Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Genetik och förhistoria: har vi ett etiskt ansvar?

För några veckor sen intervjuades jag för ett framtida avsnitt av UR’s serie Pop & Politik. Jag var där för att diskutera hur arkeologiska tolkningar ändras under olika årtionden, utifrån politiska och kulturella skeenden (den sänds nån gång efter sommaren), skriver Åsa Larsson.

Programledaren avslutade med att fråga mig vad jag ser som trenden just nu inom arkeologi. Jag gav ett par svar och ett av dem var gener. Intresset för DNA och genetiska kopplingar mellan nutida och dåtida människor har blivit extremt stort – kanske framförallt hos allmänheten. Och jag ställde frågan tillbaka till lyssnarna: vad tror ni att det beror på att vi återigen intresserar oss så för biologi över kultur?

Det senaste decenniet har även sett hur denna forskningsgren utvecklats från kuriosa till maktfaktor i studiet av förhistorien. Men framförallt har det blivit en maktfaktor i förmedlandet av förhistorien till allmänheten, för journalister älskar nyheter som berör gammalt DNA, särskilt om det sätts i relation till nutida befolkningar. Det här är nåt som har stört och oroat mig länge, hur pressmeddelanden från forskagrupperna omskrivs i media och hur deras resultat presenteras, även av forskarna själva.

Det görs ingen åtskillnad på de naturvetenskapliga analysresultaten och de historiska tolkningarna. Om de förra är korrekta så måste de senare också vara det, verkar logiken vara. Här märker vi det systemfel som finns inom tvärvetenskap i allmänhet och publicering i de stora internationella tidskrifterna (Science, Nature, Cell etc) i synnerhet. Att få med en artikel i en av dessa high impact journals är detsamma som att vinna guldmedalj. Men den rigorösa peer-review processen fokuserar nästan enbart på den vetenskapliga metoden, inte på de humanistiska eller samhällsvetenskapliga grunder som man bygger tolkningarna på.

Det är märkligt för mig som arkeolog att se att om jag vill publicera mig i en av vår disciplins egna prestigefulla tidskrifter så måste mina argument och data granskas av forskare insatta i forskningsproblematiken, men inte om jag för fram samma teorier i tidskrifter med enormt högre impact factor (2 resp >30).

Hur frustrerande jag än må anse det vara så är jag ännu mer frustrerad över hur forskning som berör så otroligt etiskt känsliga frågor som gener, etnicitet, populationshistoria och nutidsbefolkning lyfts fram i massmedia. Varken de forskare som naturligtvis vill få ut sina resultat till allmänheten (nåt som jag vanligen vurmar för), eller de journalister som borde ställa kritiska frågor, verkar stanna upp och reflektera över detta. Vi har återfallit till en närmast 1800-talsmässig diskussion kring Europas befolkning i förhistorien och i nutiden och ingen verkar reagera. Utifrån ganska begränsade populationsstudier på nutida befolkningar (utan att förklara hur urvalet har gjorts) och en ännu mer begränsad studie på förhistoriska individer (inte sällan 2-3 personer) dras enorma slutsatser om förfäder och ursprunglighet.

I veckan skrevs det t.ex. i UNT* om en artikel som är på gång att publiceras i Science med DNA-analyser av en handfull individer från neolitikum (ca 3000 f.Kr) i Sverige. Det talas om att jordbrukarna var biologiskt skilda från de samtida jägar-samlarna och dessutom att de var mer ljushyllta än dessa. Jag måste erkänna att jag inte alls förstår anledningen till att ta upp det sistnämnda i en intervju och inte heller att en journalist finner det värt att lyfta fram utan någon som helst uppföljning eller kritisk diskussion. Jag säger inte att vetenskapen ska censureras, men jag tycker vi alla har ett ansvar för hur vi redovisar resultat och hur dessa sedan kommer att användas av minst sagt skrämmande politiska krafter. Vi har inte längre lyxen att låtsas vara naiva inför detta, inte efter 1800- och 1900-talens övergrepp.

Eller är det jag som överdriver? Vad tycker ni? Måste forskning få förmedlas utan några förbehåll? Fungerar peer-review processen bra? Hänger humanister upp sig på detaljer i onödan?

P.S. Om ni vill läsa en bra text från en naturvetare om problematik kring att gå från empiri till samhällstolkning så kolla in Patrik Lindenfors inlägg Scientism?

* UNT (2014-04-25): Genanalys kastar nytt ljus Länk till annan webbplats. av Åke Spross, som intervjuar evolutionsbiologen Mattias Jakobsson. Ett par citat ur artikeln nedan:

” – Även om de arkeologiska fynden visar kulturella skillnader talar analyserna på ett genetiskt släktskap mellan mannen på Stora Karlsö och jägar-samlarna på Gotland [mesolitikum resp neolitikum – min anm]. Däremot finns inget nära genetiskt släktskap mellan dessa grupper och stenåldersjordbrukarna [i Västergötland – min anm], säger Mattias Jakobsson.”

”Analys av genvarianter som har betydelse för pigmenteringen talar för att jägar-samlarna hade mörkare hud än de tidiga jordbrukarna, som mycket väl kan ha varit mer ljushyllta än de flesta av invånarna i Sverige idag.” [Min anm: det finns andra genetiska studier på mesolitiska individer i Sverige som indikerar tvärtom. Så allt annat än etablerad fakta i skrivande stund.]

Mer om skribenten

  • Åsa Larsson

    Forskare i arkeologi

    Hon skriver om förhistorien och hur förutsättningarna för forskning har förändrats. Åsa Larsson forskar om yngre stenåldern och är chef för en stiftelse som utför arkeologiska undersökningar.

Relaterat innehåll

Krönika 30 januari 2024

Nu är de nationella riktlinjerna för öppen vetenskap klara. Erik Stattin skriver om arbetet med regeringsuppdraget och hur riktlinjerna tagits emot.

Nyhet 28 november 2023

Siv Engelmark

Nu ska de avtal som reglerar svenska forskares publiceringar i vetenskapliga tidskrifter omförhandlas. En färsk rapport från SUHF ska ge underlag för arbetet. Målet är att publicer...

Krönika 27 november 2023

Hur många vetenskapliga texter finns det som definierar en forskare? Bengt Johansson skriver om böckerna som verkligen betytt något för honom.