Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Den ekonomiska mannen och jag

Idag bläddrade jag en stund i Katrine Kielos bok Det enda könet som jag hittade på pocket igår, skriver Anders Broström.

Jag fick inte något riktigt sammanhang i läsningen eftersom de båda barnen jag vabbade med tillkallade uppmärksamhet ungefär två gånger per sida. Men Kielos uppgörelse med nationalekonomin påminde mig hur som helst om hur jag själv reagerade när jag först utsattes för undervisning i detta ämne.

Det var väldigt svårt att se vad analysen kunde vara bra för när alla exempel som gavs handlade om indivier som valde hur mycket de skulle konsumera av två varor, till exempel studenten som skulle köpa blyertspennor och suddgummin för sin månadsbudget.

Än värre blev det när den berömda “ekonomiske mannen” introducerades i uppföljningskursen. Jag minns att jag lämnade föreläsningen gravt provocerad. Kielos är uppenbarligen ganska provocerad hon också. Dessutom är hennes kritik (lyckligtvis) betydligt roligare och vassare formulerad än mina tirader på studentpuben.

Nuförtiden är jag forskarutbildad i nationalekonomi och har hittat styrkor i många av de analyser som används inom ämnet. Men jag kan fortfarande bli provocerad. Senast skedde det när jag läste kurslitteraturen till den grundkurs jag undervisar i på den här våren.

I kapitlen om konsumenters beteende breder författarna på brett med tvärsäkra normativa bredsalvor om hur folk ska bete sig. Och som norm för hur folk bör leva presenteras det spöke som Katrin Kielos kretsar kring i sin uppmärksammade bok: Economic man.

I ett exempel visar författarna hur kirurgen som finner att han skulle kunna satsa på en alternativ karriär som bloggare ska bortse från att han lagt ned mycket tid och energi på att utbilda sig till just kirurg. Genom att inse att studietiden är vad nationalekonomer kallar “sunk costs” ska kirurgen komma fram till att det är självklart att satsa på bloggen då de uppskattade inkomsterna av att göra det är högre än de inkomster han har och kan få som kirurg.

Nationalkonomin erbjuder ett stort antal modellfamiljer som visat sig fungera bättre än de flesta alternativ till att förklara och förstå konsumtion och produktion. Men alla analysmodeller ska bedömas utifrån sin användbarhet för att förstå ett specifikt problem.

I samma stund som någon beskriver en samhällsvetenskaplig modell som “mest realistisk” i största allmänhet är det läge att dra åt sig öronen. Det gäller inte minst den genuint osympatiske ekonomiske mannen.

Mer om skribenten

  • Forskare

    Han skriver om forsknings- och innovationsfrågor. Anders Broström forskar vid KTH om kunskapsförsörjning och intresserar sig för balansen mellan styrning och individuell frihet i akademin.

Du kanske också vill läsa

Debatt 24 maj 2021

Jacob Färnert, Emmy Schylander, Gustaf J. Bjurhammer

Om skolan ska vila på vetenskaplig grund måste basanslagen till utbildningsvetenskaplig forskning öka. Dagens låga anslag gör det svårt att bygga upp starka forskningsmiljöer som k...

Debatt 9 februari 2021

Representanter för Sveriges kognitionsvetenskapliga förening (SweCog)

Regeringens förslag om ökad kvalitet i lärarutbildningen innebär att kognitionsvetenskap integreras i utbildningen i en helt annan omfattning än tidigare. Det här ger stora möjligh...

Debatt 26 oktober 2020

Viktor Öwall och Johan Tysk

Om regeringen menar allvar med att vilja satsa på det livslånga lärandet räcker det inte att avsätta medel för några extra platser på lärosätena och i all hast omformulera ett par ...