Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Digitala möten kan bli sociala möten

Dagens internationella konferenser och projektmöten är inte hållbara. Därför måste vi satsa stort på digitala konferenser. En ökad digitalisering är inte bara mer hållbar utan kan även skapa mer inkluderande och tillgängliga möten, skriver Alastair Creelman.

Jag har besökt universitet i en mängd länder utanför EU och Nordamerika. Då har jag träffat många inspirerande lärare, forskare och studenter som är lika uppdaterade inom mitt område som kolleger i Sverige, fast med andra perspektiv. Genom dessa kontakter har jag insett hur otroligt privilegierade vi är som har tillgång till världens forskning, får åka på internationella konferenser och har rätt sorts pass som accepteras över hela världen.

För många kolleger runt om i världen finns det flera barriärer att övervinna för att kunna delta i internationella konferenser: ekonomiska, administrativa och akademiska. Att resa utomlands är väldigt svårt. Konferensavgifterna är mycket höga och när man sedan räknar in resor och logi, i synnerhet i rika länder i Europa och Nordamerika, blir prisnivån oöverstiglig. Bor man dessutom i ”fel” land kan det ta månader och krävas mycket byråkrati för att få ett visum. I vissa fall är det helt enkelt omöjligt, även om man har fått ett bidrag accepterat.

Ytterligare ett hinder är språket. Utan bra kunskaper i engelska kommer du inte långt. Det låter självklart för oss i Sverige eftersom svenska och engelska är närbesläktade språk, men det är en riktig utmaning om ditt modersmål är kinesiska, arabiska eller vietnamesiska. Om du tittar på alla keynote-talare på internationella konferenser ser du att de allra flesta kommer från engelsktalande länder eller västeuropa. Flytande engelska är en nödvändighet för att kunna delta aktivt i seminarie- och workshopdiskussioner och de som behöver tid att formulera sig kommer mycket sällan till tals.

Men det finns vägar runt problemet. Konferenser med simultantolkning ger flera deltagare en röst som annars inte skulle höras. De som inte är så säkra på engelska sitter helst tyst i salen även om de har mycket kunskap inom området. Får de tala sitt eget språk så bidrar de. Det finns nu företag som erbjuder simultantolkar via nätet så att webbinarier kan köras på flera språk och en sådan lösning skulle kunna fungera vid en digital konferens. Den här lösningen bygger på att arrangören hyr in mänskliga tolkar i olika länder. Det finns även digitala tolktjänster men robotöversättning är inte lika pålitlig än så länge.

Hur kan vi skapa öppnare och mer inkluderande konferenser? Det finns sätt men de kan vara svåra att acceptera eftersom de hotar en mycket lönsam bransch och många starka traditioner inom akademin. Lösningarna är oftast digitala. Kan vi ersätta en del konferenser med digitala evenemang och därmed sänka kostnaderna för att delta och samtidigt underlätta för deltagare från länder med visumtvång osv? Det finns redan många digitala konferenser och området kommer att växa mycket snabbt nu när klimatkrisens effekter blir allt mer synliga. Sådana konferenser ger självklart inte samma upplevelser som att träffas på plats, men visst kan man skapa möjligheter att nätverka och mingla även digitalt.

Jag hade förmånen att få vara med och arrangera UKÄ:s digitala konferens om högskolepedagogisk utveckling i september ifjol. Vi visade tydligt att man kan skapa en känsla av gemenskap även på nätet. Till exempel åt jag en mycket trevlig lunch framför datorn på kontoret tillsammans med nya kolleger från olika lärosäten. Vi pratade om jobb och fritid precis som man brukar göra på konferens. Konferensen bjöd på flera uppskattade socialiseringsaktiviteter under lunchen och mellan sessionerna. Jag har även testat en virtuell stadsvandring med en kollega i Österrike. Digitala möten kan definitivt bli sociala möten.

Digitala konferenser kan inkludera talare och forskare från hela världen, inte bara dem som har råd att åka. Man kan också tänka sig hybridkonferenser som äger rum både fysiskt och digitalt. Deltagare som bor nära konferensplatsen reser dit men alla andra deltar digitalt. Sådana lösningar finns ju redan men oftast får de nätbaserade deltagarna bara tillgång till en streamingtjänst där de får ta del av men inte delta i konferensen. Med rätt teknik och god vilja kan man skapa en konferensmiljö där alla ser varandra och alla kan delta, fast på olika sätt.

Varför inte tillåta forskare att presentera sina bidrag via videolänk och få räkna det som ett riktigt konferensbidrag? Den nätbaserade diskussionen kring bidraget kan vara lika bra eller till och med bättre än det traditionella upplägget eftersom den digitala diskussionen kan fortsätta i en diskussionstråd eller chatt i flera dagar vid behov. En posterutställning kan också bli mer interaktiv med hjälp av digitala posters (e-posters). Den fysiska postern kopplas då via QR-kod till en webbplats där man kan läsa mer om forskningen, se filmer eller lyssna på en inspelad kort intervju med forskaren. Här finns också en kanal för frågor och synpunkter. På så vis kan forskare från hela världen få tillträde till en internationell konferens.

Om vi vill minska vår klimatpåverkan är dessa lösningar högaktuella. Konferensarrangörerna får anpassa sina affärsmodeller och vi måste fundera hårdare inför varje flygresa. Det handlar inte bara om miljön, utan även om tillgänglighet, ökad mångfald och rättvisa.

Mer om skribenten

  • Alistair Creelman

    Specialist på e-lärande

    Han skriver om hur forskning och högre utbildning påverkas av digitalisering. Alastair Creelman arbetar med omvärldsbevakning inom e-lärande.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 25 april 2017

Teresia Borgman

Ståuppkomikern Anders Sahlman har hittat en unik nisch för sina uppträdanden. Han skämtar om forskning och forskningskommunikation.

Nyhet 20 april 2017

Natalie von der Lehr

På lördag ska människor på fler än 500 platser i världen samlas för att visa sitt stöd för vetenskap och forskningsbaserad kunskap. Initiativet kommer från USA, i Sverige blir det ...

Nyhet 11 juni 2019

Natalie von der Lehr

Universiteten har ett public service-ansvar och borde skapa egna plattformar för redaktionellt innehåll om forskning. Det menar Magnus Bremmer som nyligen startade det digitala bil...