Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Det akademiska monstret

En kollega i Uppsala skrattade rått när jag frågade hur hon kunde få ihop allt det hon gör i sin tjänst på bara 20 procent, skriver Susanne Wigorts Yngvesson.

Hon har en kombinationstjänst av olika delar som sammanlagt ger en heltidstjänst. ”Det som beräknas till 20 procent tar egentligen 50”, konstaterade hon som är en duktig forskare, lärare och effektiv i det mesta.

Det är inte så att hon är ny i jobbet, så att övertiden beror på det. Nej, det beror på andra faktorer som hon själv inte styr över. En annan kollega, även hon i Uppsala, sa samma sak. Hon är anställd på heltid som lektor, men det senaste året har hon sagt att hon försöker att inte jobba på helgerna.

Jag känner igen mig själv och de flesta av de kolleger som arbetar inom akademin. Utöver dagtid arbetar vi kvällar och helger för att få undervisning, möten, administration och forskning att gå ihop. Även om man har externa forskningspengar så är det forskningstiden som äts upp av det akademiska organisationsmonstret.

Jag, som arbetar vid en mindre högskola, kan lätt se fördelarna med det om jag jämför med den administrativa överbyggnaden i Uppsala. Där verkar det inte finnas en handling som inte motsvarar någon form av blankett. Systemet lever sitt eget liv och forskarna suckar. Hur har det blivit så? Administration alstrar administration som behöver sin egen organisation för att organisera den nya administrationen.

Att systemet kan tillåtas svälla på detta sätt är delvis en politisk fråga, men det är också resultatet av den tacksamhet som akademiker känner för att ha fått jobb inom branschen. Åtminstone är det nog så inom humaniora som jag känner bäst. Man ska vara glad att man har jobb. Att få arbeta osynlig övertid avspeglar väl passionen vi har för vårt ämne?

Kollegiemöten och forskarseminarier räknas av tradition till sådant som ”ingår i tjänsten”, men det räknas inte som timmar i tjänsten. Istället säger vi att det hör till akademins hjärta att värna om forskarseminarierna – och det gör det – men varför är inte detta hjärta lika centralt för det byråkratiska maskineriet?

Om alla akademiker en dag sa att vi förväntar oss att få betalt för det jobb vi gör så skulle hela systemet braka ihop. Jag lovar.

Mer om skribenten

  • Porträttbild Susanne Wigorts

    Lektor i etik

    Hon skriver om undervisning och pedagogiska utmaningar. Susanne Wigorts Yngvesson undervisar i teologi och mänskliga rättigheter.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 1 november 2016

Natalie von der Lehr

Familjekänsla i forskargruppen och långsiktig planering av ansökningar. Det är några förklaringar till framgångarna för Carl-Fredrik Westin och hans grupp. Sedan 20 år forskar han ...

Nyhet 2 maj 2019

Sara Nilsson

Små forskargrupper producerar banbrytande forskning i högre grad. Stora grupper tenderar att utveckla existerande idéer. Det visar en studie publicerad i Nature av amerikanska fors...

Nyhet 22 januari 2019

Eva Annell

Det finns ett stort behov av mer forskning om vad som ger utveckling i låginkomstländer. Farmakologen Eleni Aklillu och fredsforskaren Stein Tönnesson ägnar sig åt utvecklingsforsk...