Förväntan inför det nya

Medan 1800-talets svenska utvandrare valde Bremen-linjen för att ta sig över Atlanten, så valde jag SAS. Men vi hade alla det gemensamt att siktet var inställt på Amerika. De för att undvika svälten och den religiösa förföljelsen; jag för att jag fått ett Fulbright Research Scholarship och en inbjudan att forska på Mayo-kliniken i Minnesota.

Att åka utomlands för att forska handlar inte bara om att testa nya hypoteser, att starta nya samarbeten, och att lära sig nya tekniker. Det handlar lika mycket om att lära känna ett annat land. Som tidskriften GOOD frågar retoriskt i ett av sina nummer: ”Why learn a second language, why not learn a second culture?”

Här i USA frustrerades jag över den konservativa världsbilden som förmedlades av Fox News, fascinerades av att så många professorer bar fluga på jobbet (jag skaffade själv tre flugor under min tid på Mayo-kliniken) och förbannade den bristande tillgången på sjukvård för de riktigt fattiga. Här lärde jag mig äntligen de mest basala reglerna i amerikansk fotboll, fick dricka kaffe med tusen smaker på Starbucks och mumsa på enorma blåbärsmuffins efter maten.

Kanske hade jag tur, men jag kände mig alltid välkommen i USA. Jag mötte en stor gästfrihet, och blev vid ett par tre tillfällen till och med insläppt i överläkarnas eget fikarum på Mayo (mitt magnet-id-kort funkade annars bara till den övriga personalens fikarum). När jag på helgerna brukade ta en promenad ut ur Rochester passerade jag förbi ett par stora ekar. Då tänkte jag på Karl Oskar och Kristina i Mobergs utvandrarserie. Mycket har förändrats sedan de första svenskarna slog ned sina bopålar i Minnesota, men mycket är sig också likt. Spänningen och förväntan inför det nya och okända.

Läs också min understreckare i SvD Kaffemissbruk och facklig glöd i svenskbygder Länk till annan webbplats.