Bra förslag om open access men kunskapsvinsten måste vara tydlig

Det föreslår Vetenskapsrådet, som har fått uppdraget av regeringen att ta fram nationella riktlinjer för öppen tillgång till vetenskaplig information. Ett utkast har nu presenterats, och fram till den 22 oktober är det fritt fram att ge kommentarer.

Förslagets grundinriktning är utmärkt. Jag har tidigare argumenterat i olika sammanhang för att publikation med öppen tillgång är värdefullt och att forskningsdata bör publiceras öppet. Det senare är viktigast. En vetenskaplig artikel är i många fall egentligen främst en annons eller flagga vars funktion är att signalera att ett visst dataset existerar.

Vi försöker bygga ny kunskap tillsammans. Det går bara om vi kan tillvarata de data som är insamlade förut och av andra, för att på så sätt göra oss en uppfattning om kunskapsläget. Varje gång data saknas får vi både ett lägre bygge och en bias, eftersom de data som återstår kanske inte är representativa för hela mängden. Kunskapens torn börjar luta. Det är hög tid att vi börjar använda de möjligheter som numera faktiskt är väl utbyggda för att publicera våra data öppet och därmed lägga sten på sten och låta ett solitt och rakt bygge resa sig mot himlen.

Vetenskapsrådet föreslår att öppna data införs som regel. Det är bra. Men pålagor är en svag metod för att förändra forskares beteende. Om de inte tror på värdet i öppna data kommer de att sköta det med den icke-dominanta handen. Dataseten riskerar att bli ofullständiga, illa formaterade, dåligt kvalitetsgranskade och utan viktiga metadata.

Hur når vi då till forskarens inre motivation? Jag tror att intresset och lusten stiger på allvar först när forskaren upplever att någon kommer att efterfråga data, och att det kommer erkänsla när data återanvänds. Lösningen ligger således i en djupare kulturförändring. Vi behöver integrera metaanalytiska metoder i vårt dagliga arbete. Det vill säga: våra data bör rutinmässigt vägas ihop med eventuella tidigare data som handlar om samma sak. Då kan vi få bästa möjliga uppskattning av effekten vi undersöker. Och då blir det kännbart att bra data används och citeras.

Vetenskapsrådets förslag är i grunden utmärkt. Jag skulle gärna se att det gick ännu längre. Till exempel tycker jag att inte bara framtida data borde publiceras öppet, utan även befintliga data. Särskilda medel borde anslås för att rädda viktiga dataset, till exempel från kliniska prövningar. Jag tycker också att det är väl konservativt att låta riktlinjerna träda i kraft först 2025. Data från åren fram till dess är också värdefulla och behöver publiceras.

Nu är det tid att kommentera förslaget – gör det du med!