Är kvinnor mindre riskvilliga än män?

När det gäller ekonomiska beslut mäter forskare riskvilja bland annat genom att låta människor välja mellan en stor men osäker utbetalning eller en liten men säker utbetalning. Sådana studier finner ofta att de kvinnliga deltagarna i genomsnitt visade lägre riskvilja än de manliga deltagarna. Till exempel var detta vad jag själv fann i en studie av amerikanska och indiska respondenter Länk till annan webbplats. som jag genomförde tillsammans med den amerikanska sociologen Brent Simpson.

I morse fick jag i eposten ett manuskript från Julie Nelson, en amerikansk ekonom. Hon driver i manuskriptet tesen att det är olämpligt att beskriva forskningsresultaten med formuleringar som ”kvinnor är mindre riskvilliga än män”. Sådana formuleringar leder nämligen tankarna till diverse saker som det inte finns täckning för i forskningen. För det första kan man tro att skillnaden skulle vara så stor att en persons kön skulle vara en god indikator på riskvilja – i själva verket är variationen inom könen mycket större än variationen mellan könen. För det andra kan man tro att skillnaden skulle vara grundad i det biologiska könet – men flera studier tyder på att skillnaden är avhängig av diverse kulturella variabler så att det är oklart vilken roll, om någon, som biologiska skillnader spelar. För det tredje kan man tro att skillnaden är robust för olika mått på riskvilja – men i själva verket ger olika sorters studier olika resultat.

Julie Nelson har gått igenom ett stort antal artiklar på kön och riskvilja – bland annat min – och sammanfattat vad de faktiskt finner och hur dessa fynd framställs. Det är ett stort arbete som rekommenderas både för den som är intresserad av vad statistik betyder och den som är intresserad av forskning om könsskillnader. Här jag vill bara lyfta fram att inte heller min egen studie undkom hennes kritik. Julie Nelson konstaterar nämligen att jag och Brent har gjort oss skyldiga till det tredje felet ovan:

Another article cites Byrnes, Miller et al. (1999) as demonstrating that ”females’ lower risk preferences and less risky behavior is robust across a variety of contexts” (Eriksson and Simpson 2010, 159, emphasis added). In fact, what Byrnes, Miller et al. (1999) actually concluded, after surveying studies of 322 different effects, was that ”the majority (i.e., 60%) of the effects support the idea of greater risk taking on the part of males” and ”a sizable minority (i.e., 40%) were either negative or close to zero” (Byrnes, Miller et al. 1999, 372).

Julie Nelson har förstås rätt i att robust var ett för starkt ord; det hade varit mer rättvisande av oss att skriva demonstrated across a variety of contexts. Och för folkbildningens skull hade det varit bra att sedan lägga till att det finns andra sammanhang där motsvarande effekt inte demonstrerats. Men med detta inlägg tog jag chansen till ett tillrättaläggande!