten om uppehållstillstånd ville veta huruvida den sökande tyckte om lakrits eller inte. Skämtet anspelade på att Migrationsverket under många år i alla ansökningar om uppehållstillstånd ställde en ledande fråga till mastersstudenter och doktorander om när de skulle lämna Sverige.

De här flera år gamla uppgifterna om förväntat avresedatum användes sedan emot dessa stackars personer när de långt senare ansökte om svenskt medborgarskap. Att man kommit på andra tankar och till exempel gift sig, lärt sig språket, fått jobb och köpt bostad hade tydligen mindre betydelse.

Det var detta jag ville uppmärksamma med mitt aprilskämt. Tyvärr tog flera av medlemmarna skämtet om lakritspreferenser på fullaste allvar.

Under de år jag varit nationellt förtroendevald i SULF har ett problem överskuggat alla andra bland våra medlemmar. Det handlar om utländska doktorander och forskare som kontaktat oss i desperation över att inte få tillfälliga uppehållstillstånd, permanenta uppehållstillstånd, bli folkbokförda eller medborgare i Sverige. Kort sagt, problem med rådande lagstiftning och interna riktlinjer hos Migrationsverket, Försäkringskassan och Skatteverket, vilket ställer till det i onödan för våra utländska kolleger.

Jag tycker inte att det är dessa myndigheter – och absolut inte deras anställda – som ska skuldbeläggas för kompetensutvisningarna, som det så populärt brukar kallas. Dessa myndigheter tolkar och rättar sig efter hur lagen är skriven, och det är däri som problemet ligger. Och demokratiska förändringsprocesser tar ofta sin tid, vilket de måste få göra.

Men detta är föga tröst för mina kolleger som jag mött genom åren. De som lärt sig svenska eller köpt bostad vid sidan av sin forskarutbildning och sedan inte får stanna i Sverige. De som inte får sina uppehållstillstånd i tid. Alla kolleger som när de ska ansöka om en ny typ av tillfälligt uppehållstillstånd tvingas lämna Sverige för att få ansöka. Jag gissar att ni läsare bär på liknande historier.

Jag skäms som svensk när jag hör om vad mina utländska kolleger tvingas genomgå. Jag skäms när jag läser ännu en artikel i dagstidningen om en högutbildad person med efterfrågad kompetens som utvisats. Hur många framstående forskare ska lärosätena gå miste om och hur mycket förlorar Sverige årligen på alla de högutbildade som till sist tröttnar och lämnar landet (frivilligt eller ofrivilligt) för en nation där deras kompetens värderas högre?

UKÄ har presenterat siffror som visar att över 60 procent av de utländska doktorsexaminerade 1998-2012 lämnat Sverige tre år efter sin examen. Varför vet vi inte, men det hade varit intressant om myndigheten kunde undersöka de bakomliggande skälen vidare. Helt klart är det att denna utveckling inte håller i längden. Internationaliseringsutredningens slutbetänkande Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige (SOU 2018:78) innehåller ytterligare förslag på förbättringar. Men inte ens om alla förslagen genomförts skulle det ha varit tillräckligt för att fullt ut ta till vara kompetensen hos våra utländska studenter och forskande kolleger.

Otaliga är de debattartiklar, remissvar, möten, föreläsningar och diskussioner jag deltagit i om detta genom åren. Tyvärr tillhör jag en av ytterst få fackföreningar i Sverige som alls arbetar med dessa frågor. Jag glädjer mig dock mycket åt alla positiva förändringar som skett för denna grupp sedan jag själv blev doktorand år 2014! Men som sagt, dessa förbättringar hjälper föga den som väntar på ett uppehållstillstånd som aldrig tycks komma eller den som får sin ansökan felaktigt behandlad.

Faktum kvarstår att så länge våra politiker inte ser våra utländska kolleger som den oumbärliga resurs de är så är vi inte den ledande forskningsnation som vi utger oss för att vara.

Analys av UKÄ: Många utländska doktorander lämnar Sverige efter examen Länk till annan webbplats.

Internationaliseringsutredningens slutbetänkande: Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • Anna Ilar

    Doktorand

    Hon skriver om forsknings- och utbildningspolitiska frågor som ligger henne varmt om hjärtat. Anna Ilar forskar om luftburna ämnen kan öka risken för ledgångsreumatism och är vice ordförande för fackförbundet Sulf.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 11 mars 2024

Natalie von der Lehr

Hur handleder man doktorander och hur påverkar deras studieplan det fria kunskapssökandet? Curie har pratat med några forskare som fördjupat sig i handledarrollen och de utmaningar...

Nyhet 16 januari 2024

Natalie von der Lehr

När doktoranden disputerar står en doktorstitel på spel. Det händer dock ytterst sällan att en avhandling underkänns. Varför är det så och borde regelverket kring disputationer för...

Krönika 16 augusti 2023

Givetvis borde vi lägga fram manus som kan ändras efter disputationen. Då spelar ju faktiskt opponentens och betygsnämndens synpunkter roll, skriver Bengt Johansson.