Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Därför vinner Sverige Finnkampen i forskning och utveckling

Hur skiljer sig attityden till forskning åt mellan Finland och Sverige? I denna krönika jämför Marcus Rosenlund, vetenskapsredaktör vid Svenska Yle i Helsingfors, de båda länderna.

“Nobody in their right mind would come to Helsinki in November. Except you, you badass. Welcome.”

Så här löd texten på ett stort plakat som mötte deltagarna i uppstartsfestivalen Slush i Helsingfors i november 2016. Bland annat den brittiska tidningen Telegraph beskrev humorn i fråga som “very Finnish”.

Den onekligen väldigt torra humorn säger någonting om villkoren för forskning och innovation här i Finland. Livet är hårt nog också utan utmaningarna som livet norr om den sextionde breddgraden för med sig. Man ska ha lite fel i huvudet för att välja att bo och verka här. Även som forskare och innovatör.

Vad som än ligger bakom den svenska framgången så kan man inte förneka att någonting har Sverige gjort rätt där som Finland har snubblat.

Samma gäller naturligtvis också för Sverige, i stora drag. Men Sverige har en viss draghjälp från sin långa historia som nation. Sverige har haft tid att etablera sig på världsscenen. Sveriges forskare och företagare kan också stå på sina jättars axlar: Linné, Celsius, Nobel, etcetera.

Sverige har inte heller krigat sedan… ja, sedan man förlorade Finland åt Ryssland under 1808 till 1809 års krig. Finland däremot, vi har utkämpat ett inbördeskrig och två krig mot grannen i öst under vår hundra år korta existens som självständig nation.

Sådant tenderar att rubba även den mest fokuserade forskares cirklar, för att hänvisa till Arkimedes berömda uttalande.

Vad som än ligger bakom den svenska framgången så kan man inte förneka att någonting har Sverige gjort rätt där som Finland har snubblat.

“Finnkampen” i forskning och utveckling (FoU) slutar i en solklar seger för Sverige på samtliga områden. Sverige satsar klart mer resurser på forskning, innovationer och produktutveckling i förhållande till bruttonationalprodukten.

Men Sverige vinner även i en annan, ännu viktigare gren: långsiktighet. Sverige har jobbat konsekvent och förutsägbart för sin framgång medan Finland har saknat en konsekvent strategi, inte minst när det kommer till finansieringen.

Finlands FoU-strategi under 2010-talet har av kritiker i hemlandet beskrivits som velande. Än har resurserna skurits ned, än har de ökats.

Landets förra regering, regeringen Sipilä, ströp finansieringen kraftigt både för universiteten och för Business Finland som har hand om innovations- och investeringsfrämjandet i landet.

F.d. statsminister Juha Sipilä fick sig ett rykte som vetenskapsfientlig efter sitt berömda uttalande från år 2015 om “all världens docenter” som tror sig veta bättre än beslutsfattarna. Inte helt oförtjänt, dessvärre.

Den nuvarande, till sin profil klart vetenskapsvänligare, regeringen har förbundit sig att höja FoU-andelen från nuvarande 2,8 till 4 procent av BNP fram till 2030. Universiteten har också fått ett löfte om mer pengar för att lappa hålet i kassan som den förra regeringen åstadkom.

Men fortfarande kan vi bara se med avund på hur slipstenen dras i Sverige, där den dras av det nationella innovationsrådet, med statsministern som ordförande.

I Finland sköts innovationsstrategin av en uppsjö av brokiga aktörer, med fullmakt från två separata ministerier (undervisnings- och kulturministeriet samt arbets- och näringsministeriet).

Nationella innovationsrådet i Sverige ser inte bara till att finansieringen flyter på, man håller också koll på faktorer som rör efterfrågan för de färdiga produkterna. Låt oss medge faktum: Vi är nybörjare på att “produktifiera” våra innovationer här i Finland, jämfört med grannen i väst.

Om den perfekta heureka!-upplevelsen kräver att vi sitter i en myrstack och dricker Koskenkorva, då gör vi det.

Däremot är vi som sagt ganska bra på galna infall, som det redan nämnda startup-evenemanget Slush, som på drygt tio år har blivit lite av ett internationellt fenomen. Vi är bra på att tänka utanför den där omtalade lådan här i Finland.

Vår brist på vetenskapliga traditioner (jämfört med Sverige) gör också att vi har en viss hälsosam brist på respekt för konventionellt tänkande. Om den perfekta heureka!-upplevelsen kräver att vi sitter i en myrstack och dricker Koskenkorva, då gör vi det.

Men vi har också de traditionella fundamenten i skick: våra skolelever glänser fortfarande i Pisa-undersökningarna, till och med jämfört med Sverige, och vi läser en hel massa. Våra bibliotek hör till de mest välbesökta i världen.

Finländarna har därför ett stort förtroende för vetenskap och forskning. Säljer du vaccinmotstånd och new age-humbug? Gå någon annanstans med din kärra.

Om vi bara hade en egen modern motsvarighet till Alfred Nobel eller Anders Celsius. Eller åtminstone en Christer Fuglesang!

Mer om skribenten

  • Porträttbild Marcus Rosenlund

    vetenskapsredaktör

    Marcus Rosenlund är vetenskapsredaktör vid Svenska Yle i Helsingfors samt författare. Bokaktuell med "Väder som förändrade världen" (Schildts &Söderströms).

Du kanske också vill läsa

Nyhet 5 april 2017

Anja Castensson

Forskning på svenska lärosäten finansieras till största delen av offentliga medel, men privata donationer spelar en viktig roll. –Trenden mot mer privatdonationer har varit stark ...

Nyhet 20 februari 2017

Siv Engelmark

Det finns långt fler finansieringskällor för forskning idag än för 100 år sedan. När Knut och Alice Wallenbergs stiftelse bildades 1917 var den ett viktigt tillskott. Idag är stift...

Nyhet 26 augusti 2020

Lisa Kirsebom

Privata stiftelser finansierar en stor del av Sveriges akademiska forskning. Nu får en del av dem mindre ekonomiskt svängrum på grund av uteblivna aktieutdelningar under pandemin. ...