Filosofens plan

Jag gör upp en plan:

1) Eftersom alla tidskrifter som ger högsta poäng är amerikanska måste jag ta reda på vilka ämnen som bäst går hem i USA.

2) Slut avtal med så många kollegor som möjligt om att de ska referera till allt jag gjort i alla sina artiklar mot att jag refererar till alla deras verk.

3) Fatta på institutionen ett beslut om att alla som någon gång kommenterat en artikel, till exempel på ett seminarium, står med som artikelförfattare. På så sätt får vi alla många fler artiklar.

4) Sluta skriva böcker, jag får tänka kortare tankar som får plats i en artikel.

5) Sluta tacka ja när jag blir inbjuden som key note och de vill publicera min artikel. Att bli inbjuden ger inga poäng.

6) Sluta bjuda hit de bästa forskarna för konferenser, att arrangera konferenser ses bara som en administrativ merit.

7) Sluta göra antologier med internationella och svenska forskare i vår egen serie, det ger inga poäng.

8) Sluta skriva på svenska även om jag vet att mina tankar kommer bli grundare.

9) Ignorera de svenska samtalen och debatterna. Intala mig att jag som filosof inte ska bidra till samhällsdiskussioner. Förresten, ignorera de nordiska och europeiska diskussionerna inom humaniora också. (Återigen rikta all kraft mot det nordamerikanska.)

10) Låtsas att jag inte känner någon inom mitt (i norden) lilla forskningsfält. Så att vi kan låtsas att allt är neutralt.

11) I ett första steg: lyft bort kritik ur artiklarna mot personer som kan komma att bli peer-revieware. Kritisera bara döda personer utan efterföljare.

12) I ett andra steg: kritisera kända levande exegeter som kan svara i peer-review för att öka våra bådas citatindex.

13) Försök inte vara nyskapande och experimentera med formen (eller innehållet), anpassa allt till den akademiska artikelformen.

Nu kan jag äntligen bli en framgångsrik forskare med mätbara resultat!