Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Hur kan vi dela mer med varandra?

Aldrig förr har så många digitala lärresurser producerats på så kort tid som nu. Men var lagras dessa och skulle vi kunna dela med varandra lite mer och undvika mycket dubbelarbete, undrar Alastair Creelman.

Under de senaste veckorna har lärare producerat stora mängder inspelade föreläsningar, instruktionsfilmer, övningar, quizzar och guider. Vid varje lärosäte har man skapat supportmaterial för att hjälpa lärarna att komma igång med nätbaserad undervisning. Många övergripande organisationer, nätverk och konsulter har också skapat omfattande guider till verktyg, metoder och goda exempel.

Det är en mycket imponerande insats, men jag undrar om vi inte kunde samarbeta lite smartare så att alla inte måste återuppfinna hjulet. Frågan väcktes hos mig genom en artikel i den norska nättidningen om högre utbildning, Khrono Länk till annan webbplats.. Där efterlyser författarna en bättre delningskultur så att bra resurser kan återanvändas av andra, självklart med tillstånd och erkännande.

Det finns definitivt en stor vilja bland lärare att samarbeta och hjälpa varandra i dessa kristider. Det syns inte minst i en Facebookgrupp som vi inom ITHU (Nätverket för It i högre utbildning) startade i mitten av mars. Gruppen heter Digital omställning i högre utbildning, och har på några veckor samlat över 3000 lärare, ikt-pedagoger och bibliotekarier. Här delar man erfarenheter, resurser och tips och diskussionerna blir ibland långa och intensiva. Man inser att alla brottas med samma problem och att vi faktiskt kan lösa väldigt mycket genom att dela.

Att dela med sig av sitt undervisningsmaterial är ingen ny idé; begreppet öppna lärresurser (Open Educational Resources, OER) har funnits i nästan 20 år. Det handlar om undervisningsmaterial som läggs ut på nätet med tydliga villkor för delning och återanvändning. OER använder öppna licenser (Creative Commons) som helt enkelt förtydligar upphovsrätten och ger tillstånd i förväg för kopiering och användning så länge man erkänner upphovsmannen, länkar till originalet och följer licensens villkor.

OER stöds av bland annat UNESCO, OECD och EU-kommissionen som alla har gett ut rekommendationer om hur medlemsländer bör utveckla strategier för ökad användning av öppna lärresurser. På samma sätt som offentligt finansierad forskning ska publiceras i öppna tidskrifter. Många universitet i världen publicerar en stor del av sina lektioner, föreläsningar och övningar med öppna licenser men i Sverige är det sällsynt.

Hur mycket tid ägnar vi åt att skapa material som andra redan har gjort (kanske till och med bättre)? Om en annan lärare har nytta av min video eller lektionsplan får de gärna använda den så länge de erkänner verket på rätt sätt. Jag får ett erkännande och de slipper återuppfinna hjulet. Om de skapar en bra övning baserad på mitt verk kan de dela den på samma sätt och koppla övningen till originalverket. Tänk om vi kunde skapa ett nationellt bibliotek med lärresurser med bra sökmöjligheter tack vare systematisk metataggning? Varje resurs kunde kopplas till relaterat material inklusive övningar, lektionsplaner och tester.

Det är klart att en del lärare inte kan tänka sig bidra med sitt material på detta sätt. Men om vi skapar en plattform och gör det enkelt att bidra så är jag övertygad om att det redan finns en kritisk massa för att komma igång. Att hänvisa studenter till en annan lärares föreläsning eller instruktionsfilm är inte konstigare än att be dem läsa en kursbok som du inte själv har skrivit. Man behöver inte skapa allt material själv. Lärarens huvudinsats är att välja rätt material, sätta det i rätt sammanhang, väcka nyfikenhet, leda diskussionen, uppmuntra, utmana och bedöma.

Idag har vi väldigt mycket digitalt material utspritt bland lärosätena. En del är redan öppet, men det är väldigt svåra att hitta och det finns ingen övergripande struktur. Finns det en nationell aktör som kan ta på sig en samordnande roll och börja bygga ett sådant bibliotek? Det skulle underlätta för så många och spara en hel del tid och möda.

Nyhetstidningen Khrono om högre ubtildning och forskning: Hvor ble det av den digitale dugnaden? Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • Alistair Creelman

    Specialist på e-lärande

    Han skriver om hur forskning och högre utbildning påverkas av digitalisering. Alastair Creelman arbetar med omvärldsbevakning inom e-lärande.

Relaterat innehåll

Debatt 13 februari 2024

Pär Ågerfalk, Uppsala universitet

När människan blir alltmer beroende av digital teknik behövs samhällsvetenskaplig kompetens mer än någonsin. Då räcker det inte med att satsa på utbildning inom teknik, matematik o...

Debatt 5 februari 2024

Universitetskanslersämbetet, UKÄ

Ett välfungerande utbildningssystem är en förutsättning för forskning av hög kvalitet. De senaste decennierna har andelen i den svenska befolkningen som påbörjar en forskarutbildni...

Nyhet 12 december 2023

Charlie Olofsson

Är det för svårt att stänga av studenter som stör undervisningen? För två år sedan gav en statlig utredning förslag på hur det kan göras lättare − nu är frågan aktuell på nytt.