Forskningsartiklarna har försvunnit för mig

2015-09-10

Krönika av Emil V. Nilsson vid Uppsalamuseet Biotopia, om varför fler borde få tillgång till kunskapen som nu är samlad bakom de vetenskapliga tidskrifternas betalspärrar.

Tänk vad mycket forskningsartiklar som ges ut hela tiden! Men vem kan läsa dem? Utanför de öppna tidskrifterna ligger mycket kunskap samlad bakom betalspärrar och tro mig, vi är många som vill komma åt den. Behöver det verkligen vara så här?

Jag tror att vi behöver byta perspektiv när vi pratar om den så undanskuffade tredje uppgiften. Idag paketerar universitet och högskolor forskningsresultat i glättiga pressmeddelanden (”ett steg närmare en lösning på cancerns gåta”) för att locka en bred allmänhet genom media. Jag tror inte det är en dålig tanke i sig, men de redan intresserade, de som vill sätta sig in i ett specialområde, borde kunna få tillgång till artiklarna själva. Den här diskussionen är allt annat än ny i Storbritannien och i USA, men jag skulle också vilja se den här på hemmaplan, om inte annat så av rent egoistiska orsaker.

Strax efter att jag doktorerat lämnade jag universitetsvärlden för att jobba på ett biologiskt museum. Alla artiklar som hade funnits några knapptryck bort var nu närmast onåbara. Det var lite som att någon hade stängt av Twitter eller Facebook för mig, flödet var borta. För någon innanför väggarna på universitet och högskolor kan det vara svårt att förstå hur frustrerande det är att sitta på en referens som man inte kommer åt. För någon som jag, som arbetar med att förmedla forskningsresultat är det en stor förlust.

Jag vet inte om det upplevs som ett stort bekymmer inom akademien. En del forskare är måna om att deras resultat ska bli tillgängliga, medan andra nog tänker att det ändå bara berör ett fåtal invigda. Sedan har vi de som har kämpat sig fram till den plats de har idag och inte ser poängen med att göra avkall på sin egen karriär genom att chansa och publicera i öppna tidskrifter – men det tror jag är en farlig väg att vandra.

Kalla mig naiv, men jag tror på forskning. Jag menar att det är den enda väg som vi har för att uppnå kunskap om världen. Det kan vara svårt att veta när även smala forskningsresultat kan behövas. Som när min pappa sitter och läser forskningsartiklar om tjäder på kvällen.

Min pappa är nära på pensionerad professor i hållfasthetslära. En ingenjör alltså, men på senare tid har han också tagit upp sin hobby som fågelskådare. Det har lett till diverse naturvårdsprojekt, varav ett handlar om att skydda en tjäderspelsplats från exploatering. På kvällarna läser han på om gammelskogens betydelse för tjädrarnas val av lekplats och använder sin demokratiska rätt att organisera sig i en fågelförening och argumentera mot exploateringsplanerna. Han kommer åt de vetenskapliga artiklarna genom sitt universitet. Själv får jag snällt be om en kopia.

Ofta ser vi på tredje uppgiften som något som ska vara enkelt förpackat och lättförståeligt för alla och en var. Det kan vara bra ibland, men det finns också en poäng i att ge smala, nischade grupper tillgång till kvalitativ kunskap; sådan kunskap som publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Idag kan ett personligt engagemang få blomma ut genom kontakter på nätet i de mest smala av ämnen. Det saknas inte åsikter – det saknas väl underbyggd fakta. Samtidigt har det blivit lättare att hitta hänvisningar till relevanta vetenskapliga artiklar genom sociala media, länkar på Wikipedia eller seriösa vetenskapsbloggar. Är det inte dags att göra vetenskapen tillgänglig för alla?

10 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Göran Lindgren

    Instämmer helt! Mycket forskning har finansierats av offentliga källor och då bör inte vetenskapliga tidskrifter begränsa tillgången och smatidigtk tjäna på artikelskrivares ibland obetalda arbete.

    2015.09.11

  • Daniel Söderström

    Jag instämmer helt också. Efter flera år inom den akademiska världen är jag nu ute i industrin och alla vetenskapliga artiklar (förutom de som publiceras i open access) är oåtkomliga för mig. Jag skulle gärna vilja fortsätta följa mitt tidigare forskningsområde utan att behöva besvära mina tidigare arbetskamrater med att skicka artiklar till mig. All publicerad forskning på svenska universitet borde vara åtkomlig utan avgift för allmänheten. Det gäller även humanistiska ämnen, där avhandlingar ofta endast kan läsas om man köper den bok som författaren publicerat avhandlingen i.

    2015.09.11

  • Jan Kunnas

    Så sant, här är mitt åtgärdsförslag: Favoring open access when evaluating academic merits http://beta.briefideas.org/ideas/bc7afeede25c80cf5defe6096e46f945

    2015.09.11

  • Jan Weiland

    Även jag instämmer. Dock vill jag tillägga att flera tidskrifter erbjuder open access emot en extra publiceringsavgift. Detta kan vara begränsande ör pensionerade forskare. Det vore alltså bäst med ett generellt statligt stöd för allmänn tillgänglighet av forskningsresultat.

