Forskare vid Karolinska institutet
Krönika
Efter doktorshatten
Häromdagen hade jag nöjet att hålla föredrag på Stockholms läns landstings forskarskola för kliniker, skriver Anna-Karin Edstedt Bonamy.
Ämnet för dagen var inte forskningsmetodik eller min egen forskning, utan snarare min personliga syn på hur man kan planera sin postdoktorala forskning. Det allra viktigaste i den planeringen är just ….planeringen.
Den som tänker ”efter dagen D som i disputation så är jag värd en lång paus” kan ha svårt att komma igen. Börja därför planera för postdoktortiden redan sista året på forskarutbildningen. Med en stor portion möda och lite tur kommer du att ha både projekt och pengar till den här perioden klara när det är dags att prova ut doktorshatten till promoveringen.
Det finns också en del andra saker som gör vägen som junior forskare lite lättare och roligare (men inte helt säkert rakare). Här kommer min lista:
1. PENGAR- även om det känns jobbigt att lägga ned tid på anslagansökningar redan som doktorand, så ger det FRIHET att ha egna forskningsanslag. Den friheten kan användas till att undersöka den där lilla forskningsfrågan som lurar om hörnet och som handledaren kanske avfärdat. Dessutom ger träning färdighet. Den som framgångsrikt sökt mindre forskningsanslag redan som doktorand har större chans att lyckas med stora ansökningar senare.
2. MÄNNISKOR- under resans gång kommer du stöta på människor som gör bra och roliga saker. Om du då får känslan, ”här vill jag stanna och hänga ett slag och se vad det leder till” så gör då det! Dessa roliga och härliga människor arbetar inte alltid på ”rätt universitet”, men avfärda dem inte för det. Lita istället på din magkänsla. Det kan leda till något stort.
3. STUDENTER och DOKTORANDER- Låt mig säga det på en gång: det går mycket snabbare att göra analyser och skriva artiklar själv. Jag skulle ändå vilja rekommendera att du tidigt i din karriär ägnar dig åt handledning. Inte sällan är det nämligen nybörjarna som ställer de avgörande frågorna, just därför att ingenting är självklart för dem än. På det viset kan du själv få ett nytt perspektiv på din forskning och kanske en och annan lysande idé. Investerad energi kommer alltså i retur, förr eller senare. Dessutom blir man stolt som en tupp när ens adapter lär sig nya saker och växer som forskare. Bara det gör det värt mödan.
4. CRITICAL FRIENDS- Trots att vi alla vet att det sällan blir rätt från början och trots att vi alla sett våra artiklar utvecklas efter omgångar av referentgranskning, så är vi dåliga på att utnyttja de resurser vi har i vår närhet. Ibland skickar vi artiklar eller anslagsansökningar som tagit veckor att skriva till andra sidan Atlanten, utan att någon annan än vi själva läst dem. Så jag skulle vilja slå ett slag för ”critical friends”. Kanske kan du byta tjänster med den duktiga kollegan i samma korridor, som forskar inom ett närliggande område? Dealen är: ”Jag läser dina manus och ansökningar och kommenterar, om du läser mina.” Klassisk så kallad win-win. Det är ju onödigt att uppta referenters tid med sådant kollegan i rummet bredvid hade kunnat upptäcka.
Detta var mina tips till dig som ung forskare. Lycka till!
Du kanske också vill läsa
Nyhet 2 oktober 2024
När KI-forskaren Sanghita Banerjee blev mamma var familjen tvungen att åka hem till Indien för att söka upphållstillstånd för barnet. Processen tog tid – och forskningen sattes på ...
Nyhet 30 september 2024
Anne Bjorkman studerar klimatförändringarnas konsekvenser där de märks som mest. Som engagerad växtekolog med fokus på Arktis kombinerar hon passionen för fältarbete, kärleken till...