Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Fempoängskurs i stabilisering

Herakleitos berömda påstående att ”allt flyter” och att man därför inte kan kliva ned i samma flod två gånger, känns logiskt för många av oss, skriver Jenny Helin.

Detta var bara ett av Herakleitos sätt att uttrycka att världen är ståndigt pågående, i kontinuerlig, snabbare eller långsammare förändring. Vi behöver inte pusha, ta i, eller göra en insats för att få till stånd omvandling, utan en sådan sker fortlöpande om vi låter sakernas tillstånd ”flyta på”.

Om världen är ständigt föränderlig behövs förmågan att skapa temporära andhål, där vi bara kan få vara. Har inte du, liksom jag, känt att nu snurrar allt för snabbt – ge mig en paus? Upplevelsen av att jag behöver ordning, inte kaos. Jag vill ha stillhet, inte rörelse. Men eftersom vi är i ett ständigt flow, så är denna ordning och stillhet något som vi aktivt måste skapa. Frågan är bara hur?

För det intressanta är att även om detta processuella sätt att se på världen känns vettigt, så glöms det ofta bort i vardagen. Ett exempel är alla dessa förändringsprojekt som initieras. Ibland hinner man inte hämta sig från ett förändringsprojekt förrän nästa är igång. Eller så löper flera parallellt, så att man liksom glömmer bort varför de över huvud taget startades. Till dessa projekt rekryteras ”change agents” som ansvarar för att driva igenom och implementera de planerade förändringarna.

För att inte nämna alla de kurser som erbjuds våra framtida ledare och chefer som idag läser företagsekonomi med kursnamn såsom ”strategic change and renewal”, ”organizing and leading change” eller kort och gott ”organisationsförändring”.

De som står bakom dessa arbetsinsatser, projekt och kurser verkar ha glömt det Herakleitos en gång lärde oss. Istället verkar de utgå från att allt är fast och cementerat, därför måste vi organisera oss och pusha för att få till stånd rörelse.

Jag leker därför med tanken att få komplettera det existerande kursutbudet genom att erbjuda en 5-poängskurs i stabilisering. Där skulle man få tillskansa sig fördjupade kunskaper i processuella tankegångar samt reflektera över och praktisera frågor såsom:

  • Hur skapar jag plats för andrum; en plats där vi får uppleva temporära möjligheter att bara vara, tänka hela tankar, läsa långsamt, lyssna på varandra utan att avbryta. Det vill säga få möjlighet att möta varandra i stillhet, och utifrån det se vart och hur vi kan röra oss tillsammans. I dessa möten vore det intressant att utforska vilka unika energier det finns att ta vara på i det långsamma.
  • Hur kan vi få pausa och njuta av det som vi gör så himla bra? Vad är det vi känner lust och engagemang i, när känner du dig viktlös och bara i nuet? Hur kan du oftare uppnå detta tillstånd?
  • Hur kan man skapa ordning i ett ständigt flöde? Om vi tar till oss idén att vi lever i en pågående förändring, hur kan vi då navigera på bästa sätt?
  • Hur kan vi tydligare se vårt flöde av rörelse ur ett metaperspektiv för att reflektera kring om det verkligen är hitåt vi vill vandra?
  • Hur kan vi go with the flow? Inom process-filosofin sbrukar man prata om krafter och att om man pushar något i en riktning kan man räkna med att det kommer en motkraft, en motreaktion. Givet detta, hur kan jag försöka röra mig med det pågående flödet istället för att jobba emot det?
  • I ytorna mellan krafterna som skapar ordning och kaos, vad är det för intressant som sker här? Vilka friktioner och energier skapas? Vad finns det för stabiliserande rörelser som vi kan använda oss av?
  • Hur kan jag som framtida ledare se bortom det förgivettagna idealet att det är kvaliteter såsom snabbhet, förmåga att hantera många bollar i luften och att vara förändringsbenägen som är eftersträvansvärda? Vilka kompletterande egenskaper behövs?

Jag ser framför mig att studenterna som läser denna kurs kommer att kunna praktisera ”stabilizing management”. Det tror jag skulle kunna uppskattas mycket i en föränderlig omvärld.

Mer om skribenten

  • Porträttbild Jenny Helin

    Postdoktor

    Hon skriver om akademiska texter och forskningskommunikation. Jenny Helin forskar om dialog i möten och har alltid varit intresserad av samtalets möjligheter. Hon är också lärare vid Högskolan på Gotland.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 15 mars 2016

Dag Kättström

Afrikas andel av världens forskningspublikationer ligger runt en procent, men hungern efter högre utbildning är stor över hela kontinenten. Där statliga system inte har förmått möt...

Debatt 24 maj 2021

Jacob Färnert, Emmy Schylander, Gustaf J. Bjurhammer

Om skolan ska vila på vetenskaplig grund måste basanslagen till utbildningsvetenskaplig forskning öka. Dagens låga anslag gör det svårt att bygga upp starka forskningsmiljöer som k...

Debatt 9 februari 2021

Representanter för Sveriges kognitionsvetenskapliga förening (SweCog)

Regeringens förslag om ökad kvalitet i lärarutbildningen innebär att kognitionsvetenskap integreras i utbildningen i en helt annan omfattning än tidigare. Det här ger stora möjligh...