Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Att utbilda är stort, men att fostra är större

Boken The Closing of the American Mind av Allan Bloom har sedan den publicerades i slutet av 80-talet blivit en modern klassiker, skriver Anna Victoria Hallberg.

Undertiteln – How Higher Education Has Failed Democracy and Impoverished the Souls of Today’s Students – klargör både vad boken handlar om och hur budskapet framförs: här fastslås teser snarare än prövas och demokrati sätts i relation till individuell, intellektuell bildning.

Bloom menar att konsten, relationerna, kulturen och dygderna är ansvarsområden som tillfaller utbildningssystemet, det är genom universitetets särskilda kultur, uppgift och sätt att resonera som vi förändras och omvandlas. Han skriver att det finns en civilisatorisk aspekt i denna nödvändiga prägling av individens själ som universiteten måste värna, det är något absolut enligt Bloom, och han ger tankeväckande exempel på varför det här är så viktigt för särskilt amerikaner.

Även om boken har några år på nacken är den intressant läsning av många olika anledningar. Det som särskilt slår mig är att han så tydligt kopplar ihop intellektuell utveckling med ungdom. Blooms student är alltid ung, tonåring. Emellanåt läser jag texten som ett slags bildningsroman in spe.

Ungdomsspåret hos Bloom är lätt att associera till en västerländsk modern kanon, med filmer och skönlitteratur som utspelar sig på olika amerikanska campusområden och porträtterar hur smärtsamt och omvälvande det ofta är att bli vuxen. Universitetsmiljön blir en passande omgivning för att iscensätta förändring och insikt, delvis därför att studier öppnar våra sinnen och uppmanar till kritiskt tänkande. Därmed kan också den ifrågasättande blicken vändas inåt, mot oss själva.

Hela den här fiktiva men realistiska bakgrundsvärlden av bilder av universitetet, som filmer och romaner har producerat, och som jag vågar påstå präglar delar av vår gemensamma kultur, är ständigt närvarande och fördjupar boken genom Blooms framställning. Vi i Sverige har aldrig lyckats skapa den campuskultur som skymtas i hans resonemang och som finns porträtterad i Döda poeters sällskap eller i en bok som Lars Gustafssons Tennisspelarna. Under läsningens gång drabbas jag av att synen på den högre utbildningens funktion och den uppfordrande ton Bloom använder är så frånvarande i vår svenska samtidspolitiska diskussion kring vad ett universitet är.

I Sverige har vi valt en annan, nästintill motsatt, väg. Här är universiteten högst delaktiga i det som kallas det livslånga lärandet och en ”högskoleutbildning ska ge beredskap att möta förändringar i arbetslivet”, som det står på regeringens hemsida. Språket i The Closing of the American Mind och beskrivningarna av vad som händer med intellekt och människa under de formativa åren ligger långt ifrån samtidspolitikens mer pragmatiska idé om vad den högre utbildningen ska ta ansvar för. Uppdragsutbildning, fortbildning och vidareutbildning ska ”ingå i den strategiska utbildningsplaneringen”.

Kompetensutveckling av olika grupper på arbetsmarknaden ska sektorn också ta hand om. Det går inte att låta bli att bli skeptisk. Hur ska lärosätena navigera? Vad är kärna och vad är sidoverksamhet? Är det rimligt att samma samhällsinstitution förser oss med kunskap oavsett var vi befinner oss i livet? Utifrån Blooms tankar kan man istället fundera över om ett alternativ för svensk högre utbildning kunde vara att börja betona ett visst mått av fostran, vilket naturligen är sammanlänkat med ungdomsåren.

Thomas Thorilds devis om att det är stort att tänka fritt men större att tänka rätt, som finns i gyllene bokstäver över ingången till aulan i Universitetshuset i Uppsala, får olika innebörd beroende på om man ser en ung student på väg ut i livet eller en äldre professor mot slutet av sin karriär framför sig. Min övertygelse är att dessa idag ofta kritiserade ord säger något sant om hur ungdomar bör nalkas den högre utbildningens innersta kärna.

Mer om skribenten

  • Utredare

    Hon skriver om humanvetenskaperna och universitetsvärlden i stort. Anna Victoria Hallberg arbetar främst med olika projekt och utredningar kopplade till humanvetenskaperna.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 6 september 2016

Sara Nilsson

Listorna som rangordnar världens högre lärosäten har på kort tid blivit fler och fått större inflytande. Fall och avancemang blir nyhetsstoff och rankningarna påverkar idag både un...

Nyhet 3 april 2017

Redaktionen

Hon skriver om litteraturens betydelse och sina tankar kring lärarutbildningen. Britt Farstad disputerade på en avhandling om astronomen och författaren Peter Nilsson och undervisa...

Nyhet 15 mars 2016

Dag Kättström

Afrikas andel av världens forskningspublikationer ligger runt en procent, men hungern efter högre utbildning är stor över hela kontinenten. Där statliga system inte har förmått möt...