Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Hur bra är peer review?

Utbildningsminister Jan Björklund föreslår att peer review ska användas för att utvärdera kvaliteten på svenska högskolors forskning som underlag för fördelning av högskolornas forskningsanslag, skriver Kimmo Eriksson.

Mot ett sådant system finns ett antal goda argument som bättre förs fram av andra debattörer. Jag tänkte här istället göra mig till tolk för alla oss som känner att peer review ofta är en besvikelse även för enstaka artikelmanus och anslagsansökningar.

Att olika forskare har olika uppfattningar om vad som är god forskning är inget problem. Det problematiska är att forskare som ska granska andras ansökningar och manuskript ofta inte läser dem ordentligt, och därför lämnar kommentarer och bedömningar som saknar värde. Ett märkligt exempel var när några kolleger och jag presenterade en omfattande anslagsansökan för en bedömarpanel. Till vår häpnad fokuserade samtliga frågor och synpunkter på det fenomen som populärt beskrevs på ansökans första sida; ingenting i diskussionen kopplade till projektets forskningsfrågor (som kom på sida två) eller forskningsplan. Någon förklaring till detta måste ju finnas, men oavsett orsaken var det ett exempel på peer review på alltför låg nivå.

Just nu sitter jag med ett refuserat artikelmanus. Det är ju förstås aldrig roligt, men om peer review-processen har fungerat kan man lära sig något. Den här gången fanns dock inget av värde i refereerapporterna. Det verkar som att granskarna haft en känslomässig bindning till en viss tankemodell och eftersom våra resonemang inte ryms inom denna modell har de instinktivt bildat sig en negativ, och felaktig, uppfattning om vad vårt manus försöker säga. Deras bedömningar handlar inte om det som faktiskt står i manuset, utan de kritiserar en fågelskrämma. Deras kritik av fågelskrämman är i högsta grad giltig – men som peer review av det faktiska manuset är det meningslöst.

Vi forskare är ju typiskt på båda sidor, vi är både forskare och granskare av andras forskning. Jag tror att en viktig kvalitetsfaktor i peer review är att vi i den andra rollen lyckas komma ihåg den första rollens perspektiv!

Mer om skribenten

  • Kimmo Erksson

    Professor i matematik

    Han skriver om drivkraften för att forska och annat som dyker upp i samtalen med de närmaste kollegerna. Kimmo Eriksson forskar om kulturell evolution och är också gästprofessor vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet.

Du kanske också vill läsa

Krönika 4 december 2024

Vetenskapliga artiklar blir alltmer lika varandra i längd, struktur och innehåll. Men snäva konventioner för publicering ökar inte sannolikheten för fler kreativa och inspirerande ...

Krönika 16 september 2024

Fotnotsmarkören ger den vetenskapliga texten auktoritet. Ulrika Carlsson skriver om citatets ockulta makt.

Krönika 28 augusti 2024

Genombrotten och innovationerna blir allt färre inom medicin och naturvetenskap. Johan Frostegård pekar på tre orsaker till den negativa trenden.