Belöna forskare som stärker forskningens kvalitet

2016-06-20

Krönika av Jonas Olofsson, docent i psykologi vid Stockholms universitet, om att förändra forskares beteende för att fler och fler forskningsresultat ska gå att reproducera. 

Kan vi lita på forskningen? Den så kallade reproducerbarhetskrisen har på senare år skakat vetenskapens grundvalar då det visat sig att en stor andel forskningsresultat är svåra att återupprepa. Psykologin har stått i särskilt fokus genom det omfattande initiativ som startades av Brian Nosek och som förra året ledde till att många forskningsresultat om mänskligt beteende och tänkande betvivlades. På psykologikongressen Association for Psychological Science i Chicago i maj hade Nosek ett oväntat budskap; krisen innebär i själva verket en oanad möjlighet.

Forskare är idealister. Nästan alla stödjer forskarsamhällets credo om öppenhet och självkritisk prövning. Men en vanlig upplevelse är att andra forskare inte efterlever dessa normer. Många frestas att ta genvägar, som till exempel att endast publicera resultat med högt nyhetsvärde, en metod som ökar risken för resultat som senare inte går att återupprepa. Nyligen publicerade tidskriften Nature resultaten av en läsarundersökning som visar att en majoritet av forskare inom såväl naturvetenskap som samhällsvetenskap har svårt att återupprepa egna och andras resultat.

Forskarsamhället använder alltså metoder som gör forskningen opålitlig. Vad kan vi göra åt det? ”Ja, tänk om det fanns ett forskningsämne som kan hjälpa oss förstå och förändra mänskligt beteende” säger Nosek, och de församlade psykologerna brister ut i skratt.

Psykologer kan ta fram bevis för hur problemen uppstår, samt utveckla nya teknologier och metoder för att förändra forskares beteende. Psykologins betydelse, menar Nosek, kommer att öka när vi kan lösa de problem som påverkar alla forskare.

I en tid då många svenska forskare tycks ha blivit besatta av impact-faktorer och industriell artikelproduktion känns Noseks budskap befriande. Sveriges Unga Akademi vill öka medvetenheten om reproducerbarhetsproblemen och diskutera lösningar. Tillsammans med Vetenskap och Allmänhet uppmärksammar vi dessa frågor under Almedalsveckan, och tillsammans med Vetenskapsrådets Expertgrupp för etik anordnar vi den 17:e november ett seminarium på Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm.

Den svenska forskarvärlden har en lång väg att gå, men två av Noseks konkreta råd kändes angelägna:

(1) Sätt kvalitet framför kvantitet vid akademiska anställningar. I stället för att räkna sökandens publikationsantal bör granskare detaljstudera ett mindre antal åberopade publikationer;

(2) Finansiärer och granskare bör belöna forskare när de använder metoder som stärker forskningens kvalitet. Ett konkret exempel är de ”medaljer” som sedan två år stämplas på de artiklar i tidskriften Psychological Science som möter kraven på öppenhet och genomskinlighet. Medaljerna är symboliska belöningar och kan framstå som barnsliga, men andelen artiklar som belönas har redan ökat från 3 procent till 39 procent. Kanske är forskare inte alltför olika barn. Ibland krävs det bara lite uppskattning för att få oss på rätt spår.