Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Från läxor till bristande relationer i skolans värld

I ett tidigare inlägg hävdade jag att skolan ibland vilar på ovetenskaplig grund och mångas intresse fångades av just det exempel som jag lyfte, nämligen läxor, skriver Jaana Nehez.

En följd av detta blev att jag kontaktades av tidningen Skolvärlden och att jag på min arbetsplats snabbt fick ett uppdrag att sammanställa forskning kring läxor för att ge skolverksamma i kommunen ett underlag för reflektion och samtal.

Jag kan inte låta bli att förundras över denna fokusering på läxor i den massmediala debatten. Läxor är ju bara en liten del av elevens skolsituation och det är väl ändå helheten som behöver ses över för att gynna elevers lärande? Visst, läxor är något relativt konkret och avgränsat som en person, läraren, kan förändra och kanske är det just därför enkelt att lägga fokus på det.

Men när ska vi ta tag i det svåra, till exempel tillit och förtroende, relationer och ansvar? Jonas Aspelin, professor i pedagogik vid Malmö högskola, brukar poängtera att grunden för lärarens kompetens är hur läraren tar ansvar för relationen till sina elever samt svarar an på elevernas handlingar. Gäller inte detsamma rektors kompetens i förhållande till lärarna, skolchefers kompetens i förhållande till rektorerna, politikernas kompetens i förhållande till skolcheferna, rektorerna, lärarna och eleverna?

Vad tar vi egentligen för ansvar och hur svarar vi an på olika nivåer inom skolans värld? Jag tänker exempelvis på Elisabeth Nihlfors och Olof Johanssons rapport Rektorer – en stark länk i styrningen av skolan som bland annat pekar på att politiker i våra skolnämnder saknar förtroende för rektorers kapacitet att bedriva skolutveckling. Denna brist på förtroende saknas i flera led, men var kommer det ifrån? Har vi för liten kunskap om och insikt i varandras praktiker?

För att ta politikerna i skolnämnden som exempel; hur många av dem gör pedagogiska vandringar hos ledningsgrupper på olika skolor? Jag tror att det är när vi vistas i en verksamhet en längre tid som vi får förståelse för verksamheten i fråga. Förståelse kan leda till att vi ändrar våra värderingar och attityder. Förståelse leder till bättre relationer och ökad tillit. Det är i alla fall min erfarenhet, så det är vad jag tror.

Jag inser att fokusering på avgränsade och konkreta fenomen, såsom läxor, kan föra något gott med sig. Förhoppningsvis leder det till reflektion och samtal även kring andra aspekter som kan främja respektive hämma elevers lärande. Så kanske är det å andra sidan just det konkreta vi ska börja med, men det svåra kan också konkretiseras.

Jag kan ta ansvar för att ta ansvar för relationerna till dem jag möter i mitt arbete inom skolan. Du kan ta ansvar för att du tar ansvar för relationerna till dem du möter i ditt arbete inom skolan. Tillsammans kan vi alltså bidra till förbättrade relationer, till ökad tilltro och ökat förtroende mellan olika parter för att främja ett förhållningssätt som gynnar våra barn och elever.

Läs också i Curie: En skola på ovetenskaplig grund?

Mer om skribenten

  • porträttbild Jaana Nehez

    Kommundoktorand

    Jaana Nehez skriver om livet som kommundoktorand och vad hon gör för att verka för en skola på vetenskaplig grund.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 8 april 2013

Redaktionen

Hon skriver om humanioras plats i en alltmer nyttofixerad forskningsvärld. Annasara Hammar är doktorand i historia vid Umeå universitet och forskar om social ordning i den svenska ...

Krönika 19 november 2013

Häromdagen var jag på dialogkonferens på Campus Helsingborg om samverkan mellan forskning och skola, skriver Jaana Nehez.

Krönika 18 december 2013

Nu har det gått ett par veckor sedan PISA-rapporten slog ner som en bomb hos många i vårt avlånga land, skriver Jaana Nehez.