Forskare i sociolingvistik vid KTH
Krönika
Böcker vi låtsas ha läst
Jag har tidigare skrivit en del om akademisk kunskapsproduktion, ett ämne som ju omgärdas av en livaktig diskussion. Det kryllar också av böcker om akademiskt skrivande. Mer sällsynta är böcker om akademiskt läsande, och frågan om akademisk konsumtion verkar på motsvarande sätt vara tämligen oartikulerad, skriver Linus Salö
Denna skevhet är förstås inte representativ för den mängd av sysslor som upptar akademikers arbetsliv.
Akademiker läser otaliga texttyper i olika syften. Det är nödvändigt att läsa andras forskning för att producera egen forskning. Det kan handla om att hålla sig à jour med kunskapsläget, eller ett slags sökande läsning i jakt på intellektuellt byggstoff för den egna kunskapsproduktionen. Mat för tanken!
Läsmönster skiljer sig helt säkert åt mellan olika disciplinära fält, liksom läsvanor mellan olika forskare inom samma fält. På många akademiska arbetsplatser är läsningen till vis del kollektivt uppdelad, man bevakar några tidskrifter var och rapporterar tillbaka till de andra.
Eftersom ämnet inte är uttjatat gillar akademiker att tala om läsning, och de har intressanta saker att säga. Akademiker har ofta starka känslor kopplade till läsning. En del klagar på att andra förpliktelser tar all tid från läsning – de menar att den läsning de hann med som doktorander skapade den intellektuella grundplåt som resten av forskarkarriären ofrivilligt vilat på. Andra vägrar godta detta. De vinnlägger sig om att avsätta vissa dagar eller delar av dagar åt just läsning. Flera avskyr e-böcker – de kan förvisso lånas av flera samtidigt, de väger inget och de är sökbara. Men de går inte att ta på, och de ger läsningen en olustig känsla av flyktighet.
Beläsenhetens värde torde också variera mellan olika forskare och de vetenskapsfält de förkroppsligar. Men alla läser, och inom alla fält finns givna verk man borde ha läst. För egen del finns en del akademiska böcker jag läst, och (förstås) långt fler jag inte läst. Bland sådana jag inte läst finns en underkategori, nämligen de jag låtsas ha läst. Eller mer oskyldigt: som jag inbillar mig att jag läst, men nog faktiskt inte läst.
Efter samtal med kolleger vet jag att många akademiker har en sådan lista. Ofta handlar det om klassiker, grundböcker eller i allmänhet välcirkulerade verk inom forskningsfältet. De omnämns ofta, så man får ett hum om vad de handlar om, och i ärlighetens namn har de nog citerats allmänt några gånger. Det känns som om man läst dem! Men av olika skäl blev det aldrig av att läsa dem, och med karriärens gång blir det svårare och svårare att reglera en läseskuld från förr. Var ärlig nu: vilka böcker låtsas du ha läst? Diskutera i smågrupper.