Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Forskningsfartyget RV Polarstern fastnar upprepade gånger i den tjocka isen i Norra ishavet. Foto: Marcel Nicolaus

Krönika

Expedition Grönland − forskning på naturens villkor

Gång på gång fastnar fartyget i den tjocka isen utanför nordöstra Grönland. Lisa Winberg von Friesen skriver om expeditionen som ska visa forskarna hur klimatförändringarna påverkar Arktis.

Ämnen i artikeln:

Efter många dygn på rak nordlig kurs är känslan obeskrivlig när det första isflaket dyker upp och vi sveps in i den gråblå dimman. Stormfåglarna svävar runt fartyget och vittnar om det liv som gömmer sig under ytan av Norra ishavet. Havsisen blir allt tjockare ju längre norrut vi kommer. Det knakar, dundrar och sjunger om skrovet som i sakta mak pressar sig fram genom isen som lurar ögat – under oss finns flera tusen meter djupt hav.

”Eisbär, eisbär”, ropas det plötsligt ut i högtalarna, och alla, forskare såväl som besättningsmedlemmar, rusar ut på däck för att få dela ögonblicket med en isbjörn, den majestätiska symbolen för Arktis.

”Eisbär, eisbär”, ropas det plötsligt ut i högtalarna, och alla, forskare såväl som besättningsmedlemmar, rusar ut på däck.

Vi befinner oss ombord på det tyska forskningsfartyget RV Polarstern från Alfred Wegenerinstitutet. Sedan 1980-talet har hon gjort otaliga resor och burit tusentals forskare till både Arktis och Antarktis. Under september och oktober 2025 är vi ett team av marinbiologer, fysiska oceanografer, atmosfärskemister och isfysiker som deltar i en expedition till nordöstra Kalaallit Nunaat (Grönland). Totalt är det drygt 40 forskare från bland annat Sverige, Danmark, Polen, Tyskland och Australien som söker svar på hur klimatförändringarna påverkar Arktis.

Området vi besöker kallas för ”det sista isområdet” (the last ice area på engelska). Det är den region av Norra ishavet som förväntas ha flerårig havsis kvar längst. Endast ett fåtal isbrytare har kapaciteten som krävs för att ta sig fram i dessa vatten.

Flera gånger under expeditionen fastnar vi i isen, och då är det bara att vänta på att isflaken naturligt ska flytta på sig (på grund av de starka strömmar som råder), för att kunna fortsätta till nästa provtagningsstation. Det innebär en risk att vara här så sent på säsongen när isen fryser till, och fartyget är utrustat för att vi, i nödfall, ska kunna övervintra. Det är tydligt att det är naturens krafter som råder.

... fartyget är utrustat för att vi, i nödfall, ska kunna övervintra.

Det är ett mycket otillgängligt område där havsisens tjocklek länge har förhindrat forskare att göra observationer. Just därför saknar vi nästan all grundläggande data om systemet. Syftet med resan är att samla in just sådana data om regionens strömmar, isförhållanden och ekosystem. Med tanke på hur snabbt Arktis förändras är det extra viktigt att hinna kartlägga denna region som fortfarande påminner om gångna tiders Arktis.

Min forskning är inriktad på nyckelspelarna långt ner i näringskedjan: mikroorganismerna i hav och is. Isen ser ofta helt kal ut på ovansidan, som en vit öken, men den är genomborrad av små saltvattenkanaler som bär på ett unikt ekosystem av bakterier och växtplankton – en äventyrspark för en biolog. Vilka är de? Hur inverkar de på näringstillgången och koldioxidupptaget? Hur påverkas de när isen försvinner?

Grönlands mjuka berg och den arktiska höstens förtrollande solnedgångar och norrsken.

Att arbeta ombord på ett fartyg mycket långt från närmaste civilisation under flera månader är speciellt. Den isolerade världen skapar en unik bubbla där de vanliga omvärldsdistraktionerna inte existerar. Vi kan helt hänge oss åt vår forskning, njuta av möjligheten att få uppleva en fantastisk plats där mycket få människor tidigare varit och bygga starka relationer som sträcker sig över olika ämnesområden, karriäråldrar och yrken.

Livet ombord är fyllt av kontraster. Avgasernas oljedoft och fartygets metalliska värld blandas med Grönlands mjuka berg och den arktiska höstens förtrollande solnedgångar och norrsken. Det vanliga livets rutiner är som bortblåsta när provtagningen är i gång dygnet runt, ovillkorligt styrt av väder och vind. Dimman lättar plötsligt och det blir oväntad provtagning. Meteorologen meddelar med kort varsel att det blir storm med upp till 6 meters vågor och allt måste genast surras fast.

Meteorologen meddelar med kort varsel att det blir storm med upp till 6 meters vågor och allt måste genast surras fast.

Det kan vara utmanande när man under en längre tid inte har möjligheten att sova regelbundet och i stället spenderar nästan all tid i en fyragradig kylcontainer utan fönster som är vårt laboratorium ombord. Under nätterna tar vi prover av vattenkolumnen och sätter upp experiment, och under dagtid är vi ute för att samla in iskärnor.

På dagtid samlar forskarna in iskärnor.

Isprovtagningen utför vi antingen genom att helt enkelt vandra ner över landgången till den omgivande isen, eller så flyger vi med helikopter till än mer avlägsna platser dit fartyget inte kan ta sig. Jämfört med det bullrande fartyget är det en mäktig tystnad att ta in i den bitande kylan mellan de grönländska fjordarnas bergväggar.

... en mäktig tystnad att ta in i den bitande kylan mellan de grönländska fjordarnas bergväggar.

Det intensiva arbetet pågår i närmare två månader. Sedan tackar vi till sist för oss och styr söderut igen. Sakta men säkert försvinner det sista isflaket ur sikte och ersätts snart av Nordsjöns skummande, rullande höstvågor som än en gång gör klart för oss att det är på havets villkor vi passerar.

Någon vecka senare når vi slutet på expeditionen som varit mycket framgångsrik. Den har gett oss tusentals prover som det kommer att ta över ett år att analysera. Minnena blir kvar en livstid.

Jag hoppas att vi, genom att dela våra berättelser, kan väcka nyfikenheten på den gråblå världen – högst uppe på vår planet. Känner du dimman?

Mer om skribenten

  • Porträttbild av Lisa Winberg von Friesen.

    Postdoktor

    Hon skriver om tillvaron som ung polarforskare och de stora internationella samarbetena kring Arktis. Lisa Winberg von Friesen är postdoktor i marin mikrobiologi vid Linnéuniversitetet och forskar om mikroorganismer i Norra Ishavet.

Du kanske också vill läsa

Debatt 13 maj 2026

Pernilla Nilsson och Håkan Löfgren

Debatt 6 maj 2026

Catarina Player-Koro