Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Forskning, kärlek och hetsiga diskussioner

Såhär inför alla hjärtans dag passar det kanske att fundera lite kring det här med forskarvärldens många kärlekspar. För det är faktiskt inte så ovanligt att forskare bildar par, skriver Jenny Larsson.

Kanske handlar det om att man delar samma intressen och kan förstå varandras forskning. Det kan nog också vara bra om det finns förståelse för den berg- och dalbana som forskningsprocessen kan vara. Det kanske mest kända kärleksparet inom forskarvärlden just nu är nog May-Britt och Edvard Moser som ju fick nobelpris för sin gemensamma forskning i höstas.

Jag är själv del av ett forskarpar sen snart 15 år tillbaka. Att leva ett gemensamt liv som kretsar kring forskning och skrivande har självklart både sina bra och dåliga sidor. Innan vi fick barn satt vi ofta uppe halva nätterna och diskuterade och försökte lösa språkvetenskapliga problem eller lära oss nya (gamla) språk…

Sen kom vår dotter till världen och det där med att sitta uppe på nätterna och prata blev lite svårare att få till. Men vi är bra på att ge varandra tid att forska. När vår dotter var liten hyrde vi faktiskt ett litet kontor där vi lät varandra sitta i omgångar och forska medan den andre gick långa barnvagnspromenader tills det blev dags för matning eller blöjbyte.

Nu låter det ju som om allt är rosenrött och problemfritt, men så är det förstås inte. Tvärtom: det händer att våra diskussioner blir riktigt hetsiga och vi blir ofta oense. Ibland kan vi inte ens enas om vad som är relevant att diskutera. Då blir det ganska låsta lägen.

Men jag tror att man måste kunna bråka och vara oense – det är nog viktigt för att man ska kunna bli klokare och komma vidare i problemlösningen. Så länge det finns en grundläggande tillit i förhållandet kan man faktiskt tillåta sig att vara både ärlig och kritisk i de vetenskapliga diskussionerna. Det är ju här man vågar lägga fram sina allra vildaste idéer och kan testa sina argument innan man går vidare. Och få ärliga svar. Men det är klart att man kanske inte alltid gillar de svar man får…

Men självklart är det en stor tillgång och glädje att ha någon i sitt liv som man verkligen litar på, tycker om och har respekt för och som man dessutom kan diskutera sin forskning med.

Glad alla hjärtans dag till alla fina forskarpar därute!

Mer om skribenten

  • Jenny Larsson

    Professor i baltiska språk

    Hon skriver om de indoeuropeiska språkens ursprung och hur det är att etablera sig som ung forskare. Jenny Larsson är språkhistoriker vid Stockholms universitet. På sin fritid älskar hon att resa, läsa och lära sig nya språk.

Du kanske också vill läsa

Krönika 6 november 2024

Seminariet är en möjlighet för doktorander att testa sina idéers bärkraft. Samtidigt kan kritiken upplevas som ett hot. David Brax skriver om vikten av en sund seminariekultur.

Krönika 25 september 2024

Akademin är extremt individualistisk. Men att arbeta som ett team kan ge bättre förutsättningar för både forskningsgenombrott och mer rutinartade arbetsuppgifter, skriver Marie Fli...

Nyhet 11 september 2024

Johan Frisk

Vad ska svenska lärosäten göra om kriget bryter ut? Stänga ner? Fortsätta som vanligt, som de försöker göra i Ukraina? Idag är lärosätenas roll i totalförsvaret oklar. Men flera sa...