Att plantera lökar om hösten är lite som att planera ett forskningsprojekt

Att plantera lökar i sin trädgård på hösten är att ha en föreställning om en vår efter vintern. Det är nu – när sommaren nyss lämnat och det glöder i träden – man ska tänka framåt. Gräva ner det som ska ge belöning tidigast om ett halvår. Inget quick fix utan projektplanering för det som komma kan. Man kisar med ögonen, föreställer sig hur det ska bli. Ett stilla vårdis, solen lyser genom kala trädtoppar, och där på marken, ett färgsprak av gul, orange, blå, lila.

Vad som helst kan hända mellan höstplantering och vårblomning. Det kan bli sämre, men det kan också bli bra mycket bättre.

Inte helt olikt att planera ett forskningsprojekt med andra ord. Vi tänker, hypotiserar, planerar, modifierar, testar. Sedan: vi gjorde si, men det blev så. Vad betyder det? Bra eller dåligt? Vi går vidare, ändrar, utvecklar, provar nytt, jämför. Bättre eller sämre? Nyfikenheten och kreativiteten som drivkraft. Väntade eller oväntade resultat. Nya pusselbitar att lägga på plats. Hitta det som ingen annan funnit tidigare. Fynd att spinna vidare på. Oceaner av nya möjligheter.

Sedan: vi gjorde si, men det blev så. Vad betyder det? Bra eller dåligt? Vi går vidare, ändrar, utvecklar, provar nytt, jämför.

Ordet forskning kan definieras som en ”process som genom systematiskt arbete kan frambringa nya kunskaper och ökat vetande” (Nationalencyklopedin). Det finns flera snarlika definitioner, alla med budskapet att forskning är ett systematiskt arbete för att hitta fram till ny kunskap. En process.

Om man däremot kan (eller förväntas, gubevars) planera nya forskningsprojekt på den nivå att man kan lista minst fyra blivande publikationer med preliminär titel och sammanfattning redan långt innan själva forskningen ens är påbörjad, då blir jag lite misstänksam. Men det verkar inte helt ovanligt. Inte minst när nyantagna doktorander ska formulera studieplanen för sina avhandlingar. Även på lärosäten där man har avskaffat sådana fyrkantiga riktlinjer dröjer sig förväntningarna på färdigpaketerade slutresultat ändå ofta kvar.

Men då söker man ju egentligen nya medel för redan genomförd forskning.

Vad är tanken med sådana krav? Ska doktorander vara en del av, bedriva, riktiga forskningsprojekt eller ska man ha parallella, tillrättalagda, forskningsprojekt för doktorander? Där färdiga lösningar finns, så att de garanterat klarar sig på utsatt tid. Som i matlagningsprogrammen: Om sufflén faller ihop kan man alltid plocka fram en annan, klar redan innan man blandade sin smet.

Eller när man lämnar in ansökningar om forskningsmedel till finansiärer: Ska man då redan ha utfört merparten av det arbete man beskriver i sin projektplan? Ska ”preliminära resultat” utgöras av publikationsklara resultat? Så att ansökan blir tillräckligt slagkraftig och finansierbar. Men då söker man ju egentligen nya medel för redan genomförd forskning.

Var finns själva forskningsprocessen då? Vilken nytt vetande ämnar den typen av forskning bidra med?

Var finns själva forskningsprocessen då? Vilken nytt vetande ämnar den typen av forskning bidra med? Hur ökar kunskapen av en så noggrant krattad stig? Kan det vara så att behovet av kontroll i själva verket leder till en viss rutinmässighet? Att säkerhet vinner över kvalitet. Som ett dämpande lock som kväver friheten att söka nya lösningar.

Den som är alltför rigid i sina föreställningar om vad den planerade forskningen ska leda till riskerar att planera sönder processen. Och vi bör nog undvika att paketera forskning som ett förutbestämt antal artiklar eller en lista på redan utförda studier. Kan man behålla en viss grad av förutsättningslöshet ökar möjligheten till det oväntade.

Kan det vara så att behovet av kontroll i själva verket leder till en viss rutinmässighet?

Rent språkligt översätts termen forskning till engelska som research medan den på franska blir det snarlika recherche. Re-search, re-cherche. Söka - igen? Intressant nog är däremot inte ordet för forskare rechercheur på franska, som motsvarande researcher i engelskan. Istället är en forskare chercheur eller chercheuse, baserat på verbet chercher, att söka. En person som är en chercheur, en sökare.

Sökare är också ett uttryck som är lätt att identifiera sig med, när man formulerar sina projektplaner fritt från förutfattade meningar. Forskningen som ett sökande efter ny kunskap. Je suis une chercheuse. Jag är en sökare.

När man försöker föreställa sig hur långt ett forskningsprojekt har nått om ett halvår, kanske när våren är på väg tillbaka… Eller om 4–5 år, den tid vi brukar förväntas lägga våra forskningsplaner på, ja, då kan det vara bra att anlägga den där kisande, lite mer tillåtande vårblicken. Där färger blandas om vartannat som en målning av Monet och där oväntade forskningsresultat – ännu i otydliga konturer – tillåts ta plats bland de mer förväntade.