Finns det en framtid för prestigefulla pappersprodukter?

2016-01-11

Krönika av Anne Brynolf, läkare och journalist, om vetenskapliga tidskrifter nu och i framtiden.

Lansetten är en liten kniv med dubbeleggad spets, som förr användes för åderlåtning. Termen används även inom arkitekturen, där en lansettbåge beskriver ett kyrkofönster formad som en liksidig triangel. Konstruktionen tjänar till att släppa in ljus, belysa det som tidigare varit dolt i mörker.

När kirurgen, tillika parlamentsledamoten, Thomas Wakley grundade den medicinska tidskriften The Lancet på 1820-talet valde han namnet på grund av dess dubbeltydighet. Med vetenskap och skarp analys skulle sjukligheter skäras bort från samhällskroppen, samtidigt som ljus skulle spridas över allt förborgat.

Idag är The Lancet alltjämt en av de främsta medicinska tidskrifterna, tillsammans med exempelvis the New England Journal of Medicine och Journal of the American Medical Association.

Att publicera forskning i en högrankad tidskrifts pappersutgåva är en dröm för många medicinska forskare. De flesta går förstås bet. Bland den forskning som bedöms går knappt en tiondel till extern granskning. Sammanlagt refuseras över 95 procent av alla artiklar som skickas till de mest prestigefyllda tidskrifterna.

I en tid där klinisk och preklinisk forskning är allt mer avancerad framstår tidskriften som något av en anakronism. Förr fanns nog fog för att forskning gavs ut i numrerade utgåvor och att rankning baserade sig på tidskriftens generella genomslag, i grova drag en uppskattning av antalet citeringar per artikel.

Men nu?

Mer ändamålsenligt vore att upprätta en global, digital, sökbar databas. Forskning – från grunddata till färdig analys – skulle kunna publiceras utan avgift. Solid, sund forskning skulle citeras ofta och därmed rankas högt, medan mindre vederhäftigt material försvinner i mängden. Hejdå publicistisk snedvridning.

Eller?

Vad tidskrifterna bistår med är sakkunnigt urval och samordnad extern granskning. Därtill rekryteras kompetenta kommentatorer, som i ledare analyserar och sätter ny forskning i sitt sammanhang. Processen, från utkast till redigerad artikel, är tänkt att rendera en såväl vetenskapligt som utseendemässigt förfinad produkt.

Tanken är förstås att ju mer material som refuseras, ju finare är forskningen som publiceras. Men även gräddan kan härskna. För i jakten på att behålla hög status har i princip alla större tidskrifter i ett eller annat sammanhang hamnat fel, publicerat tveksam forskning. Inte sällan handlar det om heta ämnen, artiklar som man hoppats skulle bli flitigt citerade. Men, som sedermera fått dras tillbaka på grund av misstänkt eller konstaterad oredlighet.

Den som vill ha tag på nyligen publicerat material kan därtill få betala, inte sällan så mycket som 30 dollar för en enskild artikel. För bibliotek och institutioner är prenumerationer, inte minst på de prestigefulla medicinska tidskrifterna, en mycket dyr affär. Elsevier, som bland annat äger The Lancet, har under senare år fått utstå massiv kritik för höga vinstmarginaler, och till med en bojkott under parollen the cost of knowledge.

Ökad konkurrens från open access-tidskrifter, har på senare år drivit fram en delvis förändrad marknad. Materialet på exempelvis ansedda PloS Medicine är fritt tillgängligt, men kostnaden för forskargrupp och anslagsgivare är nog så hög. Inte heller är en digital publikation riktigt lika åtråvärd som en plats i papper.

Snart har The Lancet 200 år på nacken, än finns det sjukdom att bota med skarp analys och än finns det behov av att belysa det som är dolt i mörker. Så är det nog även om ytterligare 200 år, men hur tidningsmarknaden då ser ut vågar väl ingen sia om. Gissningsvis finns alltjämt behov av vetenskap, och därmed kanske även en plats för prestigefulla pappersprodukter för fåfänga forskare?

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter