Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Foto: Christian Perner, Unsplash

Krönika

Hur kan vetenskapen konstruera objektiva fakta?

Ibland är det komplicerat att vara vetenskapsteoretiker.

Inte på grund av att forskning och undervisning är mer betungande än i några andra ämnen, för det är det inte. Inte heller för att det är särskilt svårt att förklara och relevansgöra ämnet för en bredare allmänhet, för de flesta anser att vetenskapens relation till samhället är ett viktigt och intressant ämne.

Det komplicerade består av att förklara och ibland ställas till svars för en viss typ av filosofisk frågeställning, som är omgärdad av missförstånd – avsiktliga såväl som oavsiktliga. Vi vetenskapsteoretiker utgår ofta, men inte alltid, från en filosofisk position som kallas konstruktivism. Den innebär i sin enkelhet att fakta, instrument, teorier, teknologier och konventioner är skapade genom konkreta praktiska handlingar.

Mikroskop, teleskop eller tankeexperiment om vad som händer när man färdas med ljusets hastighet är fenomen som bryts ned i sina detaljer och analyseras i sitt specifika sammanhang. När man gjort det kan man sedan beskriva vad som faktiskt står på spel för att forskningen ska fungera och vice versa – varför den inte alltid fungerar som man har tänkt.

För att Pasteur skulle kunna skapa ett vaccin mot rabies krävdes såväl ett laboratorium med personal, försökskaniner som stöd från allmänheten och läkarkåren. För att Einsteins generella relativitetsteori skulle kunna bekräftas behövde man frakta teleskop runt jorden för att kunna ta bilder av stjärnhimlen under en solförmörkelse. För att Watson och Crick skulle få insikt i dubbelhelixstrukturen för DNA behövdes Franklin och Goslings röntgendiffraktionsfotografier. Vetenskap är som en byggarbetsplats, med den fundamentala skillnaden att ett vanligt husbygge konstruerar ett hus medan vetenskap konstruerar fakta.

Varken laboratorier i Paris, teleskop riktade mot en solförmörkelse eller ett röntgendiffraktionsfotografi uppstår spontant av sig själva. De är resultatet av att forskningen i samhället har mobiliserat resurser för att bygga dem i syfte att driva kunskapen framåt. På samma sätt som det inte finns hyresgäster utan flerfamiljshus, öresundspendlare utan en bro eller ett jet-set utan landningsbanor så finns det inte objektiva vetenskapliga fakta utan dessa konstruktioner.

Inget av detta gör någon upprörd under normala omständigheter. Men ibland befinner man sig i fel sammanhang vid fel tillfälle. Det kan vara på Twitter, en sen kväll på en pub eller på ett seminarium där Karl Popper dyrkas som Jordan B. Peterson. Den konstruktivistiska ansatsen får då snabbt nya smeknamn såsom “relativism” eller “postmodernism”. Men det händer lyckligtvis ganska sällan numera.

Kanske har pandemin kastat ljus på forskningsprocessen i framtagandet av ett vaccin mot covid-19. Alla länder ville ha det, nästan alla medborgare ville ta det och trycket på att forskningen skulle leverera var skyhögt. Samtidigt uppenbarades alla byggstenar som behövdes; från frysar som kunde hålla en temperatur på minus 80 grader till utbildade sjuksköterskor som tog vaccinationsprogrammet ända ut i blodomloppet. Trots de snabba framgångarna var forskningen långt ifrån perfekt. Doserna fördelades inte jämlikt över världen, efter varje mutation fick vaccinet uppdateras och i internets gråzoner frodades konspirationsteorierna.

Den konventionella definitionen av objektivitet, som ett slags opartiskhet som uppnås genom att man raderar ut alla subjektiva omdömen med hjälp av en vetenskaplig metod baserad på neutrala observationer och logiskt tänkande, är alldeles för svag för att på ett rättvist sätt försvara vetenskapernas speciella kunskapsbidrag. Det blir till slut ett cirkelresonemang som i förlängningen leder till devisen “lita på vetenskapen eftersom den är vetenskaplig”.

Den konstruktivistiska definitionen av objektivitet är mycket enklare. Den uppmanar dig bara att fundera ett slag på vad som krävs för att vaccinerna i din kropp eller GPS-chippet i din telefon ska fungera. Efter några klick på Wikipedia har du hunnit läsa både om mRNA och den generella relativitetsteorin, och vad som behövde göras genom vetenskapshistorien för att sådana objektiva fakta skulle flytta in i din telefon, till och med innanför din hud.

Mer om skribenten

  • Christopher Kullenberg

    Docent i vetenskapsteori

    Han forskar om forskning och skriver om hur vetenskapsteoretiska frågor ställs på sin spets i samtidens stora utmaningar.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 21 oktober 2019

Helena Östlund

Farmakometri är ett relativt nytt och tvärvetenskapligt forskningsfält som röner stort intresse från både sjukvården och läkemedelsindustrin. Genom att skapa matematiska modeller k...

Nyhet 23 september 2019

Siv Engelmark

Sedan 2012 har utvecklingen inom maskinlärning och AI exploderat. Idag används teknikerna bland annat inom medicinområdet, i finansvärlden och för självkörande fordon. Än så länge ...

Nyhet 4 september 2019

Carina Järvenhag

I projektet Decrypt samarbetar historiker, lingvister, datavetare och kryptologer för att kunna lösa chiffren i hemligt kodade historiska dokument. – Att använda olika kompetenser...