    2015.09.11

  • Elisabeth Simelton

    Instammer ocksa. Och forskningen urvattnas for fa gor ordentliga litteraturstudier eller bygger ordentligt pa existerande forskning - istallet tycker jag manga gor ungefar likadant och kommer fram till samma sak - dvs gor om samma misstag och kommer inte fram till nagot nytt. Tre satt att slippa betala 35 pund for varje artikel:(i) se till att ha bekanta pa universitetet(ii) ta en kvalls-/distanskurs - som student har du tillgang till universitetsbiblioteket igen (iii) sok pa Google Scholar och liknande sokmotorer for forskare, konktakta forfattaren och be om en kopia eller ladda ner forfattarens artikel direkt fran olika forskarnatverk, t ex Academia.edu, Google Scholar, Research Gate eller Linked-In.

    2015.09.11

  • Karin Rengefors

    Jag är aktiv forskare och håller helt med. Dessutom, idag är det faktiskt så att de statliga forskningsråden Vetenskapsrådet och Formas kräver att vi publicerar med Open Access för den forskning de finansierar. Därför betalar vi de ca 30 000 kr det kostar per artikel. Men kanske gör inte alla detta.

    2015.09.12

  • Magnus

    Visst känner ni till att om man sitter på campus (inom IP-området) vid sitt lärosäte så kommer man åt det material som lärosätet köpt in? (Men har man lång resväg till sitt (eventuellt före detta) lärosäte så hjälper det ju inte).

    2015.09.16

  • Dennis Nilsson

    ycket bra talat. Vi i sSverige skulle behöva vår egen "Aaron Swartz" för att väcka denna fråga. Tyvär fick Aaron Swartz betala med sitt liv, för att frågan skulle upp på dagordningen.http://www.rollingstone.com/culture/news/the-brilliant-life-and-tragic-death-of-aaron-swartz-20130215

    2015.10.03

  • Helena Stjernberg

    Vi som jobbar med stöd till publicering och open access vid Malmö högskola är just nu förväntansfulla inför den hearing som vi förstått ska äga rum i höst. Hearingen gäller det förslag till nationell open access-policy som väntar hos Utbildningsdepartementet. Förslaget har utarbetats av Vetenskapsrådet, och säger kortfattat att vetenskapliga publikationer och konstnärliga verk, samt forskningsdata, ska vara fritt tillgängliga.Mer i detalj, så är målbilden för 2015 att sakkunniggranskade publikationer (som är ett resultat av offentligt finansierad forskning) ska vara fritt tillgängliga för läsning och nedladdning senast 6 månader efter ursprunglig publicering och senast 12 månader efter ursprunglig publicering för humaniora och samhällsvetenskap. För 2020 skärps kraven ytterligare, enligt förslaget. Vid Malmö högskolas bibliotek arbetar vi aktivt med de olika vägar till open access som finns. Vi försöker stödja den så kallade gröna vägen till OA genom att efterfråga författarversioner av artiklarna och ladda upp dem i vårt öppna arkiv. (Genom att läggas i de öppna arkiven blir artikelversionerna synliga och tillgängliga via söktjänster som Google och SwePub.) Vi har i en pilot drivit en publiceringsfond, ur vilka forskare utan egen finansiering kan söka medel för så kallad gold open access, dvs open access-tidskrifter som tar betalt vid publicering (istället för att vara prenumerationsbaserade). Vi välkomnar diskussioner om vilka OA-förlag som är pålitliga, eller för den delen mindre pålitliga. Det är ibland svåra bedömningar där kunskaper från forskare tillsammans med insatta bibliotekarier kombineras. Det går inte alltid för varje enskild forskare att hålla sig uppdaterad på redskap och tjänster som kan användas som stöd för att kontrollera vissa uppgifter kring förlag och tidskrifter.Vår erfarenhet är att forskarna generellt är positiva till att göra sin forskning fritt tillgänglig, men att det ofta behövs vägledning och stöd. Anslagsgivares riktlinjer är absolut avgörande för att gå från idé till praktik, och med träget arbete är det vår övertygelse att andelen fritt tillgänglig forskning ska fortsätta öka och komma alla till gagn. På Kungliga Bibliotekets OA-blogg skriver samordnaren Beate Eellend om Emil Nilssons artikel: http://openaccess.blogg.kb.se/2015/09/16/behovet-av-forskarperspektiv-pa-open-access

    2015.10.12

  • Alexander Eriksson

    Jag instämmer, en möjlig lösning är att publicera pre-prints på researchgate och andra öppna plattformar såsom DIVA. En stor del journaler tillåter publicering av pre-prints hos tredje part.Det går att kolla vad aktuell journal tillåter på denna länken http://www.sherpa.ac.uk/romeo/search.php

    2015.10.13

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